Nörderi

När jag hade tappat bort maken på Coop idag så väntade jag vid garnhyllan. Det är liksom ett säkert ställe att hitta mig på om man tappat bort mig.

Då upptäckte jag Järbos nya garn Luva. Förutom att det var häftiga neonfärger som drar till sig ögonen så såg jag något annat: tvinningen.
Om ni tittar på tråden så är den nästan "tvärrandig" av trådarna som ingår. Så tvärrandiga brukar inte garner vara.

Ett "ideal" är mer 45 graders lutning. Jämför t ex:

Så då blir jag ju nyfiken: varför är Luva tvinnat på detta sätt? Vad är det man uppnår som man inte uppnår med ett "45gradersgarn"?

S och Z och sånt ...

Jag har förstått på en del kommentarer att det här med S och Z och snodd och tvinning är knepiga grejer. Så nu ska vi se om jag kan lyckas reda ut begreppen.

Här syns två raggscksgarn som de ser ut som köpe. Det ena är polkagrisrandigt vilket är angenämt ur pedagogisk synpunkt här.
Om du ritar ett S med fingret över det randiga garnet så ser du att mitten på S:et sammanfaller med lutningen på ränderna.

De här garnerna är 4-trådiga, det vill säga, det är fyra stycken trådar - singlar - som tillsammans utgör garnet. Här har jag splittat upp det vita garnet. Det ska ingå i mitt nya tretrådiga sockgarn.

Andra garn är entrådiga (lovikkagarnet t ex, men annars brukar de vara tunna), eller tvåtrådiga eller tretrådiga eller ännu fler. Lin- och bomullsgarn brukar bestå av ännu fler trådar. I en bok om garn såg jag att flätstickning gör sig bäst i mångtrådiga garner, för de blir rundare än tvåtrådiga. Tvåtrådiga är tydligen av motsatt anledning bäst om man tänker göra spetsstickning.

Singlarna är spunna.
Garnet är tvinnat.

Tyvärr så lyckades jag inte med kameran fånga hur fibrerna (själva håret) i de frilagda singlarna istället vrider sig i Z-snodd, så jag fick rita dit streck. (Rita ett Z med fingret över tråden och se att mitten följer de blå strecken)
Singlarna måste vara Z-spunna för att de glatt ska vrida sig om varandra för att göra ett S-tvinnat garn. Om allt är snyggt och bra och balanserat så tycker singlarna att nu är det lagom och vilsamt när de blivit tvinnade till garn.

Mitt s+z-garn blir lite knorvligt. Det består av singlar spunna åt båda håll som sen tvingats ihop i ett garn. Z-singeln slappnar av och s-singeln protesterar mot att få ännu mer snodd i sig. Så den försöker sno garnet åt andra hållet.
Nu ska jag göra 2z+1s-sockgarn. Det sägs att det blir ett mer elastiskt garn än ett med singlar åt samma håll.

Det är den vita singeln jag ska "byta varv" på. Så från Z-vriden singel ska jag tillföra så mycket snodd med spinnrocken att den vänder sig till att bli S-vriden. I ett visst läge blir då fibrerna parallella med trådriktningen. Så då gäller det att inte dra nåt för då går tråden sönder.

Pillra gärna isär en garnände i din närhet och experimentera med att sätta mer snodd i garn eller singlar.

Vill ni se bilder också?

 Vi börjar med en bild som är tretrådigrelaterad. Det garn som tvinnades under rubriken träning nyss behövde bli av med snodden. Så jag satte tillbaka den lilla spolen och trampade på garnet igen, fast åt andra hållet. Ibland blev det då nästan tre singlar bredvid varandra, alltså tillbaka till ruta ett ... Då drog jag ut en längre slinga på golvet och så fick de delar som var tresingliga gå på date med mer hysteriskt tvinnade delar och så blev alla nöjda, jag också. (Jag drog alltså ut en lång slinga garn som hade olika mycket snodd i vardera änden av slingan och så fick det jämna till sig så att det blev lika mycket i hela slingan.) Nu har jag fått så fluffigt garn som jag önskade. Jag bara funderar på om det inte borde gå att få till utan att backa processen.

De ljusröda julklappsfibrerna blev ju provspunnet på tre olika sätt. Sen provstickade jag de olika delarna. Och vet ni? JAG DOKUMENTERADE vilken del som var stickad av vad!

