Den svartvita tröjan

Det var en gång en tröja som min mamma hade stickat till sig. Som tonåring älskade jag den och snodde den gärna. Mina klasskompisar var inte lika förtjusta, för jag blev lite elektrisk och gav ifrån mig stötar lite till höger och vänster.
Här har jag på mig den på en promenad med mina morföräldrar.

Enligt beskrivningen skulle det vara mönster på hela framstycket, men mamma hade nöjt sig med att sticka det bara i tre rader mitt fram.

Nåväl. Nånting hände under historiens gång och tröjan försvann. 

Tidigare i år pratade mamma om den och om hur mycket hon saknade den. Stickad nån gång på 60-talet och upphört att existera nån gång … 90-talet eller senare?

Så jag började titta på garner, lite sådär lågintensivt och bara på nätet. 

Och sen åkte jag till Östersund och såg en liten liten garnbutik vid buss-stationen. Jag behövde ju inte köpa något bara för att jag gick in och tittade lite. Väl?

Nej. Det behövde jag ju inte. Men där  fann jag Garnet: borstad alpacka från Sandnes garn. Helt i alpacka utom några procent nylon för att hålla lite ordning på garnet. Alpacka är känt för att kunna hänga ut sig och nylonen är med största sannolikhet tillsatt för att inte det ska ske. Eller i alla fall för att motverka det.

Rätt kulörer och allt.

Jag hade skaffat beskrivningen av min mamma och inhandlade sisådär 800 g garn. Helt galet egentligen för jag har inte ens minnet av att originalet var tungt. Jag tror att de tog i lite i överkant på beskrivningen. 

(Min hela tröjstickning vägde så småningom 325 gram!)

Dessutom upptäckte jag häpet att det som benämndes som storlek 44 i beskrivningen inte på något vis kunde bli godkänt som storlek 44 nuförtiden. Så för att reka lite började jag med ärmarna. Resultatet blev att jag lade på några fler maskor per varv på kroppen. Men ärmarna fungerade så som det var skrivet.

När jag kommit till det här stadiet kom en stor känsla av gammal SAKNAD över mig. Jag visste inte att jag hade saknat tröjan så. Konstig erfarenhet.

Så blev den då klar. Typ idiotsnabbt.  Fast vi var inte överens om hur många varv det går på en raglanminskning. Eller jo, men inte hur många centimeter det innebär om man mäter på ärmar och på framstycke. Så det blev en del justeringar där. Nej, det blev ingen snygg bild det här.

Och så blev den julklapp till mamma. Och hon blev jätteglad.
Hurra!

Framme!

Titta så fint det blev! Nu får han stå still i växten i vinter. ;-)
Tack till systerson som modellade så bra och systerdottern som tog bilderna.

KLAR!

Ähum. Ja visst ja. Jag borde ju ha fotograferat den innan jag packade den ...
Men nu är tröjan till systersonen klar i alla fall.
Jag får hoppas på att det går att få en bild när den är på plats istället.
Det borde bli på onsdag.

Styra upp

Det markeras för lite bingorutor i det här hemmet!
Något måste göras!

Huvudbonad. Nej, någon mygghatt av spetsgardiner från loppis blev det inte. Det blev en förtida presenthatt av maken inför fjällresan.
Men en babymössa? Snabb att göra och det finns garn hemma. Så jag tog ett färgkoordinerat restgarnsnystan regnbågsgarn och satte mig i skuggan med fötterna i gräset.

 Några timmar senare var den klar.

Nej, det finns ingen anledning i min närhet att göra babymössor. Bara en bingoruta. Den får gå vidare till någon bättre behövande.

"Laga ett plagg". Nej, jag har inte kommit fram till de skjortorna som jag tänkt på. Och nu när inte symaskinen finns så tänker jag nog ännu mindre på det projektet.

Så lämpligt då att fållen visade sig ha släppt på dagens klänning.

Fållar gör man ju för hand.

Vad har vi fler för rutor att bocka av?

"Testa en ny detalj".

Systersonen M håller på att få en tröja uppstickad åt sig. En som han bestämt själv hur den ska se ut. 

Den ska vara blå och så ska det vara ett orange M på magen.

Eftersom denna detalj kanske inte är någon varaktig önskan (och eftersom det är knepigt att intarsiasticka) så har jag sedan länge bestämt att M:et får vara en applikation, men stickad.

När jag lämnade in symaskinen gick jag samtidigt bort till garnaffären för att hitta ett ORANGEt garn. (Maken tyckte att det mest orangea garn jag hade hemma klassades som brunt, typ.)

