Om man vill ge bort att man lagar någonting, eller presentkort till ett företag som lagar saker, eller om man ger bort ett lagningskit, ja, det är väl mer en smaksak.
Hur som helst så visade maken häromdagen att det hade GÅTT HÅL i tvåändströjan. Så kan vi verkligen inte ha det.
Många år efter att den stickats klart använde jag resten av garnet och gjorde en t-olle, med så långa ärmar som (rest)garnet tillät.
Så spänningen var idag olidlig: skulle det finnas något originalgarn att laga med?
Men ack jo. En uttråkad tant (yours truly) hade nån gång suttit och gjort en långprovlapp i garnet och den hade inte använts för att sticka t-ollen.
Nu petade jag upp avmaskningen och snodde så lång tråd jag ansåg behövdes.
Jag började med att sticka in en sticka i det senast hållbara varvet och sen stickade jag en lapp. I andra änden på garnet hade jag trätt på en stoppnål. När jag kom fram till varvslutet sydde jag med nålen fast i tröjan i en hållbar maska. Och likadant när jag kom fram till andra sidan.
När hålet var täckt sydde jag fast maskorna med maskstygn.
Jag vände tröjan ut och in och band fast de lösa originalgarnsändarna in mot kanterna med lagningsgarnet.
Snyggt.
Men. Det blev som en tjockare kant runt ett tunnare "hål". Utanför hålet var det tvåändsstickat, i hålet vanlig stickning och däremellan en liten valk.
Då mindes jag vad Morgan Donner hade lärt sig: sydd spets. Inte den här gången för att göra det vackert på insidan, utan mer för att "tjocka till" tyget i "hålet".
På slutet sydde jag in ändarna på garnet mellan utanpåtyget och spetstyget för att få ännu bättre tjocklek.
Det blev riktigt bra om jag får säga det själv.
PS. Maken kan förvänta sig annan julklapp också.
