Likaså stod min sjal i gotlandsull som WIP (Work In Progress). Den blev till för att garnet jag spann blev för tunt för att passa ihop med mitt gula koftgarn.
När ni tänker "gotlandsull" så tänker ni säkert som jag: "Nåt så mjukt!" Men inte den här gången. Det här garnet är ganska hårt spunnet så det är faktiskt nästan stickigt! Det känns nästan som helgerån att ha gjort det på det viset, men jag sätter upp det på nybörjarkontot.
Ökningarna har skett vartannat varv vid sidan (kanten upp mot halsen), på mitten (mitt bak) och efter ett tag även precis framför mitt på axeln. På det viset böjer sig kanten mot halsen något tvärare in mot mitt fram och sjalen ligger snyggare. Jag gjorde likadant på den här sjalen, som är den första jag gjort i eget garn. (2011)
3 kommentarer:
Jättefint, nu börjar det rycka lite i stickningsarmarna ;-) Hm, det där med att gotlandsull skulle vara mjukt är något nytt i alla fall för mig. Nu är det länge sedan jag bodde där men min gotlandströja är inte mjuk men varm :-). Kram
Ja alltså, observera att det finns två sorters gotländska lamm att skilja på.
Dels gutefåren som är en gammal originalras. Det är de som har horn både han och hon. De har både märghår och underull och det är kanske inte "mjukt" man tänker på.
Dels är det gotländska pälsullsfår. Det är de som har den där silkiga silvriga ullen och som man också bereder skinnen av. Den ullen är så fin och mjuk så det finns folk runt om i världen som avundas oss den.
Det är pälsullsfår som det är tal om här.
Trist när det blir stickigt! Men bra när det ligger snyggt.
Jag har en hel drös med ullsjalar från min stickperiod, men jag blir allt mindre frusen, så jag anväder oftare bomullsjalar av tyg.
Skicka en kommentar