 Garnet färgat med svarta bönor. Hoppsan, det blev visst lite batikteknik i det där. Inför nästa dopp knöts det åt mycket lösare. Och på ett annat ställe ...

 Jag får väl erkänna att jag inte var så nitisk när jag tvättade garnet den andra gången. Jag vill ju ha färgen. Å andra sidan: nån gång i framtiden lär det väl bli tvättat och urblekt och trist ...

 Projekt sticka slut på restsockgarn har nu resulterat i ett par i olika blågröna nyanser som tydligen sägs vara för små för en treåring ...

 och ett par tågstrumpor till väldigt små babyfötter. Jag skulle inte förvånas om de bara duger till dockor.
Tågstrumpor ska stickas i tunnare garn på tunnare stickor. Och med fler maskor på varvet och ...
samt antagligen ett parti resårstickning just ovanför hälen. Nåja. Vi kan väl säga att man kan lära sig av dem ...

Här är det knasiga mello-tvåtrådsgarnet. En s-spunnen singel och en z-spunnen singel har blivit s-tvinnade ihop. Den behandlingen gör z-singeln nöjd och den andra hysterisk. Men totalt sett så verkar garnet fungera. I alla fall som härva. Vi får väl se hur det blir uppstickat. Fast jag vet inte ännu som vad.

Träning ...

Ibland när man talar om att man spinner så kan "vanligt folk" få för sig att man menar att man brukar cykla motionscykel.
Det gör jag inte. Inte mer än nödvändigt.
Att spinna är inte alls ansträngande och svettframkallande. Inte på samma sätt som motionscykelspinning.

Men tvinna, govänner, tvinna ...

Jag kastade mig över mina tre någorlunda tjocka någorlunda fluffiga singlar idag för att göra fluffigt tretrådigt garn.
Teoriboken skrev nåt om att man skulle spinna sånt garn på stor trissa och sen tvinna på liten trissa. Alla mina stora louëtspolar hade fluffiga singlar på sig. ... Men då tog jag fram en av mina uddaspolar! Den hade ju liiiten trissa. Kolossalt liten trissa. Och för att det skulle dra på och inte stå och snacka (och få evinnerlig snodd i garnet) så gick det åt att köra med riikligt med broms.
Vet ni vad det blir av den inställningen? Ett motionspass för höger ben. Ja, för resten av kroppen också för det är ju nästan stört omöjligt att sitta still

Det blev ändå alldeles för mycket snodd.
När den spolen var full så var det ganska lite kvar av en av singlarna. Så då spolade jag om den till en annan spole och så tvinnade jag på den (en ledig louëtspole alltså). På lilla trissan. Med mycket broms så det blev bra indrag. Den blev något bättre än den första delen, tror jag. Antagligen får jag försöka köra första garnet genom rocken en gång till, på "upptvinning", kanske andra delen av garnet också. Jag är glad att det inte är nyfinullen som jag massakrerar så här.

Jag funderar på om jag ska spinna mer till en tredje singel (den tog slut) och så se vad som händer om jag tvinnar med slända. Det känns som att det kan finnas en bättre möjlighet att kontrollera snodden då.

maskeradsnöre

Vad gör man när man ska på maskerad och ska ha en nyckel runt halsen?
Man tar en bit garn förstås.

Men om det enda tillgängliga garnet antingen är något lila, glittrigt, syntetiskt, eller laxrosa i bomull och man behöver en mer rustik look?

Man gör sitt eget förstås.

Recept:
Man går ut i fårhagen och tar dumpad ull. (Eller ja, jag hade tidigare gått i hagen och sett klumpar av ull ligga där till ingen nytta och med övertygelsen att fårbonden nog inte var så intresserad av ullen av formatet rastalockar hade jag tagit om hand lite.)

Man tar sedan och letar reda på de bitar som ser mest tesade ut. (Alltså det som med mycket god vilja kan sorteras under fluff istället för rastalockar som vore mer adekvat.)

Sen tar man sin kam (en utredningskam med glest mellan tänderna i det här fallet) och kammar "fluffet" så att det faktiskt kan kallas fluff.

Sen inträffar det knepiga: spinna utan vare sig rock eller slända. Men jag har ju vurri ve tidigare så jag gjorde likadant (som i slutet av det här inlägget). Likadant förutom att den här gången hade jag tussar (som högre upp i det länkade inlägget) så de höll inte ihop lika bra.

