Världsvida spinnaoffentligtdagen firas även i år.
Här kan man finna alla platser i Europa som hittills har anmält sig. Jag vet att det fattas några platser så håll utkik nämare rätt datum: 15 september. (Alternativa datum fram till 23 september har getts.)
Jag ska vara med och ordna den som blir på Sambiblioteket, vid nedre entrén.
Har du en spinnrock eller en slända: kom och spinn med oss.
Har du aldrig provat men är lite nyfiken: kom och titta och prova på. Det kostar alldeles gratis.
Samma dag är det Korsmässomarknaden utanför biblioteket, så det finns gott om anledningar att gå hemifrån.
torsdag, augusti 30, 2012
onsdag, augusti 29, 2012
Blog Action Day 2012
Nu har det kungjorts, årets blogactiondaytema. I år handlar det om The Power of We.
Det borde väl bli nåt i stil med "med gemensamma krafter" eller "vad vi kan åstadkomma tillsammans".
Så! Hem och fundera! Och så publicerar du 15 oktober.
Och så registrera din blogg.
Det borde väl bli nåt i stil med "med gemensamma krafter" eller "vad vi kan åstadkomma tillsammans".
Så! Hem och fundera! Och så publicerar du 15 oktober.
Och så registrera din blogg.
Labels:
#BAD12,
Blog Action Day
söndag, augusti 12, 2012
Bara så där ...
Kompisen var ute och reste och så tyckte hon att jag skulle ha de här knapparna. Jättesöta och med en bättre konstruktion än de jag sett tidigare: De är inte cylindriska utan är lite avfilade längs med kanten på undersidan. Jag tror det är bättre i alla fall. Tack!
lördag, augusti 11, 2012
fluffus domesticus
Man tar en voffsepoffs
Och sen tar man hand om håret som ramlar av den.
Sen kardar man det och rullar upp på punis, dvs man lägger en sticka på kardan och rullar upp kardfloret på den, ungefär som man rullar upp håret på papiljotter eller silkespapper på rullen när man gör smällkarameller. Sen drar man ur stickan ur florrullen. Voilà en punis.
Sen kommer vi till själva grejen: spinna av dessa korta fibrer. Tydligen är de bästa verktygen en tahklislända eller en långrock. Jag har ingendera så jag får fundera själv.
En tahklislända är en liten, tung, stödd slända med krok upptill. (Vanliga stödda har ingen krok.) Tung för att den ska rotera flitigt.
Eftersom min tunga träslända roterar flitigt och har krok så fick den leka tahkli.
Jag tycker den klarade uppgiften rätt bra. Det var värre med mig. Spinna med långdrag är spännande. Men rätt vad det var så höll jag emot med vänsterhanden nånstans på tråden och så gick inte snodden fram och vips så gick garnet av. Så småningom hade jag flera småsnuttar som vägrade sitta fast så då kardade jag om dem. Om det var de fibrerna det var fel på eller mig vet jag inte, men det försöket lyckades inte fullt ut. Jättefin puni, men det blev inte tråd av hela.
Nu får garnet vila lite innan jag tvinnar det. För tvinnas måste det, det är alldeles för skört för att bli entrådigt. (När jag fingerspunnit hundhåret förut på skoj så har jag behövt tvinna det fyrdubbelt för att det ska ens låtsas vara hållbart.)
Innan jag kom på att jag skulle använda sländan försökte jag mig på att spinna på gröna rocken. Det gick ungefär som nu: somliga drag höll ihop och somliga gånger så gick allting bara av, av, av och av.
Och sen tar man hand om håret som ramlar av den.
Sen kardar man det och rullar upp på punis, dvs man lägger en sticka på kardan och rullar upp kardfloret på den, ungefär som man rullar upp håret på papiljotter eller silkespapper på rullen när man gör smällkarameller. Sen drar man ur stickan ur florrullen. Voilà en punis.
Sen kommer vi till själva grejen: spinna av dessa korta fibrer. Tydligen är de bästa verktygen en tahklislända eller en långrock. Jag har ingendera så jag får fundera själv.
En tahklislända är en liten, tung, stödd slända med krok upptill. (Vanliga stödda har ingen krok.) Tung för att den ska rotera flitigt.
Eftersom min tunga träslända roterar flitigt och har krok så fick den leka tahkli.
Jag tycker den klarade uppgiften rätt bra. Det var värre med mig. Spinna med långdrag är spännande. Men rätt vad det var så höll jag emot med vänsterhanden nånstans på tråden och så gick inte snodden fram och vips så gick garnet av. Så småningom hade jag flera småsnuttar som vägrade sitta fast så då kardade jag om dem. Om det var de fibrerna det var fel på eller mig vet jag inte, men det försöket lyckades inte fullt ut. Jättefin puni, men det blev inte tråd av hela.
Nu får garnet vila lite innan jag tvinnar det. För tvinnas måste det, det är alldeles för skört för att bli entrådigt. (När jag fingerspunnit hundhåret förut på skoj så har jag behövt tvinna det fyrdubbelt för att det ska ens låtsas vara hållbart.)
Innan jag kom på att jag skulle använda sländan försökte jag mig på att spinna på gröna rocken. Det gick ungefär som nu: somliga drag höll ihop och somliga gånger så gick allting bara av, av, av och av.
Labels:
eget garn,
mitt första garn,
punis,
slända,
spinna
tisdag, augusti 07, 2012
Antagligen finns det de som inte håller med mig när jag säger att jag har allt. Men jag har ju allt jag behöver, och en himla massa annat som jag nån gång behövt/velat ha som jag nu bara finns och tar plats.
Vad önskar man sig i födelsedagspresent då?
Rätt vad det var kom jag på vad jag önskade mig från Gotland: färgkulla. Så det fick jag!
Ja, jag fick en sak till som jag tycker jag behöver men som inte gör sig på bild: en svart elektronisk våg. Hushållsvågen som svänger in sig mot ett jämviktsläge där två plattor ska stå bredvid varandra för att den föreslagna vikten ska anses korrekt är lite för osäker för min smak. Speciellt som tarerklumpen sitter ungefär mitt för plattorna. Jag har under flera år gått till affärerna runt om här (här finns det gott om dem) för att nyttja deras kassavågar för precisisonsvägning, men det är ju mycket mer bekvämt att ha en våg hemma som klarar 5 kg och bara väger fel på ett gram.
(Sen fick jag några presenter till som inte är ullrelaterade.)
Vad önskar man sig i födelsedagspresent då?
Rätt vad det var kom jag på vad jag önskade mig från Gotland: färgkulla. Så det fick jag!
Ja, jag fick en sak till som jag tycker jag behöver men som inte gör sig på bild: en svart elektronisk våg. Hushållsvågen som svänger in sig mot ett jämviktsläge där två plattor ska stå bredvid varandra för att den föreslagna vikten ska anses korrekt är lite för osäker för min smak. Speciellt som tarerklumpen sitter ungefär mitt för plattorna. Jag har under flera år gått till affärerna runt om här (här finns det gott om dem) för att nyttja deras kassavågar för precisisonsvägning, men det är ju mycket mer bekvämt att ha en våg hemma som klarar 5 kg och bara väger fel på ett gram.
(Sen fick jag några presenter till som inte är ullrelaterade.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)