strumpredovisning!

Först två bilder på makens gröna sockor. I vanliga fall stickar jag ju i Raggigarn, men de här  är gjorda i Svarta fårets raggsocksgarn, limited edition. Det verkar vara en gnutta tunnare/smidigare för när jag först gjorde en häl i raggigarn så blev den lite kraftigare. Hela berättelsen om dessa strumpors tillblivelse kan man läsa om här.

"Ta på hälen också för där har du gjort så fint" sa maken. Om det precis blev en detaljbild på hälen vet jag inte, men bilden är väl klickbar.

Mina strumpor är av tretrådigt garn som jag gjort av raggigarnrester. Det är inte helt konsekvent taggat om de inläggen, men jag gjorde det förra sommaren i alla fall. Det är s+z-spunnet och s-tvinnat.
Jag har lekt lite med "spår" på slätstickningen, som telemarksvängar ungefär.
Jag är imponerad av konstiga sockkonstruktioner och "hälkilar" ("gusssets" på engelska) som inte sitter där ordet hälkilar antyder. Så jag gjorde nån sorts ökning i samband med att jag övergick till resår, först mitt fram och sedan sprider den sig.
Konstruktionen bort mot hälen ... nej, den gåtan som står i mina anteckningar är alltför svår. Men det finns en wrap&turn-period inblandad i vristen, vilket gör att resåren viker av uppåt istället för att fortsätta bara rakt bakåt..
Men resåren blev väldigt väldigt lös så en bit upp på benet gör jag två minskningar där tre maskor blir en maska.

Kontentan är i alla fall ett par sockor, och ett par sockor som inte kan anklagas för att sitta hårt åt vristen. Och dessutom är de lika snygga med avigsidan utåt.

Påskdag

Solen värmde och havet var öppet och hunden badade och maken fiskade. Jag stickade frenetiskt för att sockorna skulle bli klara. Det blev de -- klockan två på natten. Just då var jag lite irriterad över att det hade kommit datapatiens emellan under dagen. Varje minut mindre patiens hade kunnat lägga mig en minut tidigare. Å andra sidan kanske jag behövde de pauserna då ... Och jag konstaterade nöjt att nattstickningen skedde utan några som helst misstag.

Nu är de klara i alla fall och sitter på rätt fötter.
På den högra strumpan i bild ser man att rapporten är längre än strumporna. Jag är inte helt övertygad om att det är en bra sak för strumpgarn.

Present

En vän har fyllt år. En gemensam vän har får. Jag kardade och spann ull från dem och tvinnade tvåtrådigt och stickade en halsduk på grova stickor.

I efterhand kan jag nog tänka att jag skulle kunna ha nöjt mig med entrådigt garn, att den inte blivit så tung då. Den blev inte våldsamt lång, men ligger snyggt över axlar och kan dras upp över hakan.