tisdag, juni 26, 2018

sybingo 2018! (Uppdat)


Här kan man läsa mer om årets sybingo.

Det finns en länk där för att ladda ner själva brickan, men min dator låter mig inte få med själva texten. Det är oerhört fånigt och inget som jag kan klura ut hur jag ska få det att fungera så här dags.

Jag har heller inte riktigt tagit mig tid att läsa uppdragen. Men imorgon kanske.

God natt!

Och där hittade jag åt en ordentlig bricka på Alicia Siverts blogg:


måndag, juni 25, 2018

Lupingrönt (mer bilder nu)

Minns ni att jag färgade med lupiner förra sommaren? Jag hade hört att det skulle bli grönt, men jag fick en brungul färg. Snygg, men väldigt ogrön.

Jag testade vidare i år. Ryktet sade ju "blå blommor, men ta det gröna också". Den här gången tog jag bara blå blommor. Möjligen att stammen bakom blommorna kom med också.

Men först måste man ju ha ett garn att färga. Så då tog jag fram min påse med nordviksull. Tänk att det fortfarande finns kvar av den där ullen! Och så kardade jag och spann och tvinnade ett tvåtrådigt garn. Det kändes lite stressigt, för lupinerna hade blommat i flera veckor och frökapslar hade börjat ta över. Jag kör förbi läskigt mycket lupiner när jag far på jobbet.

Men så var garnet klart och dessutom betat med alun.

I med blommor och i med garn.

Och det blev grönt!
Ivern slog till och jag letade i gömmorna. Hittade ett garn av samma ull som det stod: "kanske betat" på. I med det också. Och några meter vitt bomullsgarn med en viskostråd fick fara i också.

Det första garnet hade kokat en timme när jag slängde i de andra också och stängde av och lät det stå över natten.

När jag sen tog upp härvorna nästa morgon så fanns det ju kulör kvar i vattnet.
Vad gör snåla Cessi då? Åker på Coop och köper ofärgat raggigarn, tvättar det, betar det med alun och stoppar ner det i färgresten! Förstås. Inte hade jag tid att spinna. Badet hade ju säkert hinna mögla innan jag var klar.

Men ack och ve. Det var bara nåt grått kvar till de härvorna. Så då jag gick jag ut och hämtade mer lupinblommor och stoppade ner dem i det avsvalnade vattnet. Nästa dag kokade jag upp badet igen, med blommor och garn i.
Det blev inte samma färg som första härvan, men det är i varje fall inte ullvitt längre.

Här syns då från vänster: det nyspunna garnet som färgades först, betat med alun; det gamla garnet som "troligen är betat", vilket kanske var bara alun eller i en kombination med vinsten; raggigarnet som fick sistslurken och lite påtår. Längst ner ligger bomull-viskos-garnet, obetat.

Vad jag fått ut av det här?
Tre olika gröna garner.
Frustration över alla blåa lupiner som bara står där och snart fröar av sig och det är inte utkommenderat några trupper som använder all den här slösande resursen. Själv ska jag ju jobba och har inte möjlighet att ta hand om mer nu.
(Frustration på Vägverket som förra året sade att de skulle bekämpa lupinerna och ta bort dem innan de fröade av sig. Förra året hann de inte. I år är de hopplöst efter också. Menar de allvar måste de ju klippa ner plantorna strax de tittat upp! Jättemånga gånger! Det är ju hopplösa rötter.)
Sen noterade jag att de två hemspunna garnhärvorna var kortare än raggihärvorna, trots att jag har använt samma härvel. Jag anar att de hemspunna krympt i tvätten.

lördag, juni 16, 2018

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...


Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!
Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.
Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.
Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.
Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?
(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)
Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.


måndag, februari 19, 2018

bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...
Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.
För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.



Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.
För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.


När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)


Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.

tisdag, februari 06, 2018

Färdig!

Om nu blogspot hade kunnat låta mig plocka bilder direkt från telefonen så hade ni kunnat få se... eh ... nä just det, man måste ta bilderna också.

Ja, men när det är gjort så får ni se en kofta i alafoss-lopi som jag började på för cirka ett år sen, men som kom på skam när jag bröt handleden. Sen när jag återupptog den och började på ärmarna så visade det sig att hag fick gå upp från nr 5 till nr 7, tror jag det var. 5 blev ett mysigt tyg när jag stickade fram och åter, men sen tätnade masktätheten betydligt när jag skulle sticka runt. Mysko.
Igår kväll fick den äntligen knappar. Eller ja, själva knapparna fick den för några månader sedan när jag handlade dem i den braiga knappaffären i Övik. Men så var det slutfinishen ... Men nu har det varit så otroligt kallt några dagar (efter att vi fått absurt mycket snö!) så nu kändes det nödvändigt.
Bara därför(?) har det nu blivit ca tio grader mindre kallt. Kanske spelad det in att jag köpte ett par Dobsom-byxor idag också. (Såna där täckbyxor med dragkedja längs hela benen som man kan öppna i midjan.)

