Frågelåda! Questiontime!

(In English below.)
Och som vanligt när jag har frågestund här på min blogg så är det jag som frågar och ni som förhoppningsvis svarar. Eller åtminstone kommer med uppmuntrande idéer och synpunkter.

Idag tog jag hand om en del lavar som växer på en oxel. Eller ja, oxeln har slutat att växa och föll i vinter. Men vad är det för lavar?

Den här rosa växer i rätt stora blaffor. Det är en perstorpsskiva som de ligger på på bilden. Ganska runda blaffor och stora ungefär som en handflata. Strukturen är flatare än vanlig blåslav.

Den här bruna laven med små skålar är inte rätt i färgen på bilden. Den där chokladbruna som syns på nästa bild är samma sort och är i bättre färgåtergivning. Det är alltså inte bara de små skålarna som är bruna utan också det som är runt om.

Visst är det en vacker installation som naturen totat ihop alldeles själv?
Jag tror det är åtminstone fem olika arter av lav på bara den lilla biten.

Now, let's see. I try a small translation to English in case someone from the dying groups at Ravelry pops by. Those lichens grows on a sorbus of mine. (Well, it ceased to exist this winter.) But what kind of lichens are they? And what colours might you get from them?
The pink in the first picture is abut the size of a palm. (In the hand that is.)
The second picture is a close-up on a similar as the brown one in the third picture. The brown is right colour on the picture.

Illustrationer och några frågor på slutet

Här syns då hur jag betade den lilla härvan: i kastrullen har jag alunbetning. Och i burken som står i kastrullen har jag vinsten. Olika betning bör ge olika infärgning. (Nu läste jag igår någon som menade att vinsten inte är betning mer än någon pH-reglerande ingrediens är det, men jag är inte så insatt och i min bok står det att vinsten är en betning.

Här syns då, oskärpan till trots, att det blev olika resultat av färgningen. Den övre delen låg i vinsten och den undre i alun. Sen färgades de lika mycket.

Naturligtvis måste jag ju testa lite overdo också. Inte bara nöja mig med två nyanser. Så igårkväll hällde jag färgen i min järnpanna och satte i en liten krok garn i det. Det var inte helt genomtänkt att det sedan fick ligga över natten. Och eftersom det tydligen lutade nedåt utanför pannkanten så blev det en hävert så det mörka fältet blev lite större än tänkt.

Den sista bilden visar allt mitt tvåtrådiga nya garn som är nästan torrt efter att det blivit vinstenbetat. (Ena tråden är redan alunbetad, remember?) Man kan tro att det är en härva upprepat garn av en stickning som inte längre är, men det är det alltså inte. Det är ett garn som inte blev riktigt som jag tänkt mig när jag tvinnade det, men jag har ingen aning om vad jag gjort för fel. (Så den dagen jag vill ha ett sånt garn kan jag inte heller göra om det.) Någon som vet?
Så mycket längre kommer jag inte med det garnet nu för jag måste ju klura ut vilken kulör jag vill ha på det. Allt ska färgas i samma dopp har jag tänkt iaf. Och när jag har bestämt mig så måste jag ha tillräckligt.
För tillfället är jag lite nyfiken på den gula laven, men det är ju bara några ynka deciliter färdig färg i burken och hur långt räcker det? En doft av lila? Jag vill nog ha det liite starkare ... Men då måste jag ju skaffa mer färg.


Det var så sant. Jag har en liten färgfråga också:
När jag färgade med KoolAid så var färgningen "klar" när all färg hade farit ur vattnet och in i garnet. Ganska lätt att förstå.
Men nu när jag färgade med kärnan så fanns det ju en massa färg kvar i vattnet. Går det överhuvudtaget att växtfärga garn så "slurpande" att det inte blir någon färg kvar i vätskan?

framsteg

Nu har jag spunnit så att jag kunde tvinna klart det tvåtrådiga garnet. Så imorgon ska jag härva det sista. Sen ska allt behandlas och bli jetevackert, om jag får härma Mullehästens stavning.