Och vips (eller nåt ...) så hade jag ett entrådigt garn som jag lyckades tvinna till tvåtrådigt. Det tvättade jag.

Sen kunde jag göra på två sätt: virka ihop en luftmaskkedja av garnet, eller sätta mer snodd i det och göra det fyrtrådigt.
En kompis sattes att hjälpa mig att vrida på garnet i ena änden samtidigt som jag vred i andra änden. (Sådär gjorde vi snoddarna till slöjdpåsarna en gång i tiden minns jag.)
Men det fyrtrådiga blev lite för lite tvinnat ansåg jag och dessutom var garnet fortfarande tillräckligt för långt så vi satte i ännu mer snodd och gjorde det till ett riktigt bra åttatrådigt garn istället.

Voilà! Drygt en meter åttatrådigt garn av tappad gutefårull.

Och jo, maskeraden var trevlig.

Tömma rockar

På spin-in-public-dagen i september kom Å med ett mörkgrått ullfluff som hon inte visste vad det var för något. En del av  det hamnade på min Öjerock och häromdagen var det läge att tvinna det så det blev ett garn. Jag gjorde navajotvinning på det. Det blev inte så mycket, men lite blev det.
Och jag var mycket duktigare på att tvinna nu än första gången. Wow liksom ...

Inför helgen i Brån anmodades vi att ha S-spunnet en tråd för att göra bouclégarnet. Det blev över sån tråd för mig. Nu härvlade jag av det och skrämde det med varmt-kallt-varmt-kallt bad samt dask och misshandel mot balkongbordet. Så nu är det en snutt entrådigt garn.

Jag har också gjort klart garnet spunnet med långdrag. Ena tråden spunnen på Louëten, den andra, mer modest i sin thick and thin:het, på Kalixrocken. Jag har försökt spinna med bara en hand på Louëten, men var mindre förlåtande med Kalixtråden och drog ut ojämnheterna. Men tvinnandet blev rätt ojämnt ändå. Jag tvinnade på Louëten och det var svårt att få någon ordning på indraget, både vid tvinningen och spinningen så snodden var inte så jämn.

Det bästa i veckan

Hos Elisabet i Halland kan man få berätta om det bästa med förra veckan och så få vara med i en lotteridragning. I en del lottdragningar på bloggar får man två lotter om man berättar om lotteriet på sin egen blogg, men något sådant avtal finns inte hos Elisabet.
Jag kom bara på att det här blogginlägget sammanfaller med det bästa förra veckan.

En kväll fick jag sådan otrolig spinnabstinens fastän jag borde sitta och läsa och läsa. Så jag spann lite på den bruna rocken. Sen tvinnade jag det här garnet som jag började tvinna när det var spinnaoffentligtdagen. Fast naturligtvis gick det inte jämnt ut så då spann jag lite mer av det gula så att det sedan gick jämnt upp.

Och efter en stunds ullande gick det bra att sätta sig och läsa igen.
Det var nog det här som var bäst förra veckan.
(Fast garnet i sig är nog rätt stickigt verkar det som.)

Provlapp?

Som jag skrev häromdagen så påbörjade jag en provstickning.

Nä, inte en vanlig lapp, det bidde en sjal ... Eller ja, provlappandet blev början på en sjal som ju som sjal betraktat måste vara större än en provlapp. Så de där garnerna till nånting kom väl till pass. På bilden väntar det fingerspunna tretrådiga garnet på att få komma med och nu har jag hunnit några varv med det.

Frågan som provlappen skulle ge svar på var: ska jag spinna/tvinna si eller så? Si och så skiljs på den här bilden av ett avigvarv.


Nåntinggarnerna stickade jag varannat varv med. (Med rundsticka behöver man inte göra två varv i taget. Man stickar ett rätt varv med färg A, sen ett rätt varv med färg B. Sen ett avigt varv med färg A och sen ett avigt med färg B.) I och med att det ena garnet bestod av flera nyanser så ser det inte så randigt ut som det stickats.

Nu får vi se hur långt det tunna garnet räcker. Jag stickade sjalen på nr 7-stickor, men det blir lite väl "nätigt" för så tunnt garn så jag har tagit stickor nr 5 till det. Men för att då inte dra ihop alltihop så har jag gjort ett omslag efter två maskor längs hela varvet.
 
