Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.
(Lite kul med en bild som visar stadierna mellan ulltuss och stickning.)

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

 

 Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där grönaktiga raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

sen sist

 

Igår stickade jag hälarna på mina "grab-and-go"-sockor. Så nu är det bara minskningen mitt bak och resten av skaften kvar. Där har jag att göra hela morgondagen. Den blir nämligen lång så det gäller att ha nåt för händerna. (Det gäller bara att komma ihåg att göra ergonomiska pauser då och då ...)

 

Själva hälgrejandet gjorde jag på strumpstickor. Jag måste ju inte göra om samma tabbe flera gånger ...

Nu ikväll spann jag klart den gula tråden. Det finns några små knorvlar i de andra färgerna kvar, men jag ska se hur långt den andra tråden räcker. Inte för att vara snål utan för att det blir så joxigt att spinna dem också före jag tvinnar. Går det så går det. Annars får det gå på nåt annat sätt.

Vad gäller den lila sommartoppen så har jag räknat ut att jag ska inte börja med att göra nederkanten. Jag ska börja med att göra klart ärmarna så att de blir helmörklila om det går. Och så funderar jag på en annan avslutning på bålen.

Och nej, jag har ännu inte sytt i några knappar ...

TdF!

I mer idrottsintresserade sammanhang utläses nog rubriken som Tour de France. Den började idag.
Men i mer ulliga sammanhang utläses den Tour de Fleece. Den började också idag.

När cyklisterna trampar uppför berg och nerför berg och genom byar och städer och mellan böljande sädesfält ... så trampar spinnerskorna spinnrockar för glatta livet och förvandlar topsband och kardflor till trådar och garn. (Spinning som spinning, liksom.)

Det är som spinnarnas motsvarighet till stick-OS, fast varje år.
Och så är det lite som Lottens julkalender i det att om man redovisar vad man åstadkommit under en dag på ett speciellt forum på ravelry så är man med i en utlottning. Så har jag förstått det i alla fall,

Nej, jag är inte med.
Det talas om så storstilade planer och att typ spinna dygnet runt på Spinning in Sweden. Och just det där gränslösa slöjdandet ska jag egentligen försöka låta bli, av ergonomiska skäl. Dessutom blir jag stressad av att se summan av vad alla andra gör och jämföra med mitt futtiga resultat. Det är ju kul att läsa de ymniga konversationerna också, vilket ju tar sin tid det med.

Så idag har jag faktiskt inte spunnit alls faktiskt.
Istället har jag stickat på min ... lila sommartopp! (Det hade ni aaaldrig trott, erkänn!)
Idag nådde stickningen ner till jeanslinningen och jag beslutade att nu är det slut med mörkgredelint liv med flätor. Nu är det dags för mörklila resår som stämmer med flätorna.
Jomen så måste det ju vara. Man kan ju inte ha två aviga, fyra räta, två aviga i flätpartierna och så stämmer det inte med resårens alternering mellan aviga och räta. Sånt får de hålla på med i konfektionsindustrin.
Jag har stickat och stickat och stickat och kommit  .... 2 cm på resåren. Hm. Det kan nog vara så att det ingick en massa flätvarv i den där uppräkningen av hur mycket jag stickat.

Dock verkar inte linet bli jättelyckligt av att det finns resårer att krympa ihop omkretsen med. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska tycka om det. Antingen kommer det sig om ett tag eller så blir det inte någon hållihopeffekt och då får jag fundera på hur jag vill ha det.

Vid lunchtid tog jag en liten promenad ner på stan.
Jag har nämligen stickat klart min (tredje) swagger! Nu även halskanten! (Det tog nästan ingen tid alls igårkväll trots att jag dragit på det.)
Så nu är det bara knapparna som skiljer den från nuläget till klar.

När jag stickat den förra flyttade jag över finknapparna från den första swaggern och så satte jag i "fulknappar" i den första. Den kunde man nämligen inte ha bland folk, men den kunde ju värma här hemma ...
Skulle jag göra samma manöver den här gången? Sprätta bort 14 knappar och sy dit dem "en swagger bort". Det kändes inte som överkomligt. Av någon anledning kändes det mer överkomligt att promenera ner till stan och köpa nya knappar på Hemslöjden.
Men de ligger fortfarande kvar i påsen.