Det fanns typ ett garn som var orange i affären: 

Kanske inte den kvalitet jag sökte, men so what. Eftersom det är en applikation så är det inte helt konstigt att det är en annan kvalitet än shetlandsullen. Men det är en konstigt studsig kvalitet. Tvinningens snodd går nästan tvärs över längdriktningen - om man inte sträcker garnet. Då blir det en "normal" lutning på snodden. Det är också många trådar i det och det är lätt att missa någon tråd ibland.

Jag "skissade" genom att ringla garnet på tröjan. Sen mätte jag och gjorde en ordentlig pappersmall:

Den fick godkänt av M och så var det bara att sätta igång.

Jag mätte på mallen genom att nåla i strykbrädan. (Och lade loppistyget under för en snyggare bakgrund än strykbrädans tyg. Allt för bloggen!)

Här är det alldeles strax dags att börja göra mittendelen. 

Nu ska det ju vara en applikation på ett stickat plagg. Därför bestämde jag mig för att låta alla maskorna gå åt samma håll. Men huvudet studsade iväg och funderade på olika lösningar. Kanske en dominostickning som maskas av i övre delen av mellandelen och som på något snitsigt sätt ansluter till "benen"? Eller en upp-plockning på ena benet och så en sicksackstickning bort till det andra?

Tadaa! På grund av så enkla saker som masktäthet så blev M:et ca en halv centimeter smalare än mallen. Men det behöver blockas ordentligt. Kanske rent av stärkas lite för att inte krulla ihop sig under applicerandet. 

Nå. Det blir inte nu. Först ska själva tröjan bli klar och som kanske syns på de övre bilderna så håller jag nu på med ärmarna.

Nu ska vi se vilka nya pluppar detta genererat.

Jag menar att ett M som man kan plocka bort från tröjan om man inte längre vill ha det nog kan räknas som en accessoar. Jag har just nu inte riktigt någon bättre idé för den rutan. Det skulle vara om jag ger mig på det där med väska en gång till …

"Stuvbit" är ett oklart begrepp. Eller nej. En (liten) bit tyg som är "sistsnutten" på tygrullen.

Som jag förstår det så är det också ett färdigklippt stycke tyg som säljs. Som på Ohlssons tyger t ex. Allt som inte är upprullat utan ligger på bordet med kilopris. (Så såg det i alla fall ut när jag sprang på Ohlssons "för jämnan" i Umeå för sisådär 30 år sen.) Jag anar att det mesta i min tygstash är stuvbitar.

Kvar: 

UFO: Klimttröjan. Men jag behöver tips på en smart minskning. Det tar för mycket tid att prova sig fram och sticka om och om och om igen. Heidi?

Organisera materialförrådet:  öööööö … tråååååkiiiigt …

Stuvbit: Två gardinlängder på ca en meter? Eller det där randiga tyget från Ohlssons i Umeå?

Loppismaterial: ovan nämnda gardinlängder som ska bli en topp! Just nu verkar den bli handsydd … 

Skapa något i linne: en idé kom till mig nu. En som kombineras med...

Skapa något till hemmet. Eftersom garn just nu känns mer lockande än att handsy. (Men då var det det där med stuvbit …)

Skapa underkläder. Hm. Hittade ett intressant tyg i källaren. Rester av ett projekt som nog är mer än femton år sen det gjordes. Men jag har inte koll på hur mycket som finns och hur mycket som behövs.

Och så då väskan och accessoaren som behöver bli ordentligt ifyllda.

Att kombinera med sista semesterveckan då det samtidigt ska hända andra grejer i familjen.

Nu ska vi se ... (om sybingo)

Nu har jag börjat jobba på att fylla i rutorna i sybingon. 

Den första ansträngningen gjordes på gotlandsbåten. En stickning - tre pluppar!

Den  andra ansträngningen gjordes en stund senare:

Jag kanske ska förtydliga den lite, planeringen:

Om man skapar en väska av en färgglad stuvbit som man köpt på loppis och i den gör en ficka med blixtlås? Och kanske testar någon ny detalj enligt ett indiemönster? Då har man ju en accessoar!