(Jag stickade en liten provlapp och måttade mot sjalstickningen. Det gick åt 1½ gång så många maskor på provlappen jämfört med sjalen. Alltså öka efter varannan maska. Eftersom de andra ökningarna i sjalen är omslagsökningar så tyckte jag att det passade med omslagsökningar. Jag tror också att de är lite mer "flexibla" än om man ökar i en maska längre ner så att ökningen blir tätare.)
 
Jag började förresten med att sticka sjalen på nr 5, men det blev för stabbigt. Det var mer "koftatyg" än draperande sjaltyg.

Illustrationer och några frågor på slutet

Här syns då hur jag betade den lilla härvan: i kastrullen har jag alunbetning. Och i burken som står i kastrullen har jag vinsten. Olika betning bör ge olika infärgning. (Nu läste jag igår någon som menade att vinsten inte är betning mer än någon pH-reglerande ingrediens är det, men jag är inte så insatt och i min bok står det att vinsten är en betning.

Här syns då, oskärpan till trots, att det blev olika resultat av färgningen. Den övre delen låg i vinsten och den undre i alun. Sen färgades de lika mycket.

Naturligtvis måste jag ju testa lite overdo också. Inte bara nöja mig med två nyanser. Så igårkväll hällde jag färgen i min järnpanna och satte i en liten krok garn i det. Det var inte helt genomtänkt att det sedan fick ligga över natten. Och eftersom det tydligen lutade nedåt utanför pannkanten så blev det en hävert så det mörka fältet blev lite större än tänkt.

Den sista bilden visar allt mitt tvåtrådiga nya garn som är nästan torrt efter att det blivit vinstenbetat. (Ena tråden är redan alunbetad, remember?) Man kan tro att det är en härva upprepat garn av en stickning som inte längre är, men det är det alltså inte. Det är ett garn som inte blev riktigt som jag tänkt mig när jag tvinnade det, men jag har ingen aning om vad jag gjort för fel. (Så den dagen jag vill ha ett sånt garn kan jag inte heller göra om det.) Någon som vet?
Så mycket längre kommer jag inte med det garnet nu för jag måste ju klura ut vilken kulör jag vill ha på det. Allt ska färgas i samma dopp har jag tänkt iaf. Och när jag har bestämt mig så måste jag ha tillräckligt.
För tillfället är jag lite nyfiken på den gula laven, men det är ju bara några ynka deciliter färdig färg i burken och hur långt räcker det? En doft av lila? Jag vill nog ha det liite starkare ... Men då måste jag ju skaffa mer färg.


Det var så sant. Jag har en liten färgfråga också:
När jag färgade med KoolAid så var färgningen "klar" när all färg hade farit ur vattnet och in i garnet. Ganska lätt att förstå.
Men nu när jag färgade med kärnan så fanns det ju en massa färg kvar i vattnet. Går det överhuvudtaget att växtfärga garn så "slurpande" att det inte blir någon färg kvar i vätskan?

framsteg

Nu har jag spunnit så att jag kunde tvinna klart det tvåtrådiga garnet. Så imorgon ska jag härva det sista. Sen ska allt behandlas och bli jetevackert, om jag får härma Mullehästens stavning.

I väntan på det tog jag ett annat litet garn som nog spanns på wwsipday i höstas och stoppade det i färgningskastrullen (efter att det fått åka betningskastrullen efter det fått åka tvättabortlanolinkastrullen). Där (i den sista) fick det träffa på färgen av en hackad avocadokärna. Det är en rätt trevlig men inte speciellt stark aprikos färg.
Antagligen för att det inte var mer än en kärna, men det är ju en himla massa färg kvar i vätskan och jag är lite snål. När man färgar med KoolAid så slurpar ju garnet i sig ALL färg från vätskan.
Så nu kör vi en lågintensiv färgningsprocess: garnet och vätskan befinner sig i en glasburk i micron. Går jag förbi så vrider jag igång den två minuter.Vi får väl se hur länge jag ids hålla på med det.
Garnet var jätteövertvinnat om man såg på den otvättade härvan. Den vred sig runt sig själv oräkneliga varv. Men efter några olika dopp så var den alldeles rak. Det bådar gott för de andra härvorna.

