tisdag, oktober 30, 2007

framme vid delningen



Idogt stickande ger två resultat: ont i tummen och halv tröja. Skillnaden mellan förra försöket och detta är ungefär som nya mörka jeans och gamla urtvättade. Färgerna är inte alls så kraftiga, men resultatet blir inte alls oävet så här heller. Hade jag inte haft det första att jämföra med hade jag varit mer än nöjd.

5 kommentarer:

Jessica sa...

Du, hur gick det med cool-aid som färgämne av garn?

Cecilia N sa...

Jag har ännu inte använt kool-aid. Jag vill ha en tanke/idé om vad jag vill uppnå innan jag sätter igång. Och det har jag inte haft än.

Däremot blir jag lite varse med dessa färdigfärgade garner om vad som är bra att tänka på.
Jag tror att hade jag färgat utan att ha stickat med de här garnerna hade jag antagligen färgat längre sjok. Dessutom har jag nu lite koll på att det kan bli färgränder som man kanske inte vill ha, så då kanske man ska försöka "räkna bort" det problemet innan man börjar.

Jag känner att jag kommer att bli väldans nervös inför färgningen .... ;-)

Bloggblad sa...

Jag är nästan glad för att mitt barnbarn inte använder koftor, då finns det ingen anledning att sticka några... och mina muddar är betydligt enklare och snabbare...

Anonym sa...

Det ser fint ut tycker jag! Och vad gör man när man (alltid) har för lite garn? Jag tycker det var en toppenlösning du har här.

Bloggblad sa...

Hur har det gått med stickningen - så tyst här...