Tredje gången gillt?

Kampen går vidare.

Efter det som hände på den länken så kom jag så långt som på bilden ovan. Ja, egentligen något längre. Det blev inte riktigt bra över axlarna och till slut bestämde jag mig för att börja om. Men jag behöll första versionen som avskräckande exempel att mäta mot.

Sen kom jag ända hit. Allt flöt på bra och ränderna med gotlandsull lades in. Lite fundersam var jag för det garnet är kardat och luddigare. Tanken en gång i tiden var att jag skulle spinna brun värmlandsull till bålen, men det hade jag ju glömt den där dagen när jag fick lite inspiration att spinna mig lite brun värmlandsull ... Antagligen hade inte kontrasten blivit lika stor mellan gult och brunt som det nu skulle bli mellan gult och grått. Därav den successiva ökningen med gråa ränder.

Slutandet av ärmhålet under armen blev en liten kamp, men så småningom blev jag nöjd.
Sen kom momentet bystkil. Jättebra. MEN! om man gör ränder ovanför, ränder som går runt hela kroppen. Och sen ska fortsätta med ränder under. Då blir det en väldigt bisarr glipa i ränderna på framstyckena.
Och då tappar man sugen som stickare och börjar sucka att den här koftan blir ju ahaldrig klahar ...
Och dessutom. När jag börjar titta i dokumentationen om garnet så inser jag att 290 g är väl inget för en kofta till en dam i sina bästa kilo. (Därav komplementerandet med brunt eller grått garn.)

Och så börjar jag fundera på om det finns något annat sätt att dryga ut garnet på. Och har funnit på två som får hjälpa varandra.

Sticka på något grövre stickor (3½ istället för 2½) och gör mer garn.

Så för två veckor sedan rotade jag reda på en påse gult lökskal och den sortens ull som resten av det gula garnet är gjort av och satte ihop det.

Ullen här är inte allt. Det blev förhoppningsvis några olika nyanser.
Först värmde jag kypen inte ända upp till 60 grader och så hällde jag av den till en annan bytta. Detta för att jag har för mig att det gula kan vara känsligt för värme. Sen hällde jag på mer vatten och värmde på mer. De båda kyparna fick besök av ull i olika tidskombinationer. Kort stund, samtidigt som kort stund och lite längre, och sånt som kom i efter kort stund.

Men det behövs ju färgningar för den andra tråden också. Det finns mycket avokadoskal och -kärnor i skåpet och i en del burkar. Jag befarar bara att kyparna i burkarna är alldeles för basiska för att det ska vara nyttigt för ullen. Men det är en härligt röd färg på dem ...

Så ja. Det lär dröja innan den här gula koftan blir klar ... Speciellt om jag ska invänta att jag blir klar med mer garn.
Kanske borde spinna mer gotlandsull bara och vips ha garn till en kofta i enbart sånt garn?

Prova

En sak som är bra med att sticka uppifrån och ner är att man kan prova plagget längs vägen och korrigera.
Men det är ju himla svårt när rundstickan är kortare än varvet och alltihop dessutom försöker krulla ihop sig.

Lösning:
Trä upp maskorna på stickan på en tjock bomullstråd istället. I alla fall i så stor utsträckning att stickningen kan ta de mått som den har. (Alla maskor som hamnar på tråden måste man sen trä tillbaka på stickan för att fortsätta. Så 50 maskor kvar på stickan betyder 50 maskor färre att trä tillbaka.)

Nåla upp stickningen på en t-shirt. Använd gärna säkerhetsnålar.

Sätt på dig (om plagget är till dig/ i din storlek) t-shirten med vidhängande stickning.
(Konstatera att du ökat 13 gånger mer än du behöver i varje ärmsida ...)

Garnet är mitt hemfärgade hemspunna och alldeles gratis sånär som på vatten och el till spisen.

Spinndlarna!

Så gick det äntligen att kombinera mitt liv med spinnträff i Gårdtjärns missionshus. De har hållit på att träffas under opretentiösa former sen åtminstone i höstas och nu kunde jag äntligen vara med.

Jag tog med mig Louëten, vis av att försöka bängla med mig gammrockarna tidigare. Louëten är egentligen bara att ta i handen och så lägga den snyggt i bakluckan. De andra spretar och har sig och fastnar lätt.

