Fyra nya!

Nej, de är inte tänkta att höra ihop. Men jag tog allt i samma fotosession.

Först ett omgjort ufo. För femton år sen köpte jag det här blå tyget och satte igång att sy en klänning med prinsess-skärning. Det gick inte så bra. Om det är för att den sortens vävning på tyget inte riktigt samarbetar med sömmar som vill gå lite åt alla möjliga håll gentemot trådrakriktningen, eller om det beror på "sömmerskan", eller kombinationen, det låter vi vara osagt. Men det blev ingen klänning i alla fall och det ofärdiga projektet har legat och räckt ut tungan åt mig varje gång vi mötts i hyllan.
Och nu är det så många kilo sen att det hade inte blivit vi två ändå, om klänningen hade blivit färdig.

Så nu i sommar, före sybingon, så gjorde jag något läskigt. Jag satte saxen i klänningen, rätt tvärs över livet! Antagligen borde det ha förevigats, före och efter och under tiden, men jag blev blind för bloggandets möjligheter av beslutsamheten.
Det fanns mer tyg så jag gjorde en linning och två fickor. (Som sagt, före sybingon. Det här hade kunnat bli hur många rutor som helst, fast inga som inte ändå blev kryssade.)
Jag köpte en kortare blixtlås och en knapp hos Allan. Och det blev en kjol!
Eftersom kjolen var något vidare än linningen behövde vara så gjorde jag några veck.

Sockorna är stickade av omgjort garn: tre olika raggigarn har blivit ett tretrådigt garn. Men den här gången har jag prövat en ny metod. Tidigare har garnerna A, B och C blivit en tråd vardera som tvinnats ihop. Den här gången har tre trådar gjorts där bitar från A, B och C slumpvis kommit in. Det slumpade sig dock så att det kom mycket rött garn på samma ställe och knappt någon annanstans. Nå, nu vet jag det. I fortsättningen ska jag nog hålla mig till den ursprungliga metoden.

För några år sen köpte jag två benvita blusar i viskos. Och sen har de hängt i garderoben. I förrgår kom jag på den fiffiga idén att man kan ju färga dem! Varför inte gult? Jag tycker om gult, gul är modefärg nu. (Eller är den på utgående?)
Och igår köpte jag färg och satte igång. Men när jag vägt blusarna så blev jag tveksam till om färgen skulle räcka till båda, så jag nöjde mig med den ena. Mycket enkelt. Rätt så bra. Det blev pyttesmå gröna prickar här och var, men det kan bero på missar från mig. Man ska t ex ta det torra plagget och stoppa i maskinen ihop med en påse färg. Fast man ska ha tvättat tyget någon gång före för att eventuell "spinnolja" eller liknande ska försvinna. Som om jag skulle tvätta och sen torka innan jag färgar? Glöm det! Blöt blus och färgpåse åkte maskin tillsammans. Först några funderingsvarv för att maskinen ska känna av vad den har att göra med den här gången. Jodå, det blev alldeles fullt med ockrapulver över hela tyget. Tänkte inte på det. Nå. Nu blev det så och i stort sett är det bra. Den andra benvita blusen med knäppning kanske man kan ha som jacka över nästa sommar, ifall det blir för gult/svalt med bara den här.

 Men anledningen till att det blev fotografering precis nu är att Siri är klar! Jag har stickat den i Solkustens tvåtrådiga, precis enligt beskrivningen. Det är ett mjukt garn, men kanske något stickigt som stickat. Varmt blir det i alla fall. Jag ser fram emot att få ha den på mig.

(Fotografen lyder ordern "Tryck på knappen!", men tar inga egna initiativ till att rätta till kläder som sitter snett och så.) Den var kul att sticka, även om man nog bör undvika att ha mönsterdelen som konversationsstickning ...

Knapparna från Allan förstås. Alla knappar isydda, alla trådar fästade. Alldeles klar att använda. Yes!

Så vad ska jag göra nu då? Ja eftersom jag ska ut och resa en del nästa vecka har jag börjat på en raggsockstickning. De jag har i stallet ser lite väl tunna ut på undersidan.

En ruta till!

Tack kompis för en trevlig kväll!

