Det är inte riktigt fart på stickorna. Men det är en himla fart på resten av livet så det är väl bra ändå.
Jag tror att jag nu kommit fram till där ärmen tar vid efter axel"sömmen" på den lila sommartoppen.
Jag har bara två maskor kvar i kilen på swaggern på framstyckena.
Dockkoftan är sååå nedprioriterad.
Sommartoppen får följa med till skolan och blir därmed stickad på rätt så nära "varje dag". Swaggern väntar på mig hemmahemma, men där finns ju så mycket annat som också distraherar. (Och så kan man ju inte bara blåsticka när man måste hålla ordning på kilminskningar och knapphål.)
Män nu vät ni. Jag ä mä, fast kanske inte precis just här.
måndag, mars 11, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ibland får man vara glad om man hinner med att sticka alls:)
Det är nog kommunicerande kärl det där: aktiviteter av annat slag och stickandet. När det är jete-lugnt på alla fronter finns det stort stickutrymme och tvärtom.
Så är det nog, Karin. Igår afton var jag i din utsikt. Jag såg de konstiga djuren och kände igen mig, vände mig om uppåt berget och vinkade till dig.
Men sådär exakt var du bor vet jag ju inte.
Skicka en kommentar