Eftersom jag igår fick tillgång till den vackra presentullen kände jag att nu måste jag få in snitsen på att spinna kardflor så jag har spunnit från floret som kom med Louëten. Snart har jag spunnit tre halva spolar med något som nog inte räknas som snöre och så ska vi se om jag lyckas tvinna ihop dem till ett tretrådigt o-snöre, garn alltså. Tekniken är ungefär långdrag. Jag har spunnit med spolens stora trissa som drag. Eftersom alla Louëtspolarna är upptagna av singlar så lär det bli tvinnat på någon av gammrockarna.

Igår kom jag också äntligen fram till momentet "lägga svarta bönor i blöt" och idag när jag kom hem så öste jag av vattnet och stoppade ner de båda härvorna som förhoppningsvis blir blå. (Eventuellt får de ingen färg alls för att det är för mycket lanolin i dem, men då får vi göra om det.) De ska nu ligga i blöt i bönvattnet i två dygn.

På stickfronten har jag repat upp den första tågsockan och stickar nu två samtidigt på magic loop. Strax är jag nere vid hälen. Jag hoppar att göra hällappshäl som mönstret utgår från utan gör en vanlig timglashäl. Jag ska bara vänta med att göra den tills jag kommer till jobbet. Det finns sådana där som är nyfikna på vad detta är.

I väntan på detta har jag återupptagit slipoverstickningen. Jag vet inte vad det är med den men den är "helknasig". Jag tror att den egentligen är för kort för mig, trots att jag hållit upp den mot mig under tiden jag stickat.Och när jag nu stickar ena axeln på framstycket så får jag helt olika bud varje gång jag mäter mot bakstycket. Alltså inte så att när jag stickat 1 cm så säger den att "nu har du 1 cm mindre att sticka" utan mer att "trodde du att du hade kommit såå långt? Nä men det har du fått helt fel för dig." och så stickar jag lite till utifrån denna nya information och så kommer annan information åt något annat håll nästa gång jag mäter. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen så säger almanackan att det kanske blir vår och rent av sommar igen sen. Så det börjar bli dags att rota fram sommartoppsstickningarna. Den lila är nog färdig. Jag ska bara sy ihop de sista maskorna med dem som de möter. Jag avslutade den med en I-cord liknande ärmavslutningarna, nämligen. Men eftersom det inte blev så höga maskor när jag gjorde dem på 2½ som resten av toppen är stickade på så tog jag ... 3½ tror jag för att sticka kanten. Då blev det mer så att varje varv mötte varje maska utan att det drog ihop så mycket.
(Rätt vad det är så blir det fotografering.)
Den laxrosa toppen håller jag ju på med ärmarna till. Eller, håller på är väl att ta i. Sist jag gjorde något på den så var det ärmarna. Så när jag tar fram den igen så är det ärmstickning som gäller.

För övrigt rotade jag runt  i min garnhylla häromdagen och hittade en massa garn som jag alldeles hade glömt att jag hade. Jag har ungefär två planer för det. Den ena eller den andra blir det kanske. Mer precis kan jag inte vara då jag inte vet om någon eller någon annan läser bloggen.

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.

Färga med lökskal. Dyeing with onion peels.

Den här gången kokade jag gula lökskal någon halvtimme tror jag innan jag ställde undan kastrullen för att det skulle svalna lite innan jag stoppade i ullen som inte är betad och inte var blöt i förväg.
Ullen fick ligga i "ett tag" i det här svalnande vattnet, nä, jag värmde nog på lite försiktigt också. (Bokför vad du gör människa!)

Men jag tog i alla fall upp den och "mätte" mot det garn jag har för att få det "lagomt gult".
När det var "lagomt gult" tog jag upp ullen som ligger i övre raden.
Den mittersta tussen fick ligga kvar över natten (det här var kväll) och fick då sällskap av den undre ullen, men den låg kvar i flera dagar. Ibland värmde jag på badet.

Vad blir man för klok av detta?
Jo, det verkar som att det inte finns något gult kvar till de nedre tussarna, att de fick nöja sig med den ... aprikosa? ... kulören.
Gult är alltså den färg som fastnar först och ligger ullen kvar så blir den sen överfärgad med den senare färgen. Det är då man får de där orangebruna färgerna. (Men här separerade jag alltså färgerna.)
(Och ja, uselt fotoväder som alltid i november. Jag tror att fönsterljuset blekte färgerna lite jämfört med verkligheten.)

