Det här med
att karda … det är så konstigt …
Alltså, det är inte så konstigt att tufsig ull blir som luftigt sockervadd, men hur går det till?
Vi börjar med att titta på kardorna. Man har två. De benämns
undre och övre. Den undre hålls med skaftet uppåt och den övre med skaftet
nedåt under tiden man kardar. Hur man än sen viftar med kardorna så behåller de
sina respektive namn genom hela kardningen.
Vi sätter på lite ull för att se hur den förflyttar sig på
kardorna. I vanliga fall sätter man ju ull längs hela kanten mellan C och D på
underkardan, men vi gör så här för syns skull idag. Man sätter ullen med
rotänden (där som den är avklippt från fåret) upp mot linjen A-B och låter
topparna hänga ut över kanten.
Nu ”borstar” man med den övre kardan på den undre: lägg
kardorna på varandra och dra isär dem i skaftriktningarna. (Fast den undre ligger
stadigt mot benet.) Då fastnar en del av ullen på den övre istället.
Sen vänder man den undre och byter riktning på den
övre. Kolla youtube för en mer visuell
beskrivning … Då föser man över ullen från den övre till den undre. Ull som har
sitt ursprung på A-C-kanten hamnar då längs B-D-kanten och vice versa. Fortfarande
har ullen riktningen rotänden upp mot A-B-linjen. Man gör så här för att i praktiken
så blir ullen närmast botten i kardan inte så mycket ”borstad” som den närmare ”ytan”.
Avfösningen gör att ytullen från övre kardan hamnar som
översta lager på underkardan. Men,
när man sen börjar karda igen så hamnar den närmast botten på överkardan. Man
kan göra jämförelsen med att grädda pannkakor: ullen i överkardan har blivit
vänd.
En liknande pannkaksvändning görs också för underkardans
ull.
När sen all ull är genomkardad och fluffig, det kan gå åt
flera vändningar, föser man över all ull till underkardan och börjar rulla ihop
den, som en rulltårta fast utan sylt, från C-D-kanten upp mot A-B.
Et voilà! En kardrulle!
2 kommentarer:
ibland hissnar det när jag tänker på allt arbete som krävs för att ullen så småningom skall bli garn:)
Fast på spinnerier så öser man in ullen på ett band som går in till en kardmaskin som ser ut som en blandning mellan kardor och mangel och så kommer det ut en matta med fluff i andra änden.
Det finns handjagarkardmaskiner också. Jag testade en på spinnträffen i somras.
Det sa väl inte riktigt "Tjoff!" och så var man klar, men inte långt ifrån. I jämförelse med t ex ullkammarna ...
Jag tror det är mer jobb innan linstjälkar blivit lingarn.
Skicka en kommentar