Det här med att karda … det är så konstigt …

Alltså, det är inte så konstigt att tufsig ull blir som luftigt sockervadd, men hur går det till?

Vi börjar med att titta på kardorna. Man har två. De benämns undre och övre. Den undre hålls med skaftet uppåt och den övre med skaftet nedåt under tiden man kardar. Hur man än sen viftar med kardorna så behåller de sina respektive namn genom hela kardningen.

Vi sätter på lite ull för att se hur den förflyttar sig på kardorna. I vanliga fall sätter man ju ull längs hela kanten mellan C och D på underkardan, men vi gör så här för syns skull idag. Man sätter ullen med rotänden (där som den är avklippt från fåret) upp mot linjen A-B och låter topparna hänga ut över kanten.

Nu ”borstar” man med den övre kardan på den undre: lägg kardorna på varandra och dra isär dem i skaftriktningarna. (Fast den undre ligger stadigt mot benet.) Då fastnar en del av ullen på den övre istället.

Sen vänder man den undre och byter riktning på den övre.  Kolla youtube för en mer visuell beskrivning … Då föser man över ullen från den övre till den undre. Ull som har sitt ursprung på A-C-kanten hamnar då längs B-D-kanten och vice versa. Fortfarande har ullen riktningen rotänden upp mot A-B-linjen. Man gör så här för att i praktiken så blir ullen närmast botten i kardan inte så mycket ”borstad” som den närmare ”ytan”.

Avfösningen gör att ytullen från övre kardan hamnar som översta lager på underkardan. Men, när man sen börjar karda igen så hamnar den närmast botten på överkardan. Man kan göra jämförelsen med att grädda pannkakor: ullen i överkardan har blivit vänd.

En liknande pannkaksvändning görs också för underkardans ull.

När sen all ull är genomkardad och fluffig, det kan gå åt flera vändningar, föser man över all ull till underkardan och börjar rulla ihop den, som en rulltårta fast utan sylt, från C-D-kanten upp mot A-B.

 

Et voilà! En kardrulle!

o-TdF

Mitt i allt valpföräldrande så har jag hunnit med att spinna också.

Idag spann jag det allra sista på den flerfärgade växtfärgade singeln. Imorgon kan jag tvinna ihop det sista.

Idag tog jag även "tag i" den sviktande tröskeln på Öjerocken. Den snabba fega lösningen är att lägga en många gånger vikt tygbit under. För jag tror att det behöver vara liite svikt i den där tröskeln ändå så att sätta en kloss under tror jag blir för stumt.
När så detta dilemma var ... hm, löst ... så slutförde jag det som var spunnet på den, dvs en mörkgrå okänd fiber som Å hade fått tag på på nåt konstigt sätt och som hamnade på rocken på ww-sip-dagen.
Jag körde över singeln till en tomspole och sen navajotvinnade jag den tillbaka på rocken.

Jaha. Så då satt det nyspunnet/-tvinnat garn på båda gammrockarna och väntade på morgondagen.

Vilken tur att jag har louëten också.
Det har diskuterats långdrag på forumet så det tänkte jag testa.
Karda karda karda
spinna spinna
karda mer
spinna mer.

Det är lite läskigt. Och det blir "jättekonstigt". Fast bra, tror jag. Tjockt i alla fall. I varje fall i början. Det går just nu som något sorts lovikkaliknande garn. "Halsduk" har flugit förbi i mitt huvud.
Nåja. Vi får se hur mycket det blir och om det blir singel eller tvinnat. Det är Z-spunnet så det är förberett för tvinning kan man väl säga.

Ny spinnfråga

Kardrulle, var det det de där korvarna av ull heter som man sen spinner av?

Nå, de tar slut. Man börjar i ena änden att spinna av dem och sen tar de slut i andra änden.

Nähä? ...

Jo! Men då gäller det ju att fylla på med nästa på ett sätt som gör att det inte märks att man byter rulle/korv.

Jag har inte riktigt kommit på ett knep som gör mig trygg i denna övergång. Tips?

För övrigt är jag nöjd med min förmåga att göra tråd ...
Man blir beroende av att spinna va? *befarar*

Frågelåda

"Frågelåda" definieras här och nu som: jag ställer frågorna och den som vet nåt svarar klokt och efterlängtat.

Man börjar med att ta "råull" och lägga på underkardan. Är det här lagom mycket?

Sen ska man karda tills det finns lika mycket i båda kardorna. Jag lyckas inte klura ut hur man gör för att uppnå det tillståndet. Innan jag vet ordet av är underkardan tom ...
... och överkardan full. Hver gang. Och det kvittar om jag kardar några tag eller många. Vad gör jag för fel här?
Dessutom blir det hela tiden "u-svängar" runt de översta "tag-garna". Dessa är fotogra-ferade efter det att de lossats från överkardan och den ullen överförts till underkardan. Det ska nog inte bli några u-svängar, men hur undviker man dem? (Just överföringen verkar jag iaf ha koll på.)

Nå i alla fall, så när man har kardat "en tuss" så lossar man den från kardan och lägger ovanpå den förra "tussen" och så vidare i en hög som så småningom blir tio "tussar" hög. (Den här är inte klar än.)
Och så rullar man ihop "tuss-högen" och nu kallas denna tjocka rulle "kardflor".
Varför gör man kardflor?
För sen drar man ut fibrer ur kardfloret och lägger ut på underkardan likt "råullen" på första bilden och kardar ett varv till ...
... för att sen fösa av kardan och då ska den rullas i en "spiral-formad rulle" enligt boken. Det är tydligen denna "korv" (kardrulle) man ska närma sig spinnrocken med.
Men mina kardrullar blir måttligt "korviga". De blir mer som de där lagren som bildar kardfloret, fast dubbelvikt.

Och "spiralformat", det förstår jag inte alls. Jag förstår av bilderna att man rullar dem "parallellt" som när man rullar ihop en matta. Men "spiralformat" får mig att förstå att rullen ska bli sned, så där att "den gamla långsidan", kortsidan på rullen, ska ringla sig upp längs rullen.
Det som sitter i min karda är alldeles för "kort" för att lyckas rullas ihop så spiralformen får vänta.
Hur får jag till snyggare kardrullar?

Fram till ikväll har jag nog tyckt att jag varit rätt så bra på att karda.
Igårkväll försökte jag mig på att spinna på kompisens spinnrock men det var high tech! Jag har inte C-kursen på den civilingenjörsutbildningen, helt klart.
När det då stod i boken att det är svårare att karda än att spinna då blev jag tveksam till om jag lyckats göra nånting rätt.

Väldigt tacksam för svar ...