Ni skulle också få se min olle!
Den är stickad av hemspunnet tjockt garn. Minns jag inte fel har ni sett härvorna som till vikten borde räcka. Men somligt garn skulle man nog kunnat göra en mysig matta av ... tjockt och starkt.
Nu är den inte bara stickad -- trådarna är fästa idag.

I väntan på att få ändan ur och avsluta dessa projekt har jag stickat strumpor.
För en del år sen köpte jag boken Sockinnovation av Cookie A. Jag hade då sett strumporna Rick, men de har aldrig blivit av. Istället har jag nu gjort en och en halv Kai-mei. Förutom att jag gjort resår även på spetspanelen. Jag använder ett ljusblått mellanraggigarn med en viss melering. Fast jag hade inte förstått att det fanns tunna mörkblå ränder på dem. Jag trodde det bara var spräckel.
Jag tog kort på den färdiga på foten häromdagen. Men som sagt: blogspot vill inte samarbeta med mig om jag inte lägger mina bilder i ett moln, "nån annanstans". Men det är en idé som jag inte tilltalas av så vi får lösa det en annan gång.

lördag, januari 06, 2018

Årsberättelse 2017

1. Roligaste stickprojekt.
Det är nog Aeolian-sjalen. Att den faktiskt blev till efter alla år som dröm.

2. Tråkigaste stickprojekt.Det var nog de där svarta mellanraggisockskaften som fick nya fötter. Det tog så lång tid att ta upp maskorna och börja sticka. Och så blev det bara ett par sockor som behövdes.

3. Största garnhändelse.
Kanske den lilla batten som blev väldigt mjuk till makens mohairhalsduk. Det är så svårt att spinna och tvinna likadant rätt igenom när man tvättar och sen stickar av det första för att sen spinna mer och tvätta det medan man spinner nästa osv.

4. Årets bästa läsupplevelse/poddupplevelse.
Det nyaste på stickpoddfronten är "Garnbaciller, marschfeber och andra autoimmuna sjukdomar".
Men jag håller nog fast vid att Nördic knitting är den bästa stickpodden.
Och så gillar jag podden Återskapat. Speciellt textilavsnitten.

5. Årets tema med variationer.
Sockar, sockar och sockar.

6. Det klurigaste.
Att när armen var läkt klura ut var i aeolian-sjalen jag var.
Men också att designa makens fiskehalvvantar ända från fiberval. Jag kände mig så himla kompetent.

7. Årets "Äntligen!"
Aeolian-sjalens tillblivelse och färdigställande.
Men också att äntligen få flytta ihop med maken igen i ett annat hus i en annan stad.
På senhösten blev det ett äntligen till: jag började rida igen.

8. Årets "Det SKA gå!"Antagligen något jobbrelaterat när allt körde ihop sig och skulle ske ungefär samtidigt.
Det kan också vara att försöka få plats med allt lupin.
Eller att rymma alla de krukväxter som hade många fler fönster i förra huset.

9. Årets snopnaste.
När jag insåg att jag brutit mig. Igen.

10. Årets träff
Kanske samtalet som så småningom kommer att utmynna i en liten spinnskola hemma hos mig under året?
Eller evenemanget som resulterade i ett tovat sittunderlag. (Väldigt obloggat kom jag på nu.)
Några wwkipday eller wwsipday blev det inte för mig i år.

11. 2018 års planerade stickprojekt
Bli klar med gula koftan! 
Och med den tjockgarnade oktröjan.
Sen har jag nog inga planerade projekt. Det skulle vara om syskonbarnen inkom med önskningar till lovade tröjor. Men de växer väl per månad i den åldern så det kanske är smart att vänta med det.
Jo! Men den där Klimtiga koftan: Høstruta. Den kan jag tänka mig. Det skulle bli premiär för steekning. (Hjälp!)
Att faktiskt ta tag i Fiberprojektet skulle kunna vara nåt. Och att överhuvudtaget spinna upp alla fiber. Och färga lite med allt färgmaterial jag har.


12. Angående planerade projekt inför 2017: revision
Håller på ... (gula koftan). Av olika anledningar spann jag inte det garnet under semestern. Kanske att jag hade brukat mer allvar med den i somras i så fall.
Aeolian-sjalen blev klar.
Gotlandsullsgarn till kofta har det inte blivit något av. Men jag gillar fortfarande idén.
Silke-tweed-garnet från Magasin Duett har fortfarande inte hittat hit.

Kvar från 2016 års planering är:
Fiberprojektet. Det har nog hamnat i UFO-läge, egentligen nästan UnStartedObject ...

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2017?
Kan det vara att alafosslopikoftan och tjockgarnströjan bara letade sig upp på stickorna och började forma sig? 

14. Årets tacksammaste
Det kanske var jag som fick en större gryta?

onsdag, januari 03, 2018

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.
Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Rauma finullsgarn, tvåtrådigt när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!
Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.
Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag om mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!