Poddar!

Karin och Elin i Kalmar startade ju Stickpodden för några år sen. De var flitiga och jag njöt varje torsdag jag skulle ta tåget hem från utbildningen. Då hade jag laddat ner veckans avsnitt och satt och fnissade och stickade. Sen blev det glesare ... och glesare ... och ännu glesare.

Jag säger ingenting om det. De poddar på sin fritid. Den har förändrats för deras liv har förändrats. Så det får jag som lyssnare ta. Att få ett avsnitt att lyssna på är att få en gåva. Jag är inte betalande prenumerant för det fungerar inte så.

Men jag saknar dem!

Nu har jag hittat Norges motsvarighet: Marthe och Marthe. De kommer ut med en sändning i månaden, hittills 14 stycken. Det är inte så svårt att hänga med i norskan, de har ingen speciellt knepig dialekt. (Minns när jag och maken for till Norge för att fiska. Jag fattade I-n-g-e-n-t-i-n-g!)

Länkar till andra poddar om stickning hittar du om du klickar på "podcast" under det här inlägget. Då kommer alla inlägg upp som jag har skrivit något om poddar.
Fast en podd fattas: En podd om slöjd. Den är inte bara om stickning utan om alla möjliga slöjdslag. Och det kan ju också vara intressant.

Genom ett missförstånd hamnade jag också på podden Återskapat. Den handlar om "göra som de gjorde förr i tiden" å det nördigaste. Jag fick tipset när de hade gjort avsnittet om textil (nu finns det två sådana avsnitt), men började lyssna från början. Intressant. Ungefär som när man läser en papperstidning och råkar börja läsa en artikel som man inte visste att man var intresserad av. Jag har ännu inte kommit fram till textilavsnitten. Men de tog upp en intressant sak i ett av de första avsnitten:olika sällskaps regler för hur mycket "fusk" man får ta till när man producerar sina kläder.
"Bara synliga sömmar behöver sys för hand" verkar ju vara en rimlig regel. Att få börna på med symaskinen där det liks inte syns sen verkar rimligt i vår tid. (Att man sydde allt för hand "då" för att man bara hade den metoden är ju en sak, men vi har ju vår tid att leva i också ...)
Men de sa att det som ett nybörjaröga inte ser, det ser ett tränat öga. Ett tränat öga ser att "den där osynliga sömmen" är sydd på maskin.
Mm. Så är det nog.
Samtidigt konstaterade man att "handvävt" på den tiden nog var mer likt "maskinvävt" än "handvävt idag", eftersom vi är lite klåpigare än man var då.

Har du läst ända hit och börjar få högt blodtryck för att inte "podd" eller "podcast" är definierat? Det är som radioprogram. Fast inte sänt via radio utan via internet. Man behöver ingen licens för att lägga ut på nätet.
Hur hittar man poddar då?
Jaa ... ett sätt är om man har en smart telefon. Då finns det appar som man kan använda för att lyssna med. De ger förslag på poddar och där kan man söka också.

hampakasse

För ett drygt år sen vaknade jag med en idé om en stickad kasse. Den påbörjades ganska pronto, men det framgår inte av bloggen att den är klar. Förrän nu då. Den är stickad uppifrån och ned:
Först gjorde jag ett handtag, sen lade jag upp maskor bort till nästa handtag. Så stickade jag det handtaget och sen lade jag upp maskor bort till där det första handtaget började. Så stickade jag de maskorna och så lade jag upp maskor till kassen mellan att handtaget går upp och ner. Stickade bort till nästa handtag och lade upp maskor mellan det handtagets ändar också. Sen var det bara att sticka på.

För att markera gränsen mellan kortsida och långsida gjorde jag lyfta maskor vartannat varv.

Den blev rätt rymlig på bredden, men djupet kommer inte fram förrän man börjar bära den.

När jag började sticka så såg jag att med en annan stickfasthet skulle den dra sig. Hoppsan. Det gällde visst även med den här.
Bottnen är stickad med lyfta maskor vartannat varv och med omväxlande jämna och udda maskor på varvet.Detta för att försöka skapa en stabilitet. Jag vet inte om det hjälper. Jag tycker mest det är lite ihopkrullat när man ska packa kassen.
Jag tänkte att den här kassen skulle vara lätt att ta med sig, men den är ganska otymplig. Dessutom fäller den, så det är inte bra att bära textilier i den.
Det gick åt många hundra meter snöre.

I podden Nördic knitting tog de upp olika fibrer i ett avsnitt. Hampan fick mycket beröm.
Ibland kändes det här snöret väldigt lent att sticka med, men ibland var det stickigt. Jag tror det har att göra med hur väl varje sträckning var preparerad. Producenten hade nog heller inte tänkt sig det här användningsområdet.

3 x strumpor

Oj vad jag inte bloggat i februari, men nu tar vi nya tag.
För två år sen fick jag ett presentkort som jag löste in på hemslöjden. Då köpte jag två nystan babyalpacka silke från Marks & Kattens. Det är samma sort som i halsduken som blev julklapp för några år sen. Expediten tyckte att det var en konstig idé att sticka strumpor av det här garnet, men jag tänker att silket är väl slitstarkt ... (Det kan ju bero på hur långa silkefiber det är i garnet, men det har jag inte kollat.)