In English.
This is the result of dyeling with ordinary onion peel. I boiled the peels in half an hour I think and then I took it off the stove to cool a little bit.
I put in the wool in the upper row and let it dye until "the proper yellow" appeared. (I had too little of yarn for my ongoing project. That is the measure of "proper".)
The single wool in the next row stayed over night ..
together with the wool in the lower row, but that wool stayed in the dye for several days. Sometimes I heated it.

What do you learn from this?
The yellow colour is the first to "hit" the wool. When it is exhausted it just remains this ... pinkish? ... colour. If you let the yellow wool stay in the dye it will be some dark orange, brown colour, but this time I seperated the colours.

(And yes, it is November and the pale light from outside paled the colours a bit.)

uppdatering avocadofärgning / continuing avocado dyeing

När jag tittade idag så såg faktiskt vätskan rätt "urtvättad" ut. Jag lyfte upp garnet och ... ja, vad ska man säga? Nog är det färg, men den såg urtvättad ut den med. Det var som att luddet runt garnet var blekt, som ett tyg som en gång har haft färg men som tidens tand nu berövat färgen.

Så jag gjorde på ett nytt sätt. All den gamla vätskan tömdes åt sidan.
Sen fyllde jag på med all vätskan som efterdragitur kärnan och skalet sen jag startade den här färgningen.
Sen fyllde jag på med all vätska som dragit ur tre kärnor sedan 8 juni.
Och sist fyllde jag på med den "urtvättade" vätskan för att det skulle bli fullt.
Och sen på med locket och tillbaka till fönsterbrädan.

Naturligtvis hällde jag på mer vatten och 25%-ig ammoniak i burkarna som nu tömdes.

In English:
The dye liquid lookes rather pale today, like a fabric worn out. The yarn looked the same way. The "halo" was pale though the kern had colour.

So I took the liquid aside and put "new" liquid in the yarns jar:
The liquid that squized the last part of the peel and pit that was the origin of the dye.
Then the liquid of three pits since 8th of June.
Then I filled the jar to the top with the original liquid.
Off to the window again.

Of course I put new liquid in the jars now emptied.

Jag har alltså bestämt mig för att spinna en gul-lök-singel och en alla-andra-färger-singel och tvinna ihop dem.
Då behöver jag ett hekto mer av ull färgat med gul lök.
Här är första extradosen. En timmes färgning och ligga kvar över natten.
Någon mer än jag som tycker att det inte är riktigt samma färg som den gamla ullen, den som finns i påsen?

Huruvida detta kommer sig av att jag har betat ullen annorlunda eller något annat vet jag inte. Men jag är glad att jag inte har börjat spinna med det gula iaf. Jag tänker göra all färgning klar, och kardningen och sen tombolablanda de olika tussarna innan jag börjar. Då blir det en slumpartat flerfärgad gul-lök-singel-tråd.

Nu har jag ny ull på betning som sen ska ner i ett (jättemörkt) lökskalbad. Undrar hur den ska bli gulare än det här?
Snabbare dopp?
Späda lökbadet innan jag stoppar i ullen?

Så här blev provlappssjalen. Den är lite grand för liten för mig om jag inte bara ska ha den som halsduk, så jag anar att den får hamna på presenthyllan.

Jo sen kunde jag ju inte låta bli att kolla (när jag gjort första extrafärgningen) att se om det fanns nån färg kvar i lökskalen, så de fick nytt vatten att lösa ut i. Samtidigt kollade jag om det fanns nån färg kvar i det färgbadet jag använt.
Måttligt är väl svaret i båda fallen.

Provlapp?

Som jag skrev häromdagen så påbörjade jag en provstickning.

Nä, inte en vanlig lapp, det bidde en sjal ... Eller ja, provlappandet blev början på en sjal som ju som sjal betraktat måste vara större än en provlapp. Så de där garnerna till nånting kom väl till pass. På bilden väntar det fingerspunna tretrådiga garnet på att få komma med och nu har jag hunnit några varv med det.

Frågan som provlappen skulle ge svar på var: ska jag spinna/tvinna si eller så? Si och så skiljs på den här bilden av ett avigvarv.


Nåntinggarnerna stickade jag varannat varv med. (Med rundsticka behöver man inte göra två varv i taget. Man stickar ett rätt varv med färg A, sen ett rätt varv med färg B. Sen ett avigt varv med färg A och sen ett avigt med färg B.) I och med att det ena garnet bestod av flera nyanser så ser det inte så randigt ut som det stickats.