Jag tror att jag har ett blixtlås i stashen någonstans …

Jag får kolla upp det här någon dag -- och göra uppgiften också då'rå …

Laga ett plagg. Ja, kanske det rent av blir två. Två dyra jobbskjortor har gått sönder likadant på ena skulderbladet. Ja, det sitter ett spänne på bh-bandet där innanför. Men alla andra kläder verkar tåla det. Morr. (Och jag skulle vilja kunna sy nya skjortor själv lätt som en plätt, med bra utformad front så att det inte vill glipa i knäppningen och lagom långa ärmar, men si, jag syr inte lika lätt och obehindrat som jag stickar. Undrar vad det kostar att lägga ut på en sömmerska? Jämfört med att köpa måttligt passande konfektion som ändå går på 800 spänn eller nåt.) 

Somrigt, kjol, linne. Det tänkte jag var en bra kombination. Men så gick jag in hos Fredrika och blev påmind om modellen omlottkjol och kom att tänka på stuvbitarna som jag inte använde förra året för att de visade sig vara olika nyanser av blått. Så kanske det blir en kjol i chintz (eller vad det heter, jag tror det är sånt) som kanske inte är så somrig … Linne blir det inte då i alla fall.

Gör klar ett UFO. Månne Klimttröjan gå under den benämningen? Jag har ju lagt den på hyllan ett tag då jag prioriterat den blå presenttröjan och sockorna jag stickade på resan, här ovan. Klimttröjan saknar ärmar och mudden nertill. Ja kanske även en bit ner till mudden.

Skapa underkläder. Hm. Det går åt att tänka på.

Skapa något till hemmet. Kan man få för många grytlappar?

Organisera stashen. Ja den kan man ju sortera på längden och tvären. Jag var ju på den några dagar före bingobrickan släpptes. Men kanske lite uppmärkning kan göra susen. Nu är det lite för mycket memoryspel: vad var det nu som fanns i den där påsen? … Javisst ja! … Nu har jag glömt igen …

Gör en remake. Enkelt! Bara några timmar senare var det dags.

Naturligtvis skulle det bara vara 13 maskor under ärmarna som jag gjorde från början och inte 19 maskor som jag för säkerhets skull hade ändrat till.

Hepp! Fem pluppar!

Blått garn!

Nu har det hänt!

Blått garn är inhandlat. Mått på mottagaren är mottaget. 

Kvarstår: härvla och tvätta garnet; nysta det, provsticka och sticka på riktigt.

Sen berättelse

Nej, jag var inte riktigt lugn och avslappnad vid jul.
Hur kan jag ha missat att berätta om sticklitteraturen jag fick i julklapp av min syster?

Min syster bor på Gotland, därav den lokala förankringen. 

Jag blev väldigt glad, då jag hört talas om Hermanna Stengårds arbete med att inventera gotländsk sticksöm på 1920-talet.
Så bra att bokförlaget Rediviva gett ut en faksimilupplaga. 

Mönstret med fåglarna på framsidan minns jag från en stickbeskrivning i tidningen Vi för sisådär 30 år sen. Och si! Originalbeskrivningen finns med på sidan 39 i Hermannas bok. Jag stickade den i ganska kraftigt garn till min då lilla dotter (eller före hon kom?) och den användes nog bara en gång eller nåt.

Plisséstickning har jag aldrig hört talas om. Men att sticka triangelmönster med omväxlande räta och aviga trianglar tycker jag mig ha sett i andra sammanhang, typ såna fiskartröjor som bara har mönstring upptill och då enfärgat. Jag har aldrig tänkt att det skulle ha någon sorts veckande effekt. Men det har det tydligen. En bok som inspirerats av en stickad kjol i Hermannas samlingar på Gotlands läns Hemslöjdsförening på Langska huset i Visby. 

Plisséstickningsboken är skriven av Ulla Persson och Kicki Trodin, samma Kicki som har Ateljé Huskroken. Därav den lilla pamfletten om deras garn som kom med på köpet.

Tack syrran!

obloggad julklapp

Kommer ni ihåg den tecknade serien på tv Monsterskolan? Innan jag gjorde den rosa kanten uppe vid fingrarna tyckte jag att de här halvvantarna/handledsvantarna var ganska lika Oblina.

Ett helt hemmagjort projekt, om man bortser från att ullen är fådd. Gotlandsull och rosa fina lockar som jag fick i julklapp för en del år sen, köpta hos Limmo Design.
Garnet spann jag på Louëten, också en julklapp för en del (fler) år sen.

Bonusbild:

Man är nog ganska nördig när man snabbt läser ULLGARNER på den där fina skylten i december …

Jag hann faktiskt fundera över i vilken riktning affären skulle ligga innan jag läste noggrannare ...

