mer glitter till stickerskan (uppd)

Jag är ju inte en person med mycket glitter i min garderob. Men det är jag tvungen att råda bot på. 5 april så smäller det.

På min LYS i stan hittade jag det glittrigaste garn man kan tänka sig. Enligt banderollen går det åt 7 nystan för en långärmad tröja i storlek 42.

Det blå rufsiga garnet är rester från dotterns julklapp ... (efter ett idogt sökande i bloggen så tror jag mig förstå att det kan vara 2004 eller 2005). Det här lilla nystanet är en representant. Det finns lite till.

Jag använder slanted sleeven-beskrivningen. Det blå är bara med på knäppkanten.

Och där fanns det bara två nystan kvar … Ja, jag är större än storlek 42. Och ja, det är dessutom en spansk 42:a, vilket jag anar kan vara något mindre än en svensk.

Ett nystan på ärmen räcker ner till armbågen. (ej dokumenterat).
Jag räknade efter hur många maskor det innebär (från armhålan till armbågen) och räknade vidare.
För att få till en långärmad bolero som är något längre än på bilden behövs det åtminstone tre nystan till.
Nu gäller det bara att LYS:en har det. Jag kommer inte ihåg hur det såg ut i hennes låda.
Och just nu ska jag inte gå ut och smitta folk med snuva. Antagligen inte alls Corona, men ändå.

Tanken är att det blå garnet ska kanta hela boleron: framkanterna, nederkanten och ärmmuddarna.

Jepp!
Det finns FEM nystan kvar!

Inte så bara

"Jag är nu i hälpartiet." skrev jag i en kommentar till inlägget om trubbel på jobbet.
Jo ni. Där var jag länge, kan jag säga. Många gånger.

Jag hann faktiskt göra sockorna helt klara, så när som på dra av tråden, innan det uppdagades att makens vrister inte gick ner i de trånga strumporna. 
Så det blev till att göra om hälområdet. Rent av framför det för att öka maskantalet till 52 från 48. Men sen blev det i alla fall 48 maskor i resårskaften och det fungerar.

Idag är de ordentligt invigda och fick godkänt. Sista dagen med isfiske. Björkarna började slå ut i förrgår.

Så nu håller jag på med provlappar till den blå tröjan. Jag har nog fastnat för dubbelt garn på stickor 4 mm. Men jag har inte räknat på om jag har tillräckligt med garn än. 

Så tänkte jag göra typ Slanted sleeven eller Contiguos. Men Slanted sleeven har fel masktäthet och har ingen generell beskrivning. Det har Contiguos, men jag har för mig att den är väldigt hög i nacken. 
Så nu har jag beställt ett häfte från 1996, skrivet av Barbara G Walker för 276 kr. Antagligen är jag galen.
Men som jag förstod det på de andra metoderna "som  skiljer sig från Barbaras" så börjar man på axlarna för att sedan knyta ihop dem i nacken. Antagligen så som jag själv gjorde på min blå-grå sommartopp. Typ. Fast inte med "tå-axlar" utan med "axelsöm".

Riddarin är perfekt när det är kvällspromenad med hunden. Fast den är fortsatt oblockad.

En till!

Det blev helt plötsligt fart på knappsömmandet. Så nu äntligen har även den blå glesa sommarkoftan fått knappar även om den varit klar och i användning ett tag nu.

Garnet är fått garn av för lite mängd och kompletterande garn i samma färg men ett helt annat bad. Då kan man göra på olika sätt: strunta i det och nånstans drabbas av en rand mellan två färgfält. Eller blanda nyanserna. Jag hade två härvor och köpte till fyra. Det mest proportionella vore alltså att sticka ett varv med det gamla och två varv med det nya. Jag gjorde så när jag kom ner på kroppen, men upptill var det praktiskt att sticka två varv av vardera eftersom det hjälpte mig att hålla räkningen på när jag skulle öka. Jo, för den här är också stickad uppifrån, enligt beskrivningen slanted sleeven.

Jag valde att göra en kofta av det här garnet, Silla (70% ull och 30% silke), med stickor nr 5 för att få till ett fall som jag tänkte att det var kapabelt till. Jag tycker det känns jätteglest när jag stickar och är egentligen inte alls bekväm med det, men jag fick stå ut för att få den kvalitet på tyget som jag önskade. Eftersom garnet är så runt till strukturen så lämpar det sig inte så bra för spetssjal, även om  mjukheten och fallet nog talade för det. Kanske att jag borde gjort koftan mer A-formad för att fallandet skulle synas även när den är knäppt … Men jag var så less på byta-garn-grejen att jag iddes inte repa upp.

Jag gjorde kanten runt nacken och längs framkanterna så gott jag kunde efter beskrivningen och tyckte att jag skulle göra något liknande i nederkant på kropp och ärmar. Man kan kalla det för "slät patentstickning". Där använde jag dock tunnare stickor, var det kanske 3½? Metoden ger en slätstickad kant som inte rullar upp sig. (Men det blev inte snyggt när jag försökte det med den gula koftan sen, så man får testa sig fram.)