Strandsatta av en konstig tågstrejk som verkar varannan dag blev det ett dygn längre tid i Pamplona än vi tänkt. Vad gör man då kanske någon tänker? Sightseeing? Shopping?
Sade jag att fötterna har blåsor och jag måste bära allt i flera mil till?
Kompisen nämnde att hon skulle vilja lära sig sticka.
Ett nystan väger ca 50 g och så en uppsättning strumpstickor på det. Dessutom slipper jag bära annat än ansvaret som lärare. Och det är en lätt börda.
Tänk om bara mobilen kunde dela med sig av bilden jag tog.
(Av viktskäl lever jag alltså utan stickning i två veckor. Men jag fick abstinenssticka lite från andra änden av nystanet som lärare. Vilken lättnad.)
tisdag, juni 14, 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det gäller att ta vara på guldstunderna :-)
Vilken lycka! Både för elev och lärare – har svårt att tänka mig en mer stickmotiverad lärare än du (dig?) efter ett pr veckors stickabstinens!
Skicka en kommentar