Men snaart så!
Då har jag knappar i swaggern.
Då har jag en lämplig kant nertill på sommartoppen och stickorna i ärmarna.
Då har jag tagit tag i hälkonstruktionen på raggsockorna. (Det är tur att andra tänker så att man kan härma.)
Då har jag kommit fram till mitt laxrosa ceciliagarn och kan fundera hur det skulle kunna vara kompatibelt med Isagers beskrivning Fletninger och helst med min kropp också.

Dessutom har jag snart spunnit klart det växtfärgade garnet så att andra garn kan träda fram för att bli till. Det är 62 gram kvar att spinna ...

(Asså ... TdF startade på lördagen. Mitt skrivande startade också på lördagen. Men så blev jag lite sinkad så det hann inte ut förrän på söndagen.)
 
 

Snart ...

är jag nog lika långt som när det gamla garnet tog slut. Fråga mig inte varför bilden blev så mörk. Kanske har det något att göra med att jag fick använda fördröjningsknappen för att få någon bild överhuvudtaget.

Igår blev det ingen stickning alls. Istället spann jag ... läskigt många timmar. Hade det inte varit matlagnings- och -ätningspauser så har jag hållit på i tio timmar på raken. Det var trevligt när det höll på men sen fattade jag ju att somliga kroppsdelar skulle klaga. Och o ja, de har klagat, underarmarna.
Jag blev inte riktigt klar med den flerfärgade tråden, men den spolen är näst intill full. Det är inte den gula spolen längre så det går åt att spinna sisådär en halv gul spole till.
Men först ska jag spinna klart det flerfärgade och sen tvinna ihop så långt det gula räcker.

Jag har flera olika planer på vad jag ska spinna härnäst, men har inte bestämt mig för vilket jag ska göra först. Kanske man kan börja på ett projekt och sen spola av det till en "sidospole" när det andra projektet ska ske, för det är mer datumrelaterat.
Hum hum, nu säger jag inte mer om den saken.

Mot stickningen!

dansk grönfink mm

 

Det är inte så mycket ordning på den här bloggen känns det som. Men det har väl att göra med hon som har hannom'et.

Förutom att jag satte snodd i ett bomullsgarn som sedan tvinnades två gånger och förvandlades till ett knytband i ett par regnbyxor så har jag inte varit i närheten av spinnrockarna.

Swaggern har fått alla sömmar sydda och alla trådar fästade, hittills. Nu återstår halsringning och knappar. Det kan jag antagligen klara galant bara jag sätter igång.

Men det är så ynkligt synd om mig (eller nåt).

Sommartoppsstickningen är inte bra för mina händer/min högerarm enligt kroppen. I alla fall inte mer än en timme i taget. Och jag är ju sån att jag inte vill sluta när jag väl börjat så vi är lite osams där. Men några varv har det blivit. Dessvärre är jag inte helt på det klara med när det egentligen är dags för korsandet av maskor i flätorna. Jag anar att det kan slå +- 1 varv. Men vad sjutton, det är inte ett mästarprov och skaffa sig extra varv att sticka för nåt som förhoppningsvis(!!) inte syns i vanliga livet låter jag bli.

Min taktik för att räkna är att flytta en säkerhetsnål ett steg bort i flätrepetitionen för varje varv. När den har hamnat "där" är det dags att fläta. Men då går det ju åt att man kommer ihåg att flytta den och inte bara lyfta över den ...

Idag hade jag fått brev från Danmark. Det var väldigt raskt marscherat må jag säga!

 

I fredags hittade jag äntligen åt ett ställe som bara sålde beskrivningen, utan garn, till sommarlinnet Fletninger av Marianne Isager.

 

 

 

Jag såg en sådan uppstickad på spinnträffen och blev förtjust. Nån som kommer ihåg att jag ganska nyss funderade på att sticka det laxrosa reagarnet på skrå? Hm. När jag skulle länka till det så ser jag att det har jag inte alls tänkt, inte officiellt i alla fall.

Skit var med det jag då tänkte dock, för den här stickas uppifrån den med. Men på skrå då. Fast på större stickor än nu (4 mm jämfört med 2 mm).

 

Det är bara det att fyran sitter fast i raggsockarna och där behövs lite tänk och eventuellt omflyttning på stickan. När jag nu var ute och reste i helgen och inte kunde sticka mer så tog jag mig en titt på maevasockan. Det är väl inte otroligt att jag kan använda den hälen istället för att konstruera nåt nytt eget som kanske inte blir bra.

