Och så har jag ullkammar. Vassa doningar. Nåt gammalt helgon mördades med såna så de är inte att leka med. Som tur är kan man spänna fast den ena i ett bord så att man bara viftar med den andra. Halverar med en gång skaderisken. Men ryktet säger att man ska inte hantera såna doningar om man inte orkar vara uppmärksam.
Och så har jag en turkisk slända. Den stora varianten hos Gammeldags.
Halva ullmängden ligger i blöt. Sen ska den torkas och den andra blötas ner. Och sen ska jag använda kammar och slända och så småningom sätta upp en väv av garnet.
Det här är ett långtidsprojekt och jag njuter av tanken på det.
Det finns en tanke att färga också. Men i nuläget känns det inte aktuellt. Vejden är inte så stor, indigon är grönkål och de nyköpta inidigofröerna nyss sådda och har ännu inte behagat visa sig. Nå, de har 10 månader på sig enligt förpackningen.
När jag var i Brån förra sommaren övade jag på att kamma, då var det värmlandsfår. Jag blev inte riktigt klar, så jag kanske ska ta och göra klart det momentet och spinna det först. Medan den lanolinstinna ryaullen tvättar av sig.
När jag stoppade ner ullen i vattnet igår så var händerna alldeles alldeles lena när jag tog upp dem några sekunder senare. Helt fantastiskt.
5 kommentarer:
Händerna blir rätt lena och goa bara av att sticka i ullgarn. Kan tänka mig att ytterligare handhavande är ännu bättre för huden. Gnida sig över hela kroppen för att spara in på hudlotion, kanske? *fniss*
Om inget annat så luktar man ju gott sen ... *fniss*
Imponerande projekt! Det där med färg är spännande, men vad betyder det att indigon är grönkål?
@Karin:
http://cessistickar.blogspot.se/2014/07/naa.html
Åh så härligt det ser ut! Kanske ska jag tvätta lite ull och passa på att sticka ner fötterna i badet också ;) ska bli kul att se vad du gör!
Skicka en kommentar