Man kan fylla år också.

Då kan det hända att man önskat sig en tygsax eftersom den jag har ibland glömmer klippa av trådar. Maken gick in till Allan och blev rekommenderad den här saxen. Den är försedd med linjal på båda skänklarna, med start vid spetsen. Och den klipper jättefint! Jag är såå nöjd!

Jag har också en person i min närhet som kommer med diverse olika garner när jag fyller år/till jul. Den här gången var bambugarn en nyhet för hen, och då kanske det var det för mig också.

Riktigt vad de där nystanen ska bli får vi se.

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!

Presentdags igen!

Som vanligt är det en färgvariation på givet tema. Den här gången var det vit och svart som var huvudfärg i vantarna, precis som på ett piano.

mer babymössor

Min bekantskapskrets är delvis i reproduktiv ålder. Pojken som fick den gröna mössan i alpacka-ull-blandning har en pappa som är jägmästare. Jag tänkte inte på det när jag stickade, men det var ju lämpligt.

Flickan som fick den blå mössan (i samma garn som min mössa och sonens halsduk) har en storebror som fått två blå mössor och hon är något yngre än pojken som fick den gröna.

Beskrivningen som jag följt är Lil' midi bean och de är likadant stickade, bara olika tjocka garn och stickor. (Vilka sticknummer? Ingen aning.) Men originalbeskrivningen blev kolossalt för stor så jag tog bort en massa maskor. (Och har suddat anteckningarna som jag gjorde i telefonen ... ack ja, detta elektroniska tidevarv ...)

Hurra! Hurra!

Bekantskapskretsen har begåvats med två små flickor i vår, i var sin familj. Och nu har jag äntligen både köpt garn, stickat, fäst trådar och fotograferat. (När det här visas ska de dessutom ha hunnit fram till respektive jänta.)

Garnet är Regnbågsgarn. Jag blev varse att det görs inte mer sånt garn. Ja, folk får gå i pension, det är bra. Men det är tråkigt att det här trevliga garnet med spännande färgningar nu inte görs längre, att det inte finns någon som tar över.

Den röda mössan är stickad på stickor 2, den blå på 2½ som "man ska" enligt receptet. Men när jag provade med 2½-or så kom de gula fälten mer rakt över varandra, ungefär så som man kan se att det blir ett rosa streck på diagonalen på den blå. Jag tyckte inte det blev bra på den röda, och eftersom den flickan startade lite tidigare i livet än vad som var tänkt så gör det nog inte så mycket att hennes mössa är 1-2 cm mindre vid.
Den blå mössan påminner om norrsken i sin färgsättning så där stör det inte att färgerna sjokar ihop sig lite.

Jag tycker det är så spännande att bara en sån liten förändring som ett halvt nummer på stickorna kan göra skillnad i hur färgerna lägger sig

Påskdag

Solen värmde och havet var öppet och hunden badade och maken fiskade. Jag stickade frenetiskt för att sockorna skulle bli klara. Det blev de -- klockan två på natten. Just då var jag lite irriterad över att det hade kommit datapatiens emellan under dagen. Varje minut mindre patiens hade kunnat lägga mig en minut tidigare. Å andra sidan kanske jag behövde de pauserna då ... Och jag konstaterade nöjt att nattstickningen skedde utan några som helst misstag.

Nu är de klara i alla fall och sitter på rätt fötter.
På den högra strumpan i bild ser man att rapporten är längre än strumporna. Jag är inte helt övertygad om att det är en bra sak för strumpgarn.

Present

En vän har fyllt år. En gemensam vän har får. Jag kardade och spann ull från dem och tvinnade tvåtrådigt och stickade en halsduk på grova stickor.

I efterhand kan jag nog tänka att jag skulle kunna ha nöjt mig med entrådigt garn, att den inte blivit så tung då. Den blev inte våldsamt lång, men ligger snyggt över axlar och kan dras upp över hakan.

postjulpost

I år blev det två hemgjorda klappar. Det översta är hemkardat, hemspunnet hemfärgat garn (vejde). Det var det som hände i september när jag "kokade te". (Dock, den ull som finns i inlägget är inte den som finns i garnet, för ullen fick bara ligga i på slutet och ta upp det sista. Det blev väldigt ljusblått. Hm. Det resultatet är obloggat ...)

