Utvecklad är inte min simultankapacitet. Trampa, dra ut lagom många fibrer ur kardrullen, släppa efter så att den nya tråden far in på spolen och inte bara blir tvinnad ...
Nä, det funkar inte. Jag måste nog spela mer dataspel för att klara av så mycket på en gång.
(Jag vågar inte i dagsläget skylla på spinrocken offentligt, men jag är inte helt övertygad om att allt snurrar som det ska på den.)
Istället utvecklade jag "pennsländan" till ... jaa, vad ska vi kalla den här skapelsen? Satellitslända?
Den är lagom för mig. Den skrider runt sin bana, den drar inte alltför mycket med sin lätta tyngd, jag hinner med att fördela fram fibrer, det är lätt att sparka på den horisontella delen för att få fart, iaf om den hänger tillräckligt långt ner.
Kort sagt: i nuläget är detta The Slända för mig.
(Men tittar man på verandan och ser papperskasse efter papperskasse med kilovis med ull så kan man undra ...)
På den lila fronten finns det snart ärmar som når till ärmhålet. Sen är det bara resten kvar.
Jag kontrollstickar även de liturgiska halvvantarna. Jag har nu kommit till lillfingeravtaget på den första ...
Svågerns tröja har jag nog bestämt garn till: Rowan felted tweed, midnattsblå. (Alltså den första färgen, nr 133.) Tänk att den kulör jag hade för min inre blick även gick att få tag på med min yttre!
Men jag har inga svågermått än och jag har inte tänkt klart om fläteriet, så det är ännu inte läge att handla. Men då lär jag handla på Cinas garn.
3 kommentarer:
Nej det är ju just det. Jag kan också se hur många besökare jag har även om du inte kan se det på min blogg. Men ibland när det går inlägg efter inlägg och inte en enda kommentar så tänker jag att är det så ointressant det jag skriver. Mmmm man undrar ibland.
Kram
Carina
Nu har jag suttit här och läst en bra stund... jag fastnade här när jag såg Anundsjö och Kubbe. Detta eftersom jag tidigare bott några år i byn bortanför Kubbe.
Sen... avundas jag dig lite! Jag avundas alla som på något sätt kan använda sina händer. Sticka, sy, virka, snickra, väva,...ja, att skapa med sina händer. Har man den kunskapen, och brukar den, då har man fått en gåva!
Jag kan varken det ena eller andra... och jag HAR försökt!!
Spinnrocken... precis en sådan hade min farfars fars fru, Rut. Men jag såg henne bara sitta vid den på hembygdsdagarna! Annars satt hon mest med sin stickning..
Kram/Elisabeth
Tack för påminnelsen, Elisabeth! Att det är en gåva.
Men jag är övertygad om att det finns en gåva i dig också, även om den kanske inte innefattar handarbete. Hoppas du får tillfälle att använda den!
Skicka en kommentar