3 x strumpor

Oj vad jag inte bloggat i februari, men nu tar vi nya tag.
För två år sen fick jag ett presentkort som jag löste in på hemslöjden. Då köpte jag två nystan babyalpacka silke från Marks & Kattens. Det är samma sort som i halsduken som blev julklapp för några år sen. Expediten tyckte att det var en konstig idé att sticka strumpor av det här garnet, men jag tänker att silket är väl slitstarkt ... (Det kan ju bero på hur långa silkefiber det är i garnet, men det har jag inte kollat.)

De är stickade från tårna och uppåt efter Barbros beskrivning, med en liten justering: det är inga lyfta maskor i hälen. Detta för att det trycker ihop hälen på höjden och då förslår inte kilen (gusseten) för att vristen ska rymmas. Jag tänkte lite i kors när jag började avmaska där varvet börjar, alltså vid sidan på strumpan. Jag har nämligen en liten i-cord-ögla på slutet för att kunna hänga upp dem. Men när jag upptäckte att den kom på sidan så kom jag på den strålande idén att göra den andra öglan på utsidan av det andra benet. Men inte blev det så inte ... Båda öglorna är på vänster sida av benet.

Expediten tyckte det var en bättre idé att använda sockgarn för sockor. Och det kan hon ju ha rätt i. Och eftersom presentkortet räckte till lite till så köpte jag ett nystan On line supersocke preparerat med Aloe vera och jojobaolja. Jag drog mig till minnes att det var samma sort som jag stickade maevastrumporna av.

Eftersom jag inte visste hur färgrapporten såg ut stickade jag en strumpa i taget ur nystanet, så att de inte skulle ha omvänd färgrapport. Klokt. Dessutom lyckades jag starta på nästan exakt samma ställe i rapporten så de är nästan precis likadana.
Den här gången var jag mycket mer observant på att börja/sluta avmaskningen mitt bak så att öglan hamnade där. Det är samma stickbeskrivning som på de röda.
Men garnet känns torrt och strävt och var inte alls så skönt att hålla på med som det röda garnet.

Så fanns det en gnutta blått garn kvar och då kan man ju tänka att man kombinerar det med det överblivna garnet av samma sort som jag har kvar efter maevastrumporna. (Destash destash destash!)

Den här gången stickade jag från båda håll på nystanet för att det blå skulle räcka lika långt. Jag använde också en annan häl den här gången: Fleegle's toe-up no flap. Den var mycket enkel att göra och sitter fint. Det grönare maevasockgarnet stickade jag också från båda ändar av nystanet. Jag hade svintur att båda ändarna var på motsvarande ändar i rapporten som går från a till ö och tillbaka till a. Så den delen av sockorna är mer eller mindre identiska.

Men garnerna var inte identiska. Det äldre garnet var mycket mjukare och trevligare. Det blå garnet var mer "mjuka delen på en scotch brite-svamp". De var heller inte lika i sträckning. Det blå garnet var ca 420 meter per hekto och det grönare 250 meter per hekto. Och ändå går de väldigt väl ihop.

Podden rätt och avigt har i år hittat på trippelsocksutmaningen och då kan man väl säga att jag gjort klart två av tre nu. För min del har det alltså handlat om att prova nya hälar. Barbros häl är bra, men som sagt, med lyfta maskor blir den för trång. Fleegle's häl är lika enkel som timglashälen, men blir en hällappshäl. Man bara ökar som sjutton för hälkilen och sen stickar man ihop så det blir sidor på hällappen. Man kan sticka den uppifrån och ned också, sägs det, och även då gör man ökningarna först och minskningarna sen.