Halvvantarna/muddarna är ett par Mixed Wave Mitts.
Det vita garnet är kamgarn av Värmlandsfår från det jag kammade när jag var på spinnträffen hos Limmo-design sommaren 2013. Det blå är av det pinnspunna kardfloret som jag köpte i/på väg till Uppsala vintern 2013. Och det grå är spunnet på den turkiska sländan och är av gotlandsull (julklapp 2011) Det var detta jag skrev kryptiskt om här.


 
För egen del var den mest garnrelaterade julklappen denna. Jag har inte hunnit detaljstudera den ordentligt, men det finns att ta av där, det är helt klart ...

Å så vann jag en tröja hos Lotten. Alldeles ostickad (nåja, trikå är det ju) men alldeles fantastisk och åtråvärd ändå.

tv-tips

"Jag såg nåt om ett program om en sticktävling", sa arbetskamraten, men kunde inte närmare precisera det än att han då hade kommit att tänka på mig.

Google var ungefär knäpptyst när jag frågade hen.
Vilken tur att ravelry finns! Inom en timme fanns ett svar och nu vet jag!

Strikkedysten är från en dansk tv-kanal. Åtta personer får två uppgifter. Efter bedömning får hälften åka hem. Så var första avsnittet och jag förstod att avsnitt två är en repris med åtta nya personer. De kvarvarande åtta ska väl sen ha en mer traditionell åka-ur-tävling-på-tv-resa, kan jag tro.

Jag har två personer som jag tror kommer att gå långt från första avsnittet. En dam med ljus kofta och blått halsband och den unga tjejen som tänkte helt annorlunda än de andra i andra uppgiften.

Hur jag hade klarat mig?
Nä, det vet jag inget om.
Jag sitter här i godan ro med min nya stickning som ska bli en kofta och tittar på.

Jag fann koftan kittiwake (via ravelry förstås!) då den stämde med masktätheten med det garn jag tog från stashen. Garnet har jag köpt för evigheters evigheter sen av Ulla M Holm och är färgat av henne. Det är ett roligt garn i det att det är så många färger inblandade, men själva grundstommen är blågrönt.

I våras fyllde dottern år och då fick hon en kurs i tröjstickning med antingen det här garnet eller ett annat överblivet tröjgarn. Hon valde det andra och stickar nu sen häromdagen en raglantröja uppifrån. Jag hade nog inte valt att sticka den riktigt så löst, hon har stickor 4 för det är en av de rekommenderade storlekarna, men jag hade nog valt 3 eller möjligen 3½. Men det är hennes tröja och hon säger sig vara nöjd med "tyget". (I och för sig för att hon inte gjort/känt de andra varianterna, men plåga "små barn" med provlappar när man vill bli klar är ju dumt.)

socks are the new black

"I wear black until I find something darker" står det på sonens urtvättade svarta tröja, den som inte syns.
Sonen står i sina födelsedagsstrumpor som han fått av sin mor som står bredvid i de strumpor som hon trodde skulle vara de andra. I alla fall påbörjades de andra för att vara de som hon har på sig. Men så blev det ändrade planer.
Men affären hade gott om svart garn så det löste sig.
Sommaren hade gott om ljus så det gick bra att sticka trots att det var svart.

Det händer ...

... att fötter ser söta ut när de är här och lufsar runt i mina raggsockor.

Och då kan det hända att de fötterna får egna raggsockor en dag.

Nu har det hänt, även om modellfötterna är mina egna.

Det blev en timglashäl (som vanligt). Nej, nystanen var inte så synkade. Jag började sticka med de osynkade nystanen. Men när jag hållit på några varv på resåren (ja, jag stickade från tårna) så insåg jag att på ena sockan så startade varvet med två räta - och slutade med två räta.
skulle jag repa upp kunde jag lika gärna synka nystanen.

Det är resterna av det här garnet som jag  splittrade till singlar. Det kommer nog mer om det vad det lider.

(Det lurviga som inte är sockor är hund.)

Hemligheten kan avslöjas!

Det som inte hände för drygt tusen maskor sen häromsistens var att jag glömde sätta dit en tumme. Men nu är det gjort, trådarna är fästade, vantarna paketerade och levererade.

Jag glömde bara säga: den färgen som tillsammans med det vita formar hjulkorsen: det är råwsa! Så det så.
Eller ja, var och en som titta noga ser ju att jag ljuger. Men det var tänkt att det skulle vara råwsa eftersom den färgen passar mottagaren och det fanns råwsa kvar sedan ett par andra vantar i samma serie. Men det vita blev nästan artificiellt vitt med det råwsa och det blev väldigt hårda kontraster som jag inte alls ville ha.