Hepp! Så gör vi.

händer ... och ull ... och färg

Mina händer och jag är inte riktigt överens om vad vi ska hitta på. Jag vill spinna och sticka och surfa och skriva på datorn och rida, men de vill inte så gärna alltid.
Idag var vi iväg till arbetsterapeuten för att ha ett samtal om saken. Hon tyckte att jag skulle tänka på att kudda upp under armbågarna när jag stickar, sätta datorns tangentbord långt in på skrivbordet så att armbågarna också får stöd. (Och inte bara halva underarmarna med en bordskant som trycker mitt på underarmarna.)
Hon tyckte också att jag skulle variera mig ofta och inte sitta timmavis med liknande rörelser och inte gå från den ena statiska rörelsen till nästa ...
Det är också en god idé att ha vetevärmare. Det har jag ingen men det borde väl gå att sy sig. (Sy har jag nämligen funderat över under de här senaste veckorna. Det är väl inte lika jobbigt för händerna, säg?)

Så nu har jag hittat på att jag inte ska göra mer kammade ulltussar för att spinna med. Jo, de som jag redan har färgat ska väl få bli klara, men jag ska inte fortsätta med den metoden. Och jag ska bara kamma några enstaka tussar på raken, sluta långt före händerna protesterar.

Därför har jag nu dragit igång operation tvätta vitull och beta den för att sen karda och spinna. Jag tror nämligen att kardningen är något mindre slitsam än kamma ulltussar.

Tvättningen har skett i diskhon och sen har jag betat sisådär 25 g ull i taget i min "nya" ullkastrull inköpt på auktionsverket. För att få liiite ekonomi i det har jag återanvänt nästan samma vatten vid betningarna, men fyllt på inte bara med kallvatten (=snö) för att få ner temperaturen till nästa sats utan också med alun.

Häromdagen läste jag nånstans på nätet nämligen att om man först betar garnet och sköljer ur överskottet så kan man vara mer säker på att färgen fastnar i garnet med hjälp av betningen. Har man i betning samtidigt som man färgar kan färgen fastna i betningen - utanför garnet, i vätskan. Och det är ju synnerligen onödigt. Jag har inte riktigt tänkt klart om det där med färgningen, om jag ska färga ull innan jag kardar, eller om jag ska färga färdigt garn. Om jag bestämmer mig för att färga färdigt garn är det ju egentligen onödigt att beta ullen. Det är större risk att ull tovar sig än att garn gör det när man värmer. (Så därför kan man stoppa i mer garn per liter vatten än ull vilket ju är mer energiekonomiskt.)

Jag har påbörjat ett pyttelitet experiment också. Två teskedar gullavsfärgbad plus nästan en deciliter vatten har stängts in i en liten burk tillsammans med en liten betad ulltuss. Burken står nu i ett fönster. Den som lever får se om det händer nåt. Jag tycker det låter så intressant med långtidsburkfärgning i solvärme, så det här får bli mitt första "alster". Det kanske inte alls är tillämpligt på mina breddgrader utan en sak för de som bor långt söderut (söder om Sverige tänker jag då), men det får jag ju inte veta utan att försöka.

Snygg sjal

Nån som minns att jag en gång i tiden köpte ett solgult garn på kon som jag skulle sticka en sjal av? The Ultimate Shawl, så att säga. Det ultimata sjalmönstret tycker jag mig ha hittat lite nu och då, men jag har aldrig kommit till skott. Nu är jag där igen:

http://www.knitty.com/ISSUEwbis11/PATToceanspray.php

Det tråkiga är att mina händer inte alls tycker att jag ska "hålla på" just nu. Surfa är också sånt som känns.

Håll alla tummar (ni som kan ... :-\) att jag åtminstone kan avsluta sånt jag påbörjat.

Äntligen en uppdatering!

Det får ju hända nånting på den här bloggen även om stickerskan själv haft ont i vänster handled ett längre tag. Men nu är den nog återställd (en kur med ipren gjorde susen) och stickningen har så smått återupptagits. Iaf strumpstickningen. Den röda tröjan står inför beslut som inte har fattats än. Dock käre svåger får du den inte som födelsedagspresent i år heller ...
Strumpstickningen har nu kommit upp till "gusseten" som antagligen har en finfin benämning även på svenska som jag dock inte snappat upp.

Att det är "royal wedding" på andra sidan den franska ärmen*) har jag dock snappat upp. Och idag fick jag se något stickrelaterat till detta evenemang!

Visst är det sött?

*) Engelska kanalen heter la Manche på franska vilket betyder ärmen.