Blått garn!

Nu har det hänt!

Blått garn är inhandlat. Mått på mottagaren är mottaget. 

Kvarstår: härvla och tvätta garnet; nysta det, provsticka och sticka på riktigt.

trubbel på jobbet

… kan få oanade konsekvenser.

Vi har såna där nycklar med en blå blipp på. Somliga lås blippar man, andra stoppar man in nyckelaxet i nyckelhålet och beroende på tillåtet tillträde så öppnar man dörren på sedvanligt sätt.

Häromdagen skulle jag blippa in mig. Men inget pip, inget klick i låset. Så småningom kom någon på att jag tappat både den blå knappen och kretskortet under. Jag har ingen aning om hur det gått till.

Så då fick jag lägga mina planer på hyllan och uppsöka låsföretaget istället. Sån tur att detta uppdagades en vardag mitt på dagen i den geografiska del av mitt arbete som ligger nära tätorten. (Det skulle kunna hänt några mil därifrån på helgen likaväl.)

Nåväl. På grund av omständigheter skulle det dröja att få till nyckeln så jag passade på att ta lunch, på närbelägna Coop, fast det egentligen inte var dags enligt min kropp. Så jag strosade in på Coop för att se vad som skulle passa mig bäst. Det visade sig vara det här:

Det är snart slut på vintern och Coop har som vanligt utförsäljning på raggigarner, och dessutom på mellanraggigarner.  Ta 4 betala för 3 respektive ta 3 betala för 2. Hoppsan. Den trasiga nyckeln gick på 675 spänn! Plus ett set med strumpstickor 2½. För man kan ju inte sitta och vänta med en massa garn bredvid sig utan att sticka! Det fattar väl alla.

(Jodå, jag fick i mig lite lunch också.)

Riddari!

18 februari hände det!

Jag klippte i Riddarin! Det gick jättebra. Jag fick ju en så vass och fin sax av maken i present i somras.

Såna här knappar valde jag. Så småningom stickade jag knapphålskanten. Det visade sig att knapphålen behövde vara över tre maskor. Nå. Det går ju det med.

Sen  låg den ett tag. För jag hade ju hört att man skulle sy på ett fint band på baksidan för att täcka franskanten, men det kändes för komplicerat.
Men så häromdagen blev jag inspirerad av Limmodesign på instagram som bara vek in franset och sydde fast raden med virkade maskor i plagget. Hepp så enkelt det verkade!

Så då gjorde jag likadant.

Och sen sydde jag dit knapparna. För första gången använde jag mig av garn, det var ju så stora hål i knapparna.

Och lagom till att Melodifestivalsfinalen var klar så var koftan Riddari det också!

Jag har använt den en dag och den är liite stickig på ryggen när man bara har tunn trikå emellan och dessutom lutar sig mot bilstolens ryggstöd.
Dessutom så flärpar nederkanten upp om man inte knäpper igen. Kanske en blötläggning och en blockning av kanten kan göra skillnad för dessa båda problem.

sommartopp med avläggare

I brist på fotograf så att jag kan modella så får stolen i "kuvösen" duga. (Yes! Solen är tillbaka! Man kan vara i kuvösen!) Nederkanten blev rätstickad och likaså halskanten. Alla trådar är fästade. Nu väntar vi bara på sommaren.

Det blev garn över. Och i mitt bakhuvud låg orden från garnförsäljaren: disktrasa. Jag tänkte istället: grytlapp.

Först började jag så här. Men repade upp och gjorde om:

Den är stickad med en teknik som jag inte vet vad den heter, dubbelstickning? Varannan maska stickas rät och hör till den här sidan. Varannan maska stickas avig och hör till baksidan som också blir slätstickad. Eftersom färgen växlar mellan sidorna (blå här och beige på samma ställe på andra sidan) så binds sidorna ihop och det blir ett tjockare tyg, men smidigt. Det knepiga innan man fått in rätta knycken är att hålla det garn som man inte stickar med just då på ett sådant sätt att det så att säga ligger inuti tyget. Inledande och avslutande beige kant stickas med två garn för att få samma kvalitet på tyget där. Det gäller också att hålla tungan rätt i mun på vilken färg som ska väljas. Jag har missat på ett ställe, men det får vara. Såna gånger tänker jag "Det är inget mästarprov. Kan jag leva med det? Är det lätt eller komplicerat att rätta till?"

Jag lade upp 42 maskor och stickade sedan första varvet med dubbelt garn. Nästa varv började jag med "dubbelstickningen". När jag maskade av stickade jag först ihop maskparet från fram- och baksidan innan avmaskningsvarvet. Hanken (som inte behövs hemma i vårt kök, men som ju hör till) är i i-cord-snodd.

Det blå garnet räckte längre än jag trodde, så nu håller jag på med en till.

Sen berättelse

Nej, jag var inte riktigt lugn och avslappnad vid jul.
Hur kan jag ha missat att berätta om sticklitteraturen jag fick i julklapp av min syster?

Min syster bor på Gotland, därav den lokala förankringen. 

Jag blev väldigt glad, då jag hört talas om Hermanna Stengårds arbete med att inventera gotländsk sticksöm på 1920-talet.
Så bra att bokförlaget Rediviva gett ut en faksimilupplaga. 

Mönstret med fåglarna på framsidan minns jag från en stickbeskrivning i tidningen Vi för sisådär 30 år sen. Och si! Originalbeskrivningen finns med på sidan 39 i Hermannas bok. Jag stickade den i ganska kraftigt garn till min då lilla dotter (eller före hon kom?) och den användes nog bara en gång eller nåt.

Plisséstickning har jag aldrig hört talas om. Men att sticka triangelmönster med omväxlande räta och aviga trianglar tycker jag mig ha sett i andra sammanhang, typ såna fiskartröjor som bara har mönstring upptill och då enfärgat. Jag har aldrig tänkt att det skulle ha någon sorts veckande effekt. Men det har det tydligen. En bok som inspirerats av en stickad kjol i Hermannas samlingar på Gotlands läns Hemslöjdsförening på Langska huset i Visby. 

Plisséstickningsboken är skriven av Ulla Persson och Kicki Trodin, samma Kicki som har Ateljé Huskroken. Därav den lilla pamfletten om deras garn som kom med på köpet.

Tack syrran!