Jag kunde inte hejda mig

I jul har jag sparat valnötsskal och såna där innerväggar som inte går att äta i valnötterna.
Sen har jag suttit här och läst om hur man kan göra för att få färg ur dem.

Så för att förhoppningsvis få längtan att färga ur systemet har jag nu satt två plasthinkar med vatten, valnötter och ull i en garderob. I ena hinken ligger det dessutom en hästsko för järnets skull.

Funkar det så funkar det.
Funkar det inte så får jag väl värma lite och joxa.
Fast inte nu. För jag har andra saker som ska vara jätteviktiga och bli klara om några veckor.

God Jul!

Tomten har kommit lite tidigare i år till mig.


Först kom St Nicholas med mohair och angora, varav detta är ett prov på kidmohair.

Och så nu igår med doftande grå fårull.


Men mitt jullov infaller inte förrän i mitten av januari så jag får fortsätta längta efter (att göra något med) dessa mjuka klappar ett tag till.

En sån dag ...

Det var vad jag utbrast igår kväll när jag skulle lägga mig, precis som Oll-E i Pistvakt.

Då hade jag agerat spinnrockskurir och som tack för den tjänsten fått mohair från två getter och angora från en kanin.
Min erfarenhet av så luddigt garn har varit att det känns som att jag hela tiden har ett ludd som ligger tvärs över näsan. Men det har ju varit köpegarn (och det var länge sen för jag gillade inte den där känslan på näsan); nu är det förstås något Helt Annat när jag ska försöka pillra ihop luddet till garn, Helt Annat.
Den lyckliga spinnrocksägaren verkar inte ha någon blogg men väl en flickrsida.

Men jag fick förhållningsorder (som jag snabbt glömt detaljerna i) om i vilken temperatur man ska tvätta luddet så jag avvaktar ett tag. I julklapp har jag önskat mig en riktig termometer att ha till mina ullkonster. Sen så!

Naturligtvis ska det här finnas bra bilder på luddet. Men kamerabatteriet och det lilla ljus som dagen skänker var inte synkroniserade idag.

Dessutom fick jag ett bra besked i det ärendet som jag egentligen var ute och reste i.

När jag sen kom hem och läste Lottens hemlisbloggande julkalender, och ravelry, tills över midnatt så fanns en brasak till: Jag vann gårdagens utlottade t-shirt. Jag är så glad och mallig så det finns nästan inte!

Hur skulle detta kunna matchas?

Jo, med ett mejl idag: Nordiska museet vill ha ett av mina skolslöjdsalster på sin utställning!

(Dottern är modell på bilden jag skickade in.)

Nu äntligen så bloggar hon igen!

Efter att ha skrivit "varför tar det sån evinnerlig tid ..." bestämde jag mig för att tvinna ihop det tretrådiga.

Eftersom jag inte var riktigt säker på hur fantastiskt jag hade fingerspunnit trådarna beslöt jag mig för att ta satellitsländan för att tvinna. (Den är lätt och den är lätt att kontrollera.)



Singlarna lade jag i varsin burk där de helst skulle ligga kvar hela tiden, och det gjord de faktiskt också.



När man vindar upp garnet på satellitsländan så blir det nästan lika fint som på en turkisk slända.





Resultatet: 54 meter tretrådig tråd med 17 wpi.
Jag är nöjd och belåten.