måndag, juli 20, 2009

Noen for tweed?


















I en vecka har jag befunnit mig på en norsk ö i havet, strax bredvid den här ön. Anledningen heter make + 50 år = fiskeresa. Huvudsysselsättningen var alltså att sitta i en liten båt på havet med ett låååångt snöre hängande nästan ner till botten. Som den Mamma Mu jag är så kändes det lite otäckt att det skulle kunna fastna fiskar på de där krokarna. "Det kunde ju vara fullständigt livsfarligt för dem." Men samtidigt så skulle ju priset för det hela kunna förbättras en del om man fick "gratismat" med sig hem.

Min erfarenhet av metning sade att jag blir rastlös efter tio sekunders stirrande på flötet, men det här var lite mer spännande. Hela tiden gällde det att hålla sig nääära bottnen - fast inte fastna, men få fiskarna att fastna. Så jag var ganska fullt sysselsatt hela tiden.

Tydligen förhöjdes min upplevelse av den nya varianten av fiskelina. Fastän det var hundra meter lina ute så kändes bottendunsen och fiskars nafsande lika tydligt som att jag hade suttit på köksbordet och slagit sänket i köksgolvet. Fantastiskt.

Stickandet blev under dessa långa sessioner på havet (näst intill kav lugnt!) kraftigt eftersatt. (För att inte tala om när vi snirklade oss ut mot övärlden på smala smala vägar längs bergssidor så branta att det kändes som att man skulle slå i huvudet om man reste sig upp. Ner till havet och sen högt upp igen på ett berg och så ner igen. Rent av under havet. Men de svenska, breda raka vägarna, var stickvänliga.)

Dock har stickade ärmar förlängts betydligt. Jag fasade att garnet inte skulle räcka till så långa ärmar alls, därför stickar jag dem uppifrån, men nu är jag mer i höjd med armbågen än "kort t-shirt-ärm".

Bilden och rubriken då? Jo tweed var vad jag tänkte på när jag såg de här öarna med knappt någon växtlighet alls. Svarta och vita lavar med inslag av gräs (mer eller mindre torrt) och ris. Det måste vara från liknande natur som tweedspinnarna fått inspiration till sina "prickiga" garner.

Svågerns tröja, den ännu inte påbörjade, fick sig garn till slut ändå, innan vi for. För ett år sen såg jag ut en nyans som skulle vara såå super. Men när jag då äntligen skulle få ändan ur i år och inhandla det så fanns inte tillräckligt mycket på affären. Till slut hittade jag en färg som jag tror blir bra också.
















Bilden är helt fräckt snodd av Garnkorgen där jag fann garnet.

5 kommentarer:

Bloggblad sa...

Varför förleder du mig in till såna ljuvliga garnsidor???? Hittade ett blågrönt ljuvligt... mmmm.... men jag behöver inga mer sjalar!

Däremot blev jag inte det minsta sugen på att sitta i en liten båt på havet och titta ner i vattnet... Brrrr... Ska inte knysta ett ord om det så att maken inte går och önskar sig nåt sånt till nästa 0-födelsedag.

Bloggblad sa...

Förresten, jag har en liten trekantssjal i det där Rowangarnet, i mörkt lila. Jag blev lite lurad av att det bara var 25 gram per nystan, därför blev den liten, men den fungerar perfekt som halsduk.

Cecilia N sa...

*Asg*

Evas blogg sa...

Kan det ha varit Hitra ni var på? Minns den långa tunneln under vattnet. Inte alltför rolig. En fråga: Vilken hebreisk bibel ska man läsa? Bibel Hebraica Stuttgartensia, men den finns ju flera författare!!!

Cecilia N sa...

Fröya, utanför Hitra, en tunnel till!