Liturgiska halvvantar

Fråga mig inte hur en liggande bild helt självsvåldigt ställer sig på högkant när den skickas som alla andra bilder.

Däremot är det alldeles okej att fråga vad liturgiska halvvantar kan vara för nåt.
Behovet synliggjordes för några år sedan när vi firade mässa utomhus i maj. I min del av Sverige betyder det inte nödvändigtvis att sommaren brutit in och det gällde även denna dag. Det blåste en kall vind och prästen var inte alls förtjust i att hålla kalken av metall med bara händer.
Då föddes idén att hon skulle ha ett par halvvantar, snygga i vitt, enkomt gjorda för att användas till detta. Och naturligtvis skulle de vara prydda med symboler som hör till.

När jag provstickade med ett färgat garn av samma kvalitet (stickabstinens kan användas till mycket) kom jag fram till att 52 maskor på varvet vore lagom. Och så trevligt med vantar som är ett helt år stora runt om. (= Mässa firas året om.)
När jag sedan lade upp för den här riktiga vanten så blev jag mycket tveksam till 52 maskor. Så jag lade upp 77 maskor istället. (77 är en av faktorerna i svaret på hur många gånger man ska förlåta sin broder: "7 gånger 77 gånger")

Och så där håller jag på. Tre varv krokvarv, tre varv slätstickning, tre varv krokvarv blir ju förstås 3 X 3 Helig, således Kolossalhelig.

På den högra vanten, som jag nu gör, ska det finnas en kalk på ovansidan och på den vänstra ett bröd/ en oblat.
Problemet med om jag skulle göra en tydlig ökning för tummen (och vilken variant då?) eller inte löste sig med att 77 maskor räcker bra ändå.

Och vilket är upp och vilket är ner på vantar? Oftast brukar man ju mönstra så att upp är vid fingertopparna, men om man oftast håller händerna nedåt så blir det ju felvänt.
Jag ställde mig frågan, men insåg att naturligtvis ska kalken ha sin kupa uppåt fingrarna och foten ner mot handleden. På det viset möts ju nattvardsgästen av kalkbrädden även på vanten.