Knit In Public, det betyder "Sticka offentligt" eller hur? Inte i min lilla stad. Allra längst in på biblioteket, där man inte "råkar gå förbi", där satt de. För det ville man från bibliotekets sida. Det braiga sittstället alldeles invid entrén fick vi tydligen inte vara på. Nähä.
Nåja.
När jag kom så var de andra och fikade. Men stickningarna låg kvar. Bland annat denna ... denna ... ja ... elefanttröja? Det är lätt att låta tankarna gå till förspilld kvinnokraft, för ingen visste vad det skulle bli ...
De var vänliga i alla fall, tanterna. Eventuellt var min dotters pojkväns mamma där också. Dottern tycker att det vore likt henne. Men ingen hoppade fram och frågade om jag var dotterns mamma (vilket brukar synas) så vi får väl presentera oss någon annan gång.
När de andra gav upp satt jag kvar och smyglyssnade till tre stråkkvartetter av Mozart som framfördes några hyllor bort. Jag satt så inte mina klingande stickor eller uppenbart dåliga konsertbeteende skulle störa.
Men nu har jag en tumme och en h-ikes massa trådar att fästa kvar. Deadline är imorgon ...
3 kommentarer:
Hehehe... likadant som för min dotter... hon behöver aldrig presentera sig för någon som känner mig.
Jag skulle precis som du sa åt mig bege mig till Eskilstunas samlingspunkt för stickarna, men
1) jag förberedde studentfest
2)stan var full av galna/fulla studentflak
3) det var oktoberväder.
Men jag hade inte glömt det i alla fall ...
Men har inte alla studentat klart vid det här laget?
Skicka en kommentar