Nu får vi se hur långt det tunna garnet räcker. Jag stickade sjalen på nr 7-stickor, men det blir lite väl "nätigt" för så tunnt garn så jag har tagit stickor nr 5 till det. Men för att då inte dra ihop alltihop så har jag gjort ett omslag efter två maskor längs hela varvet.
 
(Jag stickade en liten provlapp och måttade mot sjalstickningen. Det gick åt 1½ gång så många maskor på provlappen jämfört med sjalen. Alltså öka efter varannan maska. Eftersom de andra ökningarna i sjalen är omslagsökningar så tyckte jag att det passade med omslagsökningar. Jag tror också att de är lite mer "flexibla" än om man ökar i en maska längre ner så att ökningen blir tätare.)
 
Jag började förresten med att sticka sjalen på nr 5, men det blev för stabbigt. Det var mer "koftatyg" än draperande sjaltyg.

dyeing with avocado

(In Swedish below.)
I have been asked how my avocado dyeing goes.
Well.

The jar is in the sunniest window and feels rather warm when the sun is "on" though the shadow side is room temperatured. (The sun is on the other side of the house when I took the picture.)

I open it sometimes and take out the yarn to look but I am not content with the result yet. It is amazing that the liquid is so dark and still can't do a better job on the yarn!

Yesterday I mesured the visibility deep (at least that is the term in Swedish) to just about 5 mm or so.
When I did this manoeuver some liquid got wasted. So I filled up with some new liquid and the visibility deep became slightly less.
We'll see if this difference in visibility deep is the potential to dye more.

Are there any suggestions on how to get more colour in the yarn?
I've learnt that if you heat it too much the reddish nuance will turn browner.

An explanation on how the balance between the dye in the yarn and the dye in the liquid behaves would be interesting as well.

Det här med färgning är knepigt. Nu har den där burken stått och gonat sig i fönstret i tre veckor och ändå har det inte blivit mer färg i garnet än så där. Siktdjupet är näst intill obefintligt i vätskan, men färgen trivs tydligen bättre där än på garnet.
Något förslag på att råda bot på det?

När jag slabbat med garnet så här så blir det lite spill. Då fyller jag på med lite mer färgvätska. Siktdjupet ändras med någon millimeter (antar jag, så himla lätt är det inte att mäta. Jo, om jag hade haft en genomskinlig lång linjal och inte en trekantig som inte går ner i burken ...). Men hur mycket kan den siktdjupsförändringen göra när massor av ogenomskinliga centimeter inte gör ett dugg?

Vad är det här?

En lav, så mycket är vi med, men vad för sort? So, what is this?

Fråga b: Vad blir det för färg? What colour can you get?

För övrigt kan konstateras att det här med att färga ulltussar som sen ska spinnas ihop och sen tvinnas ihop och bli ett fantastiskt vackert garn är inte så himla lätt.
Nu är jag klar med all flick-kardning. Jag har sorterat alla färgerna för sig (nåja, ibland förstod jag inte om det var samma eller olika nyanser) och vägt varje färgpåse för sig.

Då kom det fram att man kan dela upp i gul, rosa, brun mot "resten" som är olika nyanser av grått och "smuts" och då får man ungefär lika många gram av varje.

För att testa detta tog jag resterna av kamningen (ja jag är en snål en som sparar på ALLT) och spann ett prov för färgernas skull. Det tvinnade garnet var inte så ooh! och aah!-igt som jag ville, så jag tokblandade istället för att se om det blev annorlunda. Det blev antagligen annorlunda, men underbar-faktorn var ungefär lika trist.

Så nu håller jag på med en provstickning för att se hur det blir i stickad form. För även om det är häftigt med ett ooh!-och-aah!-garn så är det trots allt det stickade av garnet som ska framkalla de flesta stönen.
Vi får väl se ...

en bit på väg

Som jag skrev redan i november så tar saker tid.

Men nu när jag köpte ett bättre verktyg (hundkarda) så ville jag se hur det har gått.

Och si, det mesta är ju flick-kardat. Det är bara resten kvar.

Färgburken blev för övrigt inflyttad idag. Knappt +8 grader mitt på dan gör ingen värme.

På ravelry har jag läst om att man kan färga långsamt i burk om sommaren.
Man tar en burk, så tar man garn och så tar man färgvätska och så stoppar man garn och vätska i burken och så ställer man den i solen och så får det stå där och gona sig hela sommaren.

Först ska man alltså skaffa garn.