I micron använder jag inte min nya termometer, men det gjorde jag på spisen. Jag gjorde dessutom ett litet experiment med en halv avocadokärna först: vid vilken temperatur börjar den släppa färg? Vid vilken temperatur blir det "gröt"?
Svaret den här gången med svag uppvärmning var att det blev ingen gröt trots att jag kom upp i mer än 80 grader C. (Protokollet är inte hos mig just nu när jag skriver.) Men jag vet ju att det blir gröt ändå, så vi släpper den frågan. Det kanske minst lika mycket är en fråga om förhållandet kärnor - vatten.

Det är väldigt fint att ha en termometer. Det tokiga var att jag fick kondens på insidan av glaset så det var svårt att läsa av. Går det att åtgärda på nåt sätt? Eller är det anledning att reklamera?

Dessutom har jag nu börjat ta tag i den röda tröjan igen. Jag surfade en massa ravelry och ärmar ikväll och anar att jag kanske visst är på rätt väg med ärmhålsformningen så nu stickar jag på bålen igen. Det var bara sisådär 7 centimeter kvar tills ärmhålet skulle vara klart. Och sisådär två tills det är dags för halsringningen fram. Och det är nog typ nu ungefär.

Glad påsk!

Spinnrockarna har stått still och taket ligger kvar. Alles gut således. Nu har jag återupptagit rundstickandet av ärmar på samma rundsticka. Bålen är "nog" uppe vid halsringningen på framstycket och för att spara tid när jag får beslustångest om axelsömsavmaskningarna så har jag börjat på ärmarna, nerifrån.

Före påsk tvinnade jag tvåtrådigt. Det blev två härvor. Detta var den första; första bilden visar härvan uppspänd på härveln och den andra visar hur mycket härvan snor sig själv.

Nästa härva blev lite mindre, för den begränsades inte av spolens storlek utan av att ena singeln tog slut.

Det är fortfarande en bra bit kvar till ett homogent garn som är balanserat (dvs att härvan inte snor sig runt sig själv).

Men trots att andra härvan är värre obalanserad så gjorde jag somliga förbättringar tror jag. När jag märkte att det skulle bli ojämnt stannde jag rocken (ser man på bilden så förstår man att det inte skedde varje gång ...) och så exeperimenterade jag hur jag skulle hålla singlarna för att de skulle gå jämlikt in i garnet. Ibland fick jag hålla den ena mer i linje med garnet och den andra ut åt sidan, ibland den andra för att det skulle se bra ut.
Huruvida detta förfarande har gjort något åt balansen eller om garnet "slutar lyssna på mamma" när jag släpper det vet jag inte. Men synpunkter och tips emottages gärna.

Nu äntligen så bloggar hon igen!

Efter att ha skrivit "varför tar det sån evinnerlig tid ..." bestämde jag mig för att tvinna ihop det tretrådiga.

Eftersom jag inte var riktigt säker på hur fantastiskt jag hade fingerspunnit trådarna beslöt jag mig för att ta satellitsländan för att tvinna. (Den är lätt och den är lätt att kontrollera.)



Singlarna lade jag i varsin burk där de helst skulle ligga kvar hela tiden, och det gjord de faktiskt också.



När man vindar upp garnet på satellitsländan så blir det nästan lika fint som på en turkisk slända.





Resultatet: 54 meter tretrådig tråd med 17 wpi.
Jag är nöjd och belåten.

Skryt

Här är de (hittills) färdiga babymössorna. (Jo, för jag "var ju tvungen" att leta reda på mer garn i gömmorna för att göra fler. En till i en bomullsblandning lär det bli och just nu sitter jag med det lila garnet som blivit spetskofta och spets och gör en mössa.)


Igår och i förrgår gjorde jag garn. I förrgår spann jag och igår tvinnade jag och tvättade. Fortfarande lika oregelbundet garn som vanligt, men det hänger rätt så rakt i alla fall. (Bilden tagen på skuggsidan.) Sisådär 60 gram blev det. Sen tog kardfloren slut.

Sist jag tvinnade garn blev jag "galen" av att drivtråden hela tiden for av hjulet. Jag tyckte jag såg att spinnrocken var sned och funderade på om man skulle försöka få den justerad till ett entydigt läge. Som det nu är så är det gnirkmån.
Men så tog abstinensen över i förrgår och det gick jättebra att spinna. (Iaf vad gäller drivtråden) Och så gick det lika bra att tvinna.
Nä, det där med spinnrock är ett mysterium.

Jag har blivit lite sugen på att färga också. Hittade Färghäxans blogg och det ser såå spännande ut.

Frågelåda

Så var det då dags för frågelåda om spinnrocken igen.

