onsdag, november 22, 2006

Dumma tumme!

Nu tog min vänstra tumme akut slut. Den vill inte vara med och hålla i saker, allra minst en stickning... Blä. Det har hänt tidigare i höst också och jag vet ju att bara jag låter den vila och inte håller i ratten som körskolan rekommenderar och dessutom ligger lite lågt med stickningen så kommer den igång igen.

Men jag vill ju inte!
Nå. Tur att jag var på hästföreläsning istället för på stickcafé under dessa förutsättningarna. Även om jag stickade lite ändå...

Dotterns strumpor maskade jag av igårkväll och nu har jag börjat på ett par till mig. Samma likadan teknik som de förra. Men klok som jag var gjorde jag tåtuttarna på var sina rundstickor och satte sedan över den ena till den andra stickan. Då blir det gjort med lite mer koll än om det bara råkar, som det blev förra gången.

Förra veckan kom Interweave Knits höstnummer i berevlådan. Skönt att enstakanummerköp fungerar bättre än nya prenumerationer. Gillade "ridjackan", men tycker inte om att min rumpa enligt beskrivningen är för stor i förhållande till bystmåttet. Ska klura (gärna med hjälp, tack så mycket!) på hur man gör då.
Nån gång, när tummen fungerar, mina raggsockor är färdiga och mammas kofta är klar, då ska jag sticka en sån i svart.
Eller en garntjänsts swagger fast i svart om jag inte klurar ut det. Den grå har verkligen varit till nytta och överallt får jag komplimanger för den. Men jag anar att rätt vad det är så tittar armbågarna ut...

Karpatertunneltumme finns det nåt som heter. Jag hade för mig att det var något som gravida kunde drabbas av (och så är det inte ställt med mig), men är det det som jag har fått, eller är det nåt annat?

Gud, ge mig tålamod. Nu!

5 kommentarer:

heidi sa...

Usch vilken tumme! Sådana där påminnelser om ens egen dödlighet är inte alls roliga. Fast det låter som om du redan vet hur du skall hantera det.

Ridjackan är det jackan på sidan 26?

Cecilia N sa...

*skratt* "påminnelser om ens egen dödlighet", ja vilket i-landsproblem en dålig tumme är... (även om det är irriterande varje gång jag ska öppna eller stänga en varmvattenkran...)

Jepp! Jackan på sidan 26, den ... lila? Mörkcerisa? Plommon?
Färgen påminner mig mest om ett spel som fanns på lekis med clowner som man skulle pussla ihop. En clown hade den där färgen på sin dräkt... Redan då var den magiskt vacker.

heidi sa...

färgen är underbar, men jaaa.... så här skrev jag om den när den kom upp på en annan lista

Den har alla klassiska tecken på problem med passformen om man tittar på bilden. Börja med hur modellen står, då ser man att hon är så vinklad i kroppen att hon är tvungen att hålla i något. Det brukar betyda att det är dålig passform på överdelen, och att koftan gärna glider ner från axlarna hela tiden. Genom att hålla i något så hålls koftan kvar på ett naturligt sätt (åtminstone så länge som hon håller armen sådär – men det gör man ju inte hela tiden).



Vidare, titta på andra sidan (höger på bilden), så ser man att den bara hänger ner mellan skuldran och ärmen, och att den är så stor på den sidan att det bildas ett litet veck vid ärmen. Min Sand Dollar tröja som jag gjorde för ett tag sedan sitter precis likadant på mig – och den glider ner hela tiden. Antagligen kommer jag att skänka bort den till min syster som kastat lystna blickar på den, eftersom glidandet driver mig till vansinne varje gång jag har på mig den.



Men tillbaka till bilden, jag ställer mig också frågan varför bakstycket hänger så mycket vid vänster midja? Om passformen vore perfekt skulle den ju sitta åt där. Tänk figursydd kavaj/skjorta/tröja. En sådan sitter alltid åt oavsett vilken kroppshållning man har, snarare brukar sådana strama åt (gärna på fel ställen) om man står konstigt. På bilden hänger det istället löst lite här och var på strategiska ställen. Med tanke på det garn och den stickfastigheten som modellen har, så borde det sitta bättre.



Det kan förstås bero på att modellen är för liten för koftan, men grundförutsättningen bör nog vara att man måste vara jättenoga med att se till att man får rätt stickfastighet, att man är jättenoga med att välja exakt rätt storlek och eventuellt göra nödvändiga förändringar för att försäkra sig om att den verkligen passar, framförallt att midjan hamnar korrekt. I annat fall tror jag att man kan bli jättebesviken på slutresultatet.

Cecilia N sa...

Usch jaa... Du har nog rätt...

Kan man inte "bara" ta över lite mer till kragen där vid sidan?

Helst vill jag ju att allt ska bli alldeles kolossalt korrekt från början.
Samtidigt så finns makens ord ringande: "du repar upp mer än du stickar".
Och man kan ju ändra i mönstret.
Men hur ska man veta hur den sitter när den är färdig före den är färdig?

Ack ja...

Just nu slipper jag bekymra mig om den jackan. Jag håller på med mammas blå kofta.

heidi sa...

Det är klart att du kan göra nödvändiga förändringar - om du tänker innnan.

Plocka fram ditt mest välsittande kroppsnära plagg och mäta mått runt midja och runt bysten. Fortsätt med att mäta avståndet mellan axlarna, där ärmarna skall fästas och slutligen mät avståndet från halsen till midjan. Hamnar midjan för högt/lågt blir allt annat fel.

Räkna om mönstret innan du börjar till att passa DINA kroppsmått - då finns faktiskt förutsättningar för att det skall bli just det där välsittande plagget du drömmer om!

Mycket arbete, men antagligen värt det