På bilden kan man se hur jag nu börjat min andra ärm på Siri, efter att även bålen blivit klar. 

I skrivande stund är det bara ett varv kvar till avmaskning. Sedan är det knäppkanter och halsringning och knappisyning kvar. Allan hade jättebra knappar!

Nej, jag tror inte det blir några fler rutor iprickade i år.

Jag är stolt och häpen över att det blev så pass med rutor. Det har varit skralare tidigare år.

Tack Fredrika på vinden för den här jätteroliga traditionen som jag hoppas återkommer nästa år.
Kanske att jag då ska ha några projekt på lut och se vilka som passar in på rutorna.
(Tävlingsmänniska? Jag? Nej, det tror jag inte … Hur så?)

Taktik!

Om man nu är inne på sin sista semestervecka, då kan det vara svårt att hinna sticka klart bålen innan man stickar klart en ärm före tiden för sybingon är ute. Så därför kan det vara smart att strunta i bålen en stund och ta tag i en ärm istället. 

Och vips har jag erövrat en ruta till!

Jag är imponerad över hur många rutor jag klarat i år

Hur går det med bingobrickan?

I förra inlägget skymtade kjolen jag sydde häromsistens:

Den har fickor! En på var sida.

Orangea prickar hör till kjolen, gula prickar till den gula koftan, gröna prickar till Siri-koftan.

Den värmen, den värmen ...

Säsongen för stickade plagg är inte just nu, så kan vi säga.
Men man kan ju sticka för det.

Helst ska man ha bilder på det också. Men i nuläget är jag bara glad att jag alls bloggar. Bilder får komma senare. Telefonen hade glömt av att den var en kamera, men idag var den en timme hos farbror doktorn, så nu är den frisk igen. I båda linserna dessutom! (Den har varit suddig i sefishlinsen ett bra tag nu.)

Eget omgjort raggigarn, från fyra till tre kardeler, håller på att bli sockor. Det tog tre försök innan hälarna hamnade där de skulle. Jag var lite optimistisk och startade första gången ca två cm för tidigt.

Siri håller på att bli till! Jag har köpt originalgarnet från Solkusten och håller på med oket. Om jag inte hade gjort fel och upptäckt det många varv senare -- två gånger! -- så hade jag nog varit förbi ärmavtagningen. Men men. Garnet är jättemjukt och fint och det blir en tjock och mysig kofta, i alla fall på oket där nästan alla maskor är flätmaskor. Men det blir förvånansvärt stickigt, verkar det som.

En kjol, jag fick akut behov av en kjol, hittade jag på, och tog fram brevskolans pärmar och fann en kjol och tittade i korgen för tyg och fann ett tyg som ruvat i sisådär 25 år. Lillflickan som skulle fått en klänning är vuxen. Det räckte till en kjol, med linning och två fickor.
Dessvärre upptäcker jag när jag använder brevskolan att den är inte riktigt så förklarande som jag skulle vilja. (Eller så tittar jag inte under rätt flikar kanske.)
"Stryk på ett mellanlägg på linningen om tyget är tunt." Ja, men kanske man ska fylla på med: "Tänk på att det ska in en resår också som rynkar alltihop och så blir det rätt stadigt av att en söm sys mitt på linningen när resåren är i också."

Det skulle också kunna stå: "När du syr på linningen på kjolen så kommer den första sömmen att bli slät mot tyget och den andra sömmen ger en liten kant. Fundera över vilken sida du vill ha utåt."
På alla de snygga bilderna med modeller så har de satt ett skärp i midjan så att man inte ser. Dumt.

I nuläget har jag kommit så här långt i sybingon:

De orangea prickarna är för kjolen, de gula för när jag stickade på mitt ufo i solen och lade upp det på instagram. Den gröna pricken är för Siri.

Så fort jag sytt i (massor av) knapp(ar) så har jag slutfört ett ufo och två rutor till får gula prickar. Och Skapa ett plagg ska ju också ha en prick, ser jag nu. Och Siri är ju mönstrad.  Där ska det ju också vara en prick.

Lyckas jag sen brodera något till hemmet i material som blivit över har jag två rader klara!