I väntan på det tog jag ett annat litet garn som nog spanns på wwsipday i höstas och stoppade det i färgningskastrullen (efter att det fått åka betningskastrullen efter det fått åka tvättabortlanolinkastrullen). Där (i den sista) fick det träffa på färgen av en hackad avocadokärna. Det är en rätt trevlig men inte speciellt stark aprikos färg.
Antagligen för att det inte var mer än en kärna, men det är ju en himla massa färg kvar i vätskan och jag är lite snål. När man färgar med KoolAid så slurpar ju garnet i sig ALL färg från vätskan.
Så nu kör vi en lågintensiv färgningsprocess: garnet och vätskan befinner sig i en glasburk i micron. Går jag förbi så vrider jag igång den två minuter.Vi får väl se hur länge jag ids hålla på med det.
Garnet var jätteövertvinnat om man såg på den otvättade härvan. Den vred sig runt sig själv oräkneliga varv. Men efter några olika dopp så var den alldeles rak. Det bådar gott för de andra härvorna.

I micron använder jag inte min nya termometer, men det gjorde jag på spisen. Jag gjorde dessutom ett litet experiment med en halv avocadokärna först: vid vilken temperatur börjar den släppa färg? Vid vilken temperatur blir det "gröt"?
Svaret den här gången med svag uppvärmning var att det blev ingen gröt trots att jag kom upp i mer än 80 grader C. (Protokollet är inte hos mig just nu när jag skriver.) Men jag vet ju att det blir gröt ändå, så vi släpper den frågan. Det kanske minst lika mycket är en fråga om förhållandet kärnor - vatten.

Det är väldigt fint att ha en termometer. Det tokiga var att jag fick kondens på insidan av glaset så det var svårt att läsa av. Går det att åtgärda på nåt sätt? Eller är det anledning att reklamera?

Dessutom har jag nu börjat ta tag i den röda tröjan igen. Jag surfade en massa ravelry och ärmar ikväll och anar att jag kanske visst är på rätt väg med ärmhålsformningen så nu stickar jag på bålen igen. Det var bara sisådär 7 centimeter kvar tills ärmhålet skulle vara klart. Och sisådär två tills det är dags för halsringningen fram. Och det är nog typ nu ungefär.

Trämaskiner

Det finns ju en massa trämaskiner, alltså såna som är gjorda i trä: spinnrock, knäpphärvel, garnvinda och vävstol är de som jag har en relation till, men det finns säkert fler.

(Jo, jag har en vävstol efter svärmor som legat nedpackad i femton år ...)

Min gröna spinnrock har ibland fått för sig att den ska kasta av sig drivbandet och det är för att hjulet wobblar. Så idag har jag haft en "konsult" här, en träslöjdlärare. Han har fått virke av mig när jag haft för mycket trä som förut varit på rot här på tomten så jag tyckte jag kunde få en gentjänst.

Naturligtvis skötte sig den gröna exemplariskt och wobblade visserligen, men snöret höll sig på plats. Vi konstaterade tillsammans att det var järnaxeln som var lite sned. Han slog lite på den med en hammare, men den gav inte med sig. Sen vågade han inte slå mer för tänk om den skulle gå av!
Så då nöjde vi oss med det försöket och konstaterade att ska det spinnas på den gröna får det ske på en "bra" dag. Kastar den snöret så får den stå till en annan dag.

Jag visade honom även "kastanjetten från Kalix" och fick reda på att det är antagligen spolen som slår mot tenen på "hitsidan". Nånstans finns det nog en skevhet, men den vågar vi oss inte på. Nu vet jag i alla fall varför den klapprar. (Och lite charmigt är det.)

Knäpphärveln tog jag också fram och han förklarade vilket otroligt arbete det var att få alla kuggarna att bli precis så formade som de måste för att de skulle gå att passa in i gängorna på axeln ovan. För att inte tala om pillerilljobbet att skära till gängorna. Det finns visserligen ett verktyg som gör sånt, men det måste justeras med t ex silkespapper för att hamna rätt och tappar man det i golvet så är det förgjort med inställningen.

"Och gör man inställningen ena dan och kommer tillbaka nästa när det varit omslag i vädret ..." antog jag och han höll med.
Han konstaterade också att det var nån sorts hårt trä som kuggar och gänga var skurna i, och nån mer del var också i o-furu. Men sen var nog det mesta annat i furu.

