onsdag, januari 03, 2018

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.
Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Rauma finullsgarn, tvåtrådigt när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!
Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.
Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag om mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!


2 kommentarer:

Liisa sa...

Superfina vantar och det verkar bli en riktigt fin tröja också!

Cecilia N sa...

Oh!
En läsare som hållit ut i sin väntan!

Tack!
Ja det har blivit några sådana vantar nu, men det här var nog sista paret. Tyvärr hade jag för få mått, så tummen kunde ha varit längre och ansatt längre ner.
Eventuellt gäller det fler par jag gett bort, men folk är så snälla och berättar inte sånt.

Tröjan blir rätt tajt, eftersom jag inte vill slösa på garn. Eller så stickar jag om kroppen och är några maskor generösare. Jag måste ju liks göra mer garn hela tiden.