Så här övertvinnat var det efter härvningen och före "heat and smash".
Men sen tvättade jag det ett flertal gånger för att få ur lanolinet och sen värmde jag det med alun och vinsten så sen såg det nästan civilserat ut. (Ja, det behandlades ju våldsamt med mycket piskande i husväggen - för att balkongräcket var så smutsigt - emellanåt. Det gör susen.)

Sen hällde jag på färgvätska.

Det är ett skal och en kärna av en avocado som har släppt ifrån sig färg sen i februari med hjälp av vatten och ammoniak.

Sen var jag inte helt smart utan mest ivrig.

Eftersom inte burken blev helt full med vatten hällde jag vatten över avocadoresterna några gånger för att "skölja ur" för att sen hälla det över garnet i burken tills den blev full.

Sen hällde jag på lite vatten och ammoniak över resterna en gång till och nu finns det en massa färg i det vattnet - som alltså inte hällts över garnet. Jag kommer alltså vilja dunsta in lite av vätskan som finns i garnburken för att fylla på med den här nyutdragna färgen.

Sen tog jag burken och ställde ut den innesluten i en svart plastpåse för att riktigt suuuga åt sig sommarvärmen.
...
Det går inte så bra. Om det nu inte är så att den har sugit i sig så mycket värme att det bara finns åtta grader kvar till oss andra härikring ...
Undrar om den där metoden kanske gör sig bäst inomhus i ett soligt fönster på de här breddgraderna.

Vad är det för färg?

Jag får dialogen mellan hundarna i Aristocats i minne:

- Vad är det för färg?
- Hur ska jag kunna veta det?!

Jag vet i alla fall att jag använt avkoket från när jag förvällde nässlor häromdagen och att det blev en gnutta grönare i kastrullen när jag satte till ammoniak.

Nå, det kanske inte blev en vacker färg, men den blev annorlunda än den som var garnet före och man kan säkert använda den till "nåt".
(Jag undrar vad det ska bli för "nåt" av alla konstiga garnsnuttar sen nån gång. Men det ger sig.)

Frågelåda! Questiontime!

(In English below.)
Och som vanligt när jag har frågestund här på min blogg så är det jag som frågar och ni som förhoppningsvis svarar. Eller åtminstone kommer med uppmuntrande idéer och synpunkter.

Idag tog jag hand om en del lavar som växer på en oxel. Eller ja, oxeln har slutat att växa och föll i vinter. Men vad är det för lavar?

Den här rosa växer i rätt stora blaffor. Det är en perstorpsskiva som de ligger på på bilden. Ganska runda blaffor och stora ungefär som en handflata. Strukturen är flatare än vanlig blåslav.

Den här bruna laven med små skålar är inte rätt i färgen på bilden. Den där chokladbruna som syns på nästa bild är samma sort och är i bättre färgåtergivning. Det är alltså inte bara de små skålarna som är bruna utan också det som är runt om.

Visst är det en vacker installation som naturen totat ihop alldeles själv?
Jag tror det är åtminstone fem olika arter av lav på bara den lilla biten.

Now, let's see. I try a small translation to English in case someone from the dying groups at Ravelry pops by. Those lichens grows on a sorbus of mine. (Well, it ceased to exist this winter.) But what kind of lichens are they? And what colours might you get from them?
The pink in the first picture is abut the size of a palm. (In the hand that is.)
The second picture is a close-up on a similar as the brown one in the third picture. The brown is right colour on the picture.

Illustrationer och några frågor på slutet

Här syns då hur jag betade den lilla härvan: i kastrullen har jag alunbetning. Och i burken som står i kastrullen har jag vinsten. Olika betning bör ge olika infärgning. (Nu läste jag igår någon som menade att vinsten inte är betning mer än någon pH-reglerande ingrediens är det, men jag är inte så insatt och i min bok står det att vinsten är en betning.

Här syns då, oskärpan till trots, att det blev olika resultat av färgningen. Den övre delen låg i vinsten och den undre i alun. Sen färgades de lika mycket.

Naturligtvis måste jag ju testa lite overdo också. Inte bara nöja mig med två nyanser. Så igårkväll hällde jag färgen i min järnpanna och satte i en liten krok garn i det. Det var inte helt genomtänkt att det sedan fick ligga över natten. Och eftersom det tydligen lutade nedåt utanför pannkanten så blev det en hävert så det mörka fältet blev lite större än tänkt.