Han sa också att han inte trodde sig om att kunna göra en knäpphärvel med den konstruktionen. Priset jag betalade, 50 kr, var ett hån mot hantverkaren. I dagens löneläge skulle inte 5000 kr förslå.

Jag frågade om spinnrockarna också. Den gröne från Öje, var det något man kunde anta var en julklapp från make till maka, eller kunde man anta att han kanske hade en liten "fabrik"? Han trodde på det senare, och sen förklarade han hur spinnrockshjul görs. (De snyggt svarvade ekrarna var bara de en indikation på att det var en kunnig man med tillgång till svarv.)

Hjulet började som ett antal klossar som fogats samman med någon sorts enkel laskning. (Heter det väl? Han sa ingen term.) Sen hyvlar man försiktigt så att de börjar likna nån sorts cirkel. Sen ska man ta fram svarven och hitta centrum! Och så svarvar man. "Bara sådär" är nog inte heller det arbetet.
Och nu inser jag att jag inte fattar hur ekrarna och navet kommer dit.

Med tanke på att spinnrockarna i trakten liknar varandra så är det väl inte otänkbart att de är från samma verkstad.

Sen hände en annan sak som jag skäms för.
När jag skulle visa den gröna så stod jag och trampade. Och rätt vad det var vägde jag fel på nåt sätt så att med ett brak gick något i närheten av trampan sönder. Men vi hittade inte vad det var.

Så dagens visdomsord är: STÅ ALDRIG OCH TRAMPA SPINNROCK!

Glad påsk!

Spinnrockarna har stått still och taket ligger kvar. Alles gut således. Nu har jag återupptagit rundstickandet av ärmar på samma rundsticka. Bålen är "nog" uppe vid halsringningen på framstycket och för att spara tid när jag får beslustångest om axelsömsavmaskningarna så har jag börjat på ärmarna, nerifrån.

Före påsk tvinnade jag tvåtrådigt. Det blev två härvor. Detta var den första; första bilden visar härvan uppspänd på härveln och den andra visar hur mycket härvan snor sig själv.

Nästa härva blev lite mindre, för den begränsades inte av spolens storlek utan av att ena singeln tog slut.

Det är fortfarande en bra bit kvar till ett homogent garn som är balanserat (dvs att härvan inte snor sig runt sig själv).

Men trots att andra härvan är värre obalanserad så gjorde jag somliga förbättringar tror jag. När jag märkte att det skulle bli ojämnt stannde jag rocken (ser man på bilden så förstår man att det inte skedde varje gång ...) och så exeperimenterade jag hur jag skulle hålla singlarna för att de skulle gå jämlikt in i garnet. Ibland fick jag hålla den ena mer i linje med garnet och den andra ut åt sidan, ibland den andra för att det skulle se bra ut.
Huruvida detta förfarande har gjort något åt balansen eller om garnet "slutar lyssna på mamma" när jag släpper det vet jag inte. Men synpunkter och tips emottages gärna.

Påskdags!

Nu är det påsk på gång.

Mina väl underrättade vänner på ravelry visste att berätta att man inte fick spinna eller dra slipsten på dymmelonsdagen, det vill säga igår. Överhuvudtaget skulle alla hjul stå still, all kringgärning skulle upphöra. (Och då förstod vi att scrolla med hjulet på musen borde ingå, och cykla och köra bil, även om flera av de föremålen inte fanns på den tiden som detta skrock uppkom. Frågan är om man får rundsticka?)
Såna skulle nämligen förvärra Kristi plågor och dessutom skulle taket blåsa av om man spann.

Det senare är jag personligen väldigt intresserad av att det ohänder.

Men så funderade jag på det där med Kristi plågor. Om man tänker att det som hände hände då så är det ju färdiglidet. Men ser man det som att han dog för våra synder, d v s för världens bortvändhet från Gud, så kan man ju se det som att man bidrar till den om man inte ids bry sig om att han dog utan håller på med vardagen istället, spinner t ex.

Jag antar med ledning av detta att spinnförbudet gäller fram till tredje dag påsk, även om Nordiska museet menar att kringgärningarna inte skulle ske onsdag till lördag.

För att vara på säkra sidan (vem vet hur skrockfullt försäkringsbolaget är?) så har jag bara tvättat ull på sistone.