Tack kompis för en trevlig kväll!
På bilden kan man se hur jag nu börjat min andra ärm på Siri, efter att även bålen blivit klar.
I skrivande stund är det bara ett varv kvar till avmaskning. Sedan är det knäppkanter och halsringning och knappisyning kvar. Allan hade jättebra knappar!
Nej, jag tror inte det blir några fler rutor iprickade i år.
Jag är stolt och häpen över att det blev så pass med rutor. Det har varit skralare tidigare år.
Tack Fredrika på vinden för den här jätteroliga traditionen som jag hoppas återkommer nästa år.
Kanske att jag då ska ha några projekt på lut och se vilka som passar in på rutorna.
(Tävlingsmänniska? Jag? Nej, det tror jag inte … Hur så?)
Kanske att jag då ska ha några projekt på lut och se vilka som passar in på rutorna.
(Tävlingsmänniska? Jag? Nej, det tror jag inte … Hur så?)
7 kommentarer:
Men åååh jag ser en ääälsklingsmänniska!! =)
Ja det är en väldigt trevlig människa!
Dessutom ungefär den enda irl som förstår sig på att jubla när man berättar att man gör en Siri.
Det har gått bra för dig och dina prickar i år.
Men jag läser att du tänker använda ditt strategiska tänkande till att plocka hem ännu fler prickar nästa år. Vem kan tro att du är en tävlingsmänniska när man läser det:D
Det är kul med utmaningar som sporrar en till att åstadkomma mer:)
Och jag fascineras över alla möjliga påhitt när det gäller stickning! OM jag nu hade stickat, då hade jag nog tyckt att det där vore roligt.
Avis på er båda två, som får träffa varandra! :-)
Och ja det är härligt med folk som fattar. :)
Tänk att du är en så fin och trevlig person trots att du inte stickar, Elisabet.
Ja det finns många kluriga utmaningar när man är trött på rätstickning eller enfärgad slätstickning.
Ja Heidi, det där är så konstigt.
När jag har varit med i sporttävlingar så har