Den sista bilden visar allt mitt tvåtrådiga nya garn som är nästan torrt efter att det blivit vinstenbetat. (Ena tråden är redan alunbetad, remember?) Man kan tro att det är en härva upprepat garn av en stickning som inte längre är, men det är det alltså inte. Det är ett garn som inte blev riktigt som jag tänkt mig när jag tvinnade det, men jag har ingen aning om vad jag gjort för fel. (Så den dagen jag vill ha ett sånt garn kan jag inte heller göra om det.) Någon som vet?
Så mycket längre kommer jag inte med det garnet nu för jag måste ju klura ut vilken kulör jag vill ha på det. Allt ska färgas i samma dopp har jag tänkt iaf. Och när jag har bestämt mig så måste jag ha tillräckligt.
För tillfället är jag lite nyfiken på den gula laven, men det är ju bara några ynka deciliter färdig färg i burken och hur långt räcker det? En doft av lila? Jag vill nog ha det liite starkare ... Men då måste jag ju skaffa mer färg.


Det var så sant. Jag har en liten färgfråga också:
När jag färgade med KoolAid så var färgningen "klar" när all färg hade farit ur vattnet och in i garnet. Ganska lätt att förstå.
Men nu när jag färgade med kärnan så fanns det ju en massa färg kvar i vattnet. Går det överhuvudtaget att växtfärga garn så "slurpande" att det inte blir någon färg kvar i vätskan?

framsteg

Nu har jag spunnit så att jag kunde tvinna klart det tvåtrådiga garnet. Så imorgon ska jag härva det sista. Sen ska allt behandlas och bli jetevackert, om jag får härma Mullehästens stavning.

I väntan på det tog jag ett annat litet garn som nog spanns på wwsipday i höstas och stoppade det i färgningskastrullen (efter att det fått åka betningskastrullen efter det fått åka tvättabortlanolinkastrullen). Där (i den sista) fick det träffa på färgen av en hackad avocadokärna. Det är en rätt trevlig men inte speciellt stark aprikos färg.
Antagligen för att det inte var mer än en kärna, men det är ju en himla massa färg kvar i vätskan och jag är lite snål. När man färgar med KoolAid så slurpar ju garnet i sig ALL färg från vätskan.
Så nu kör vi en lågintensiv färgningsprocess: garnet och vätskan befinner sig i en glasburk i micron. Går jag förbi så vrider jag igång den två minuter.Vi får väl se hur länge jag ids hålla på med det.
Garnet var jätteövertvinnat om man såg på den otvättade härvan. Den vred sig runt sig själv oräkneliga varv. Men efter några olika dopp så var den alldeles rak. Det bådar gott för de andra härvorna.

I micron använder jag inte min nya termometer, men det gjorde jag på spisen. Jag gjorde dessutom ett litet experiment med en halv avocadokärna först: vid vilken temperatur börjar den släppa färg? Vid vilken temperatur blir det "gröt"?
Svaret den här gången med svag uppvärmning var att det blev ingen gröt trots att jag kom upp i mer än 80 grader C. (Protokollet är inte hos mig just nu när jag skriver.) Men jag vet ju att det blir gröt ändå, så vi släpper den frågan. Det kanske minst lika mycket är en fråga om förhållandet kärnor - vatten.

Det är väldigt fint att ha en termometer. Det tokiga var att jag fick kondens på insidan av glaset så det var svårt att läsa av. Går det att åtgärda på nåt sätt? Eller är det anledning att reklamera?

Dessutom har jag nu börjat ta tag i den röda tröjan igen. Jag surfade en massa ravelry och ärmar ikväll och anar att jag kanske visst är på rätt väg med ärmhålsformningen så nu stickar jag på bålen igen. Det var bara sisådär 7 centimeter kvar tills ärmhålet skulle vara klart. Och sisådär två tills det är dags för halsringningen fram. Och det är nog typ nu ungefär.

Färgexperiment

Fast jag är en lite usel bloggare, för hade det varit något med mig så hade jag naturligtvis dokumenterat det hela ordentligt med foto.

Nåväl.
Jag tog igår fram burken som jag satte i fönstret och såg att färgen hade bleknat betydligt i vätskan.
Det borde ju betyda att den satt på ullen. Men ack nej. Den var lika blek som tidigare.

Jag ställde in burken i micron, en halv minut på halva effekten, men det gjorde ingen succé. Så jag hällde på två teskedar färgbad till. Och har fortsatt med halvminutrar och helminutrar, men försökt låta bli att koka.

Eventuellt att man kan se en gnutta rosa i ullen. Men den mesta färgen är kvar i vätskan.
Undrar om man kan vara envis nog att försöka färga in all färg i ullen så att vätskan blir klar?