De är stickade från tårna och uppåt efter Barbros beskrivning, med en liten justering: det är inga lyfta maskor i hälen. Detta för att det trycker ihop hälen på höjden och då förslår inte kilen (gusseten) för att vristen ska rymmas. Jag tänkte lite i kors när jag började avmaska där varvet börjar, alltså vid sidan på strumpan. Jag har nämligen en liten i-cord-ögla på slutet för att kunna hänga upp dem. Men när jag upptäckte att den kom på sidan så kom jag på den strålande idén att göra den andra öglan på utsidan av det andra benet. Men inte blev det så inte ... Båda öglorna är på vänster sida av benet.

Expediten tyckte det var en bättre idé att använda sockgarn för sockor. Och det kan hon ju ha rätt i. Och eftersom presentkortet räckte till lite till så köpte jag ett nystan On line supersocke preparerat med Aloe vera och jojobaolja. Jag drog mig till minnes att det var samma sort som jag stickade maevastrumporna av.

Eftersom jag inte visste hur färgrapporten såg ut stickade jag en strumpa i taget ur nystanet, så att de inte skulle ha omvänd färgrapport. Klokt. Dessutom lyckades jag starta på nästan exakt samma ställe i rapporten så de är nästan precis likadana.
Den här gången var jag mycket mer observant på att börja/sluta avmaskningen mitt bak så att öglan hamnade där. Det är samma stickbeskrivning som på de röda.
Men garnet känns torrt och strävt och var inte alls så skönt att hålla på med som det röda garnet.

Så fanns det en gnutta blått garn kvar och då kan man ju tänka att man kombinerar det med det överblivna garnet av samma sort som jag har kvar efter maevastrumporna. (Destash destash destash!)

Den här gången stickade jag från båda håll på nystanet för att det blå skulle räcka lika långt. Jag använde också en annan häl den här gången: Fleegle's toe-up no flap. Den var mycket enkel att göra och sitter fint. Det grönare maevasockgarnet stickade jag också från båda ändar av nystanet. Jag hade svintur att båda ändarna var på motsvarande ändar i rapporten som går från a till ö och tillbaka till a. Så den delen av sockorna är mer eller mindre identiska.

Men garnerna var inte identiska. Det äldre garnet var mycket mjukare och trevligare. Det blå garnet var mer "mjuka delen på en scotch brite-svamp". De var heller inte lika i sträckning. Det blå garnet var ca 420 meter per hekto och det grönare 250 meter per hekto. Och ändå går de väldigt väl ihop.

Podden rätt och avigt har i år hittat på trippelsocksutmaningen och då kan man väl säga att jag gjort klart två av tre nu. För min del har det alltså handlat om att prova nya hälar. Barbros häl är bra, men som sagt, med lyfta maskor blir den för trång. Fleegle's häl är lika enkel som timglashälen, men blir en hällappshäl. Man bara ökar som sjutton för hälkilen och sen stickar man ihop så det blir sidor på hällappen. Man kan sticka den uppifrån och ned också, sägs det, och även då gör man ökningarna först och minskningarna sen.

rösta på stickpodden!

Dags för årets upplaga av svenska podradiopriset. Även i år kan man rösta på Karin och Elin i Stickpodden (som just släppte 45:e avsnittet). Rösta gör man här.

Sen finns det säkert en massa andra bra poddar i en massa andra kategorier också som man också kan rösta på, så gör det. En röst per mejladress.
Glöm inte att det finns en samlingskategori på slutet också.

Rösta på stickpodden!

Man kan rösta på sin favoritpodd här.
Stickpodden är nominerad.
Men det finns poddar i andra klasser också.

(Suck ... Inte förrän nu såg jag att rubriken var ju helt fel. Nu blev den rätt.)

Mer podd!

Jag skrev i höstas om att Stickpodden finns. Det gör den än, men nu har Karin och Elin dragit ner sändningarna till varannan vecka. Det är klokt. Det är ju intressanta program och de kräver säkert både research och planering och omtagningar, så att fixa det vid sidan av heltidsjobb (båda) och nyköpt hus respektive vara mopsmatte och dessutom hinna sticka så mycket att det blir någon variation i svaret på "Och vad stickar du på då?" är en väl tilltagen prestation.
Klokt då att dra ner jag tänker att podden överlever bättre på en hanterbar nivå för redaktionen än om redaktörerna stupar på sin post.

Nu finns det ytterligare en svenskspråkig stickpodd, trots det utrikiska namnet stick with us. Den spelas in av fyra tjejer från Västkusten som turas om två och två i varierande konstellationer.
Den påminner till upplägget om det som Stickpodden tar upp, men nu senast talade de tydligen om att spinna.
Det enda jag har emot dem är att jag inte förstår hur man ska ladda ner programmen. Jag får det bara till att streama. Och då kan jag ju bara lyssna när jag har obehindrat med flöde in i datorn. Dvs inte i södern och resorna hit eller norrut.
Så om någon kommer på ett fiffigt sätt, förklara gärna för mig, på ett sätt som vore det till din mormor ...

Svensk stickpod

Jag är väl sist i stickbloggsverige om att tipsa om Karin och Elins podcast Stickklubben, men det struntar jag i. Nu har jag sträcklyssnat i tre timmar och har sju kvar. Och på söndag lär det visst bli ett nytt avsnitt igen.