Eftersom jag håller på att avsluta sjalen, och eftersom garnet inte räckte till avmaskningen fick jag anledning att närma mig spinnrocken igen. Att spinna gick bra, jag blev nästan förvånad över att det gick så bra.

Men sen när jag skulle tvinna ihop två trådar blev det en tålamodsövning. Drivsnöret for loss hela hela tiden. Fick jag det nån gång att fungera så höll det max tre fyra trampningar innan snöret for loss från hjulet.
När jag tittar noggrannt på rocken så ser jag att sådär himla rakt är inte allting. Trissorna sitter inte "rakt framför hjulet" så att säga.
Den delen som man föser fram och åter för att spänna drivsnöret är också ruckbar: tenens vinkel är inte nödvändigtvis rät mot hjulets så att säga.

Några tips om hur jag ska få till det?

Tvåtrådigt eget garn

När spolen är full får man göra en härva av garnet. Har man ingen härvemoj (som säkert heter något ordentligt) så får man göra sig en: pall plus snurrig skrivbordsstol.



Det ser ju ut som garn!

För övrigt kan rapporteras att några av spindlarna jag köpte är lite för korta för att kunna använda utan missöden (tror jag). Några spolar har så trångt hål för tenen att jag inte kan använda dem på den spindeln som följde med spinnrocken. Och en ny spole passar på originalspindeln, samt att de två nyproducerade som jag köpte på Tradera nån gång och som är för stora för originalspindeln passar på en av de nya spindlarna.
Procentuellt kanske jag är besviken, men för tio kronor är jag nöjd.

Mitt första garn!

Nästa steg i förädlingen är tvätt. Men först måste det bli en härva. Eftersom jag inte har något riktigt verktyg för det så gjorde jag mig ett: en pall med parallella ben upp och ned på en skrivbordsstol med snurr.



Sjutton varv à 130 cm. Så mycket garn blev det. (Vad blir det?)

När Lotten 2007 var i USA så gick hon i affären och aaah:ade och ooooh:ade och kom ut med en hel drös med Kool Aid färger som hon skickade till mig!
Under den tid som förflutit så har jag haft lite dåligt samvete för att jag inte använt något av det än. Jag vill ju att det ska vara ett Verkligt Rätt Tillfälle att "slösa" på gåvorna. Men nu! Nu var det dags!



Det gröna citron-lime-pulvret fick äran att begå premiären.

Fröken Fräken har skrivit ett bra instruktionsblogginlägg om hur man gör så det följde jag.



Efter 2+2 minuter i micron på högsta effekt hade färgen sjunkit in i ullgarnet och vattnet i skålen i övrigt var ofärgat (inte riktigt om man ska vara petig, men det var så svag nyans så det fick vara).


Här står garnet och tar igen sig lite innan sköljning och ...




... torkning. På instruktionsfilmen jag försökte lägga in igår menade hon att övertvinningen skulle ge sig när man tvättat garnet. Nå, det kanske stämmer om man kan. Men jag håller nog med om att det är rakare nu än när jag tog det från pallbenen till badrummet.

För att inte sätta något stort på spel med detta mitt allra första garn så tänker jag bara sticka någon liten pryl där det inte är så förtvivlat viktigt med att det inte drar sig.

With a little help of my son

Om allt går som jag vill så kan ni här ovan se en fin film från youtube om hur enkelt man navajotvinnar. Man bara för vänster hand fram och tillbaka medans spinnrocken snurrar på och så far det färdigtvinnade garnet in på spolen och högerhanden sitter så ljuvt vid magen och bara håller ordning på öglan.

Skitenkelt helt enkelt.

Men när eder Cessi ska göra om saken på sin envisa gröna spinnrock med för tjockt garn och för små öglor på spindeln och allting bara stannar hela tiden ... Då ser det inte ut sådär ...

Då är det förtvivlat och snurrigt och tvinnigt på fel ställe och strejkande spinnhjul och trampa som hela tiden stannar på det ställe där man inte kommer vidare och tråd som går av (men den får man knyta ihop med en ful knut för det är ju trots allt mitt första garn) och ...

Men sen ropar man på sonen och får några extra händer och fötter till spektaklet och si, det verkar lösa sig. Ja det blev rent av nån sorts tross ...



(Och när ni nu inte kan se den där filmen så kan ni få berätta för mig hur jag ska göra för att det ska bli så ...)