Jo, sen vet jag ju att det rosa inte består i solljus, men jag antar att blåheten som uppstår är i paritet med det rosa. Så mer rosa borde ge mer blått.

händer ... och ull ... och färg

Mina händer och jag är inte riktigt överens om vad vi ska hitta på. Jag vill spinna och sticka och surfa och skriva på datorn och rida, men de vill inte så gärna alltid.
Idag var vi iväg till arbetsterapeuten för att ha ett samtal om saken. Hon tyckte att jag skulle tänka på att kudda upp under armbågarna när jag stickar, sätta datorns tangentbord långt in på skrivbordet så att armbågarna också får stöd. (Och inte bara halva underarmarna med en bordskant som trycker mitt på underarmarna.)
Hon tyckte också att jag skulle variera mig ofta och inte sitta timmavis med liknande rörelser och inte gå från den ena statiska rörelsen till nästa ...
Det är också en god idé att ha vetevärmare. Det har jag ingen men det borde väl gå att sy sig. (Sy har jag nämligen funderat över under de här senaste veckorna. Det är väl inte lika jobbigt för händerna, säg?)

Så nu har jag hittat på att jag inte ska göra mer kammade ulltussar för att spinna med. Jo, de som jag redan har färgat ska väl få bli klara, men jag ska inte fortsätta med den metoden. Och jag ska bara kamma några enstaka tussar på raken, sluta långt före händerna protesterar.

Därför har jag nu dragit igång operation tvätta vitull och beta den för att sen karda och spinna. Jag tror nämligen att kardningen är något mindre slitsam än kamma ulltussar.

Tvättningen har skett i diskhon och sen har jag betat sisådär 25 g ull i taget i min "nya" ullkastrull inköpt på auktionsverket. För att få liiite ekonomi i det har jag återanvänt nästan samma vatten vid betningarna, men fyllt på inte bara med kallvatten (=snö) för att få ner temperaturen till nästa sats utan också med alun.

Häromdagen läste jag nånstans på nätet nämligen att om man först betar garnet och sköljer ur överskottet så kan man vara mer säker på att färgen fastnar i garnet med hjälp av betningen. Har man i betning samtidigt som man färgar kan färgen fastna i betningen - utanför garnet, i vätskan. Och det är ju synnerligen onödigt. Jag har inte riktigt tänkt klart om det där med färgningen, om jag ska färga ull innan jag kardar, eller om jag ska färga färdigt garn. Om jag bestämmer mig för att färga färdigt garn är det ju egentligen onödigt att beta ullen. Det är större risk att ull tovar sig än att garn gör det när man värmer. (Så därför kan man stoppa i mer garn per liter vatten än ull vilket ju är mer energiekonomiskt.)

Jag har påbörjat ett pyttelitet experiment också. Två teskedar gullavsfärgbad plus nästan en deciliter vatten har stängts in i en liten burk tillsammans med en liten betad ulltuss. Burken står nu i ett fönster. Den som lever får se om det händer nåt. Jag tycker det låter så intressant med långtidsburkfärgning i solvärme, så det här får bli mitt första "alster". Det kanske inte alls är tillämpligt på mina breddgrader utan en sak för de som bor långt söderut (söder om Sverige tänker jag då), men det får jag ju inte veta utan att försöka.

Mer om julen

I julklapp av maken fick jag inte bara en digital kött-termometer som löpte amok vid första försöket som ulltermometer och sen påstod att vi inte hade en grad under 114 Celsius som inomhustermperatur (Ja, jag vet. Man ska reklamera på stört.) Jag fick även den här fina boken. Den är proppfull med bilder på både får och ulltestar och garnstumpar och provlappar. Och text. Än så länge har jag inte hunnit mer än glutta på Gotlandsfår och fårbilder i allmänhet. Jisses, jag trodde att ett får var ett får, liksom. I koret i min kyrka finns en bild på "Guds lamm" som jag tycker ser fåraktig ut. Men får får tydligen se ut så även på riktigt.



Och på annandagens väldigt tidiga morgon stormade det väldeliga här. Det resulterade i många nedblåsta kvistar och grenar. Varav en del hade gul lavpåväxt. Varav en del fick följa med hem till mig och befrias från denna plåga(?).
Och häromveckan landade äntligen de gula lavarna i en vatten-ammoniak-lösning och se vilken färg! Det är liite knepigt att fotografera den där ljuvliga färgen som är nån sorts röd à la blåbärssylt.
När den blir stor och jag har tid och sommaren solig ska jag förena den med ull som jag sen ska lägga ut blöt i solen så den inte längre blir rosa utan blå. Jorå. Det sägs att det fungerar så.

