lördag, juni 16, 2018

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...


Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!
Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.
Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.
Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.
Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?
(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)
Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.


4 kommentarer:

Anonym sa...

Det var det där med foto från mobilen till datorn som fick mig att ledsna på bloggandet. Det blev så krångligt. Jag kan intr bligga med foron från mobilen.
Kom det fram, förresten, jag skickade någon not för ett tag sen.
Ha det gott!
Marianne Bokblad

Cecilia N sa...

Ja! Tack!
Det var en sköldpadda påklistrad på kuvertet.

Slarvigt att inte tacka ordentligt.

Heidi sa...

Så läckert med ett par socker där resåren börjar redan nere vid tårna:)

Knappar är ju ett helt eget kapitel. Att hitta rätt knappar kan ta tid, men är alltid värt besväret:)

Cecilia N sa...

Min knappaffär är väl egentligen mest tygaffär/ symaskinsaffär. Men han har nog ca en kvadratmeter väggyta med knappar.
Inte som Knapp-Karlsson i Göteborg förstår jag, men jag har fått bingo varje gång.