Jag undrar om det inte är det nedslående resultatet av mitt försök att spinna på spinnrock som gort mig så "lat" vad gäller ullhanteringen.
Eller så är det vetskapen att "vips så är vi i slutet av november och då ska presenten vara klar så kanske lite mer energi där istället tack!"
Hur som helst. Kardorna har legat orörda ett tag.
Men så häromdagen träffade jag en fårfarmare i ett helt annat sammanhang. Och jag förstod att min lilla besvikelse över att ullen inte var lång och hämningslöst flödade över kardornas kanter var obefogad. Rent av skulle det tydligen gå att spinna även av de korta tottarna som kom från ett lamm.
Så igårkväll kardade jag lite, rullade ihop, kardade igen och gjorde långa kardrullar som jag satte lite snodd på, för det tyckte jag mig ha sett på youtube nånstans.
Och sen gick det inte bara! Jag var tvungen att spinna NU!
Men var fortfarande rädd för spinnrocken. (Klockan var dessutom så pass mycket att säng nog var något jag skulle tänka mer på.)
Så jag gjorde mig en slända: en pinne, med en blyertspenna på tvären ganska långt ner. Pennan sitter fast med en "scoutsurrning" (ungefär) med ett gummiband. I toppen en liten kabelklämma. (Eller vad det heter, en liten krok att lägga kabeln i innan man spikar fast kroken på en list t ex.)
Det blev ett synnerligen "guppigt" garn. Rätt som det är trådtunnt så kommer det en tjockare period. Men då och då är det ju modernt med så ojämnt garn så jag försöker se glad ut ändå. Och det gick ju inte av såå många gånger ...
Det är lite konstigt att ett parti (vi talar om ca en tum) kan vara tunt och tokmycket snott och bredvid finns ett mer lovikkalikt parti som inte alls är någe intresserat av att ha någon snodd. Jämlikhet och broderskap är inget som garn kommer på av sig själv ...
(Kan någon tipsa om hur jag ska kunna påtvinga garnet något av detta så tar jag gärna emot det.)
Dessvärre hade jag en stark smärta i vänster handled i morse. En sådan då det svartnar till för ögonen. Den enda anledningen jag kan komma på är sländspinnandet. jag hoppas verkligen inte att det är sant.
2 kommentarer:
Vet inte hur man löser problemet, men det låter som en beskrivning av mitt första garn i somras. Jag fick som tröst veta att det blir bättre efter någon månad, men jag har inte spunnit nåt mer sen dess så det tar nog lite längre tid då... Ser fram emot lite mer konstruktiva tips!
Fiffigt - men tydligen inte ergonomt (eller hur man böjer det).
Jag stickade i ett underbart ullgarn från Garnkorgen - där varierade garnet mellan normaltjockt 1-trådigt och hårstråtunt...
Och jag har sett mängder av garn som varierar ännu mer - så du kan ju passa på att vara superdupermodern! (Glöm inte att stretcha handen bara!)
Skicka en kommentar