Samtidigt rev jag sönder en massa avocadoskal och lade dem i blöt på samma sätt.
En hel massa andra burkar med mysko(?) innehåll står också och drar. Egentligen borde jag tvätta ull som bara sjutton, för det går säkert att göra utan att använda händerna så förskräckligt. Så den är klar sen när färgerna är klara.

Äntligen!

I flera månader har jag varit hård mot mig själv och sagt att jag inte får hålla på med ullandet förrän jag är klar med det viktiga utanför ull-livet som jag måste bli klar med.

Nu har den deadlinen varit och det finns bara "kompletterande åtgärder" kvar. Men jag lovade mig själv under processens gång att jag den här veckan ska ulla. Jo, det är ett verb numera. Ett verb som handlar om allt som har med ull, spinna, färga, garn, kamma osv att göra. (Det kan alltså t ex betyda spinna, men det kan också betyda karda eller färga eller sticka.) Så "kompletterande åtgärder" får vänta, eller i varje fall se sig omsprungna i prioritet den här veckan.



Eftersom ullen som stått i valnötsbad en tid inte nämnvärt hade fått någon färg tömde jag den hinken i en kastrull i förmiddags. Andra saker har tillstött i livet idag så värmningen har inte fått den uppmärksamhet som den borde ha haft idag. Jag värmde en hel del, sen svalnade det. Sen värmde jag till 90 grader igen, men fick avbryta. Nyss kom jag återigen upp till 90 grader men nu får det stå på en timme.
Jag är lite häpen över att vattnet står alldeles stilla. Jag har någon gång mätt vattentemperatur när en kastrull får stå på och då började det bubbla sådär som det sägs göra vid hundra grader redan före 90 grader. Men det här står still som en sörja, fast jag inte skulle vilja beskriva det som sörjigt.

Bilden visar hur det såg ut vid lunchtid. Nu liknar det mer bruna bönor, fast klarare.
Eftersom jag tyckte det såg ut att ha fastnat alldeles för lite färg på ullen nu i kväll så tillsatte jag 3 g alun. (Hur jag väger upp så lite? Det finns en krutvåg i hushållet och jag har blivit instruerad att 3 g är samma som "45" på den. Liten och exakt.)

Och medan jag skrivit detta så har temperaturen sjunkit från 90 till 86 igen. *morr* Och så inser jag att 3 g var ju inte det jag skulle ha utan 20! Men nu är den biten korrigerad.
Istället påstår nu termometern att det som nyss var sisådär 86-92 grader numera är 145. Vi talar om något som till största delen är vatten ... Det är säkert jättebra med digitala termometrar som kan pipa. Men när de tappar bort sig så blir man lika borttappad. En analog med röd vätska som stiger eller sjunker i ett rör med streck runt är liksom lite mer pålitlig. Känns det som. Den här termometern gjorde sin jungfrumätning i förmiddags. Jag tycker det är lite dåligt om den har mätt klart i sitt liv nu.



Och så har jag "satt" de frusna avocadokärnorna plus fem teskedar 25%-ig ammoniaklösning och hett vatten i en glasburk. Jag såg att Färghäxan hade haft garn i från detta stadiet, men när jag hällde och grejade så hade jag ingen ren ull att stoppa i.

Jag gjorde en rockad och hällde de sedan länge fermenterade(?) lavarna i en mindre burk för att komma åt den större som de stått i länge. (Maken måste fås att äta mer oliver. Och så måste vi spara burkarna.)

Färghäxan, jag har ett problem just nu med bloggar som din. När inställningen i tekniken är sådan att man klickar på "kommentarer" så ska inlägget komma med kommentaren nederst, då blir det bara vitt.

Men ser du att jag länkat till dig härifrån så kommentera gärna: Jag tyckte det var läskigt att kombinera avocadokärnor med varmt vatten med tanke på min hemska upplevelse i höstas. Men frusna kärnor plus hett vatten från vattenkokaren borde ju inte bli så hemskt varmt för kärnorna, så jag körde på det. (Och så hoppades jag att glasburken inte skulle spricka och det gjorde den inte heller.)
Räcker det med den temperaturen för att få den där "mögla-inte"-effekten?