Fototime!

Tadaa!
Här kommer då de bilder som jag befarade skulle dröja. Men idag var det ljust, ja sen kom solen rent av!

Makens "t-shirt" eller "t-olle" som han kallade den idag är alltså stickad av enkelt garn, samma garn som den tvåändstickade. När jag tänkte ut den här så kände jag starkt att den skulle ha lila slätstickade kanter. De är stickade av Visjögarn från Östergötlands ullspinneri och har använts till kofta och basker att ges bort för några år sedan.
Det garnet är tunnare än det bruna, därför ökade jag en maska i var fjärde maska och hade tunnare stickor. (Dokumenterat hur tjocka/tunna stickor jag använt? Nä ...)
Som vikkant har jag använt ett avigt varv bland det släta.
Naturligtvis stickade jag fast kanterna på baksidan på nåt fiffigt sätt som jag glömde dokumentera.
Den är stickad top-down, som sagt, och för att ytterligare snåla på garnåtgången så att den skulle kunna bli längre gjordes intagningar i sidorna på bålen. Sidorna är också markerade med en maska rätstickning.
Fickan är en påse som hänger på baksidan, helt stickad i Visjögarn.
(Oj, vad många detaljbilder jag inser att jag inte tagit ...)

Så min Kittiwakekofta då. Man kan tydligt se att jag stickade bakstycket först. Jag hade inte lagt märke till att härvorna var lite olika färgade utan stickade med en i taget. Därav den kraftiga randen mitt på ryggen.

Jag tyckte att jag lärt mig lite till framstycket och letade därför fram två liknande härvor att börja med.
Men det blev ändå en tydlig övergång när de härvorna tog slut och nya (som liknade varandra) tog över.

Men skam den som ger sig: när jag gjorde ärmarna tog jag fyra härvor på en gång. Två som liknade varandra (A) och två andra som liknade varandra (B). Sen stickade jag med dem så att A och B tog vartannat varv i vardera ärmen.
Det blev mycket bättre.
Ärmarna blev lite tajtare än jag brukar vilja ha dem, och vi var inte helt överens, ärmkulle, ärmhål och jag, utan det blev lite omstickningar där.
Kittiwake original har en större krage än jag gjorde. Urringningen är ganska stor, så kragen fyller upp in mot halsen.
Och så det där med sy i knapparna ... se tidigare inlägg. Knapparna har jag vunnit en gång i tiden. Många plastknappar med ögla på baksidan och med ett litet relieftryck.
Kanske inte de stiligaste knapparna, men de går bra ihop med den ganska röriga ytan i övrigt.
Hade jag hittat på koftan själv hade jag inte gjort så många knapphål, men även om det är mycket att knäppa så gillar jag nu att de sitter så tätt.
Jag är inte riktigt säker på att jag hade valt det här röriga garnet om jag vetat hur spräckligt det är, till en tröja med flätor. Men nu är det så.
Och den är Varm!