Väldans obloggande

Av obloggbara anledningar har det inte blivit så mycket bloggande på sistone. Irlet har kört hårt med mig. Men lite stickning har jag hunnit snika in här och var.
Jag insåg att min låda med raggi-rester höll på att svämma över och att sannolikheten att alla rester kommer att gå ett sådant öde till mötes som det här garnet gjorde är ganska liten. Så då kom jag på att jag kunde "välgörenhetssticka" småplagg. Det finns alltså inga specifika barn som ska få de här vantarna (som är så där riktigt grodgröna, vilket är svårt att fånga på bild) eller de här sockorna.

De rödspräckliga sockorna (som alltså stickas en och en) är av modellen "finska tågsockor" men stickade i alldeles för tjockt garn jämfört med beskrivningen. Här använder jag 4mm-stickor istället för 2½-or. Så det mesta vad gäller antal maskor och antal varv är modifierat. Jag träffade en baby mitt i processen och skaftet verkade räcka långt upp på benen, men vara lagom i vidd. Nåja. Antingen så blir de användbara, eller så blir de inte det.

När jag kom så här långt på hälen så for jag ut och reste i en mörk bil. Då behövdes en mer automatisk stickning och så började jag på de med blåspräckligt skaft. Där blir det istället en "tumhäl". Storleken är höftad med hjälp av en småbarnsmammas ögonmått.

 

Så nu har jag snart två halva sockpar som ska kompletteras.

 

Jag har fått löfte om 1 kg maskinkardad gotlandsull snart. Jag anar att det betyder att jag borde öva mig på gotlandsullspinning så det inte blir snöre av alltihop. Jag fick en bild av en 1r1a-stickad fluffig halsduk i huvudet och riktigt sånt garn brukar det inte komma ur mina rockar. Men vänster tumme surar idag. Antagligen betyder det varken datorknattrande eller stickande. Kanske inte heller spinnande. Håhåjaja, vad gör man då?

 

Det kompletterande garnet till födelsedagsgarnsmössan är färdigt. Det borde räcka, tycker jag.

Den blå mössan har gått och gömt sig nånstans och vill inte vara med på bild. Den ofästade tråden är fortfarande ofäst.

Årsberättelse 2013

1. Roligaste stickprojekt.
Anledningen till presentvantarna var rolig. Och att det går att variera temat så många gånger. Och att tankar om vantarna gick hem hos mottagaren.


2. Tråkigaste stickprojekt.
När det lila lingarnet tog slut och jag hamnade i att fortsätta med ljusare garn ... tävlar med hitchhikerscarfen som jag gjorde i alldeles för stickigt garn för att kunna användas ... och med den röda sarisilkesjalen som ni ännu inte fått se här. Den var ljuvlig på flera sätt, men den bidde ju alldeles alldeles för liten!


3. Största garnhändelse.
Att mitt växtfärgade tvåtrådiga garn äntligen blivit klart. Eller att jag gjort bouclégarn. Eller att jag fick en hel hoper av mina vänner och släktingar att spinna i somras. Eller det där sarisilkegarnet som låg och ropade på mig och var så mjukt så mjukt så mjukt ...


4. Årets bästa läsupplevelse.
Jag är inte så bra på att läsa stickrelaterad litteratur. Min värld svämmar över av Annan Viktig Litteratur som "borde" läsas och relateras till och dras slutsatser från i sådan utsträckning att "läsning" för länge sedan tappat nöjesegenskapen. Men när jag skriver det här minns jag svagt att jag låg på sängen och läste något intressant garnrelaterat för kanske ett år sen, eller i somras, inte vet jag. Och det gillade jag. Vad det nu kan ha varit ...


5. Årets tema med variationer.
Det är väl som vanligt sockar. Fyra par varav tre par i samma garnsort (raggi), tre olika sorters hälar.
Det kan också vara sommartoppar. Jag har stickat mycket på dem, men de är ännu inte alldeles klara, även om en av dem har varit klar.
Man kan också säga att "föreläsningsstickandet" har innehållit olika variationer: två par raggsockor, en slipover (ännu ej klar), en sjal (hitchhikern), grytlappar.


6. Det klurigaste.
Det måste ha varit Fletninger av Marianne Isager, som går under beteckningen laxrosa sommartopp i spalten här bredvid. Det var ett himla jockel att alltid komma ihåg att öka och minska som man skulle. Rätt vad det var så var det olika många maskor på delarna IGEN!
Men att sticka uppifrån och ned med "axelsöm" är ju inte helt lätt-tänkt heller, men genialt kontruerat.
(lila sommartoppen)


7. Årets "Äntligen!"
Det finns två nominerade: liturgiska halvvantarna som legat med ofästa trådar i flera år. Det tvåtrådiga växtfärgade garnet som jag gjort. Jag började med färgningen, lite planlöst men nyfiket i september 2011, och i juli i år blev det klart. Det tog alltså inte riktigt två år ...


8. Årets "Det SKA gå!"
Kan det ha varit när grytlappsgarnet nästan inte räckte, fast precis?


9. Årets snopnaste.
När det mörklila lingarnet tog slut och det bara fanns gredelint på affären.


10. Årets träff
Ha! Skitenkelt! Spinnträffen i Brån hos Limmo design! Gott om spinntanter i olika åldrar, modeller, storlekar och skicklighet. Ja, det gällde redskapen också.
Men om alla internetrelaterade träffar är inberäknade så tar Lottens båsträff upp konkurrensen.

Av diverse logistikskäl, inte bara mina egna, så blev det varken någon wwkip-dag eller wwsip-dag för mig i år.


11. 2014 års planerade stickprojekt
Jag har en i-cord-avmaskning att göra på den lila sommartoppen.
Jag ska göra ärmar till den laxrosa sommartoppen.
En halv present måste se dagens ljus.
I vår lär ett barn se dagens ljus (nej, inte släkt med mig) och då blir det väl till att knåpa lite.

I övrigt tar jag dagen som den kommer.
Det finns tvåtrådigt växtfärgat garn och en himla massa köpegarn så i den mån det kan anses planerat så är det väl lämpligt att jag använder det garn som jag har.
...
Fast då var det det där med att göra garn ... Såna drömmar finns också. Både de röda fina lockarna jag fick i julklapp 2012 och den fina silkesflätan som kom i slutet av sommaren, och den fantiserade fibern som jag fantiserar om att kamma och spinna och tvinna(?) och väva.



12. Angående planerade projekt inför 2013: revision
Det fastelila garnet är alldeles strax sommartopp.
Det gula garnet är fortfarande inte någon sjal.
Det tunna garnet är det som fortfarande finns i mina fantasier.

Kvar från 2012 års planering är:
Tja, det finns ju nu en del egenspunnet garn och lär väl alltid finnas ostickat sådant. Men jag har ju stickat en halv mössa och ett par tretrådiga sockor. Även om de garnerna inte till fullo är producerade av mig.
Fårbaskern beslöts inte bli av.


13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2013?
Ja att kasta sig över sommartopparnas egensinniga konstruktioner kan väl kallas för fearless?


14. Årets tacksammaste
Kan det ha varit Lotten som fick supervarma sockor?