I början av OS-invigningen slutförde jag fästandet av trådarna på halvvantarna. 44 stycken! Inte undra på att det kändes trögt och trist och jobbigt.
Och garnet från Ödeshög har av naturliga skäl ännu inte dykt upp. Det var ju bara några dagar sedan jag beställde det.
Så vad gör en stackars tant? Tar fram boken med de outsägligt många vantarna (nåja, helt oändligt är inte antalet)
och påbörjar ett par! 
Det vill säga, så länge de inte hade tänt elden fick man ju bara träna (enligt Yarn Harlots regler från 2006) så jag gjorde mig en liten provbit.
Jag tror att det rosa ska bytas ut. Det blir inte tillräckligt fräckt i prickarna däruppe. (Längst upp till vänster syns det lite.)
Kanske att jag byter till grönt, kanske jag byter bort det rosa längst ner också? Eller byter plats på rosa och grönt där nere?
Snacka om att snubbla ur träningsoverallen strax efter startskottet gått ...
(Kanske rent av ska anmäla mig till laget?)
Halvvantarna?
Jo de ska få ett eget inlägg om ett tag.
7 kommentarer:
Jag får lite dåligt samvete när jag läser det här... för många år sen hade vi besök av en lettisk kör, och två damer bodde hos oss. Jag fick ett par såna där otroliga vantar i present, men i färger som gick bort totalt... vantarna låg i flera år innan de gick till Myrorna... Men jag skämdes.
Då hoppas jag att någon annan uppskattade färgerna och köpte dem och njuter.
Vilken härlig bok :)
oj så underbara vantar, jag brukade sticka vantar i tid och otid, femtioårsvantar för speciella personer, du får mig att vilja igen. Allt gott, PS, jag förstod inte riktigt ditt inlägg hos mig, borde jag känna till det där eller är det något du inte kan berätta, med stora vänliga hälsnngar, Anne-Marie
Hej igen, älskar dina vantar, och förstår bättre nu. Allt gott, tusen tack för viktig kommentar, Bästa du, Anne-Marie
Latvin mitts... verkligen tjusiga.
Tycker att du har rätt i att byta rosa. Ser så spännande ut!
Verkligen!
Kram, Sigrid
Du är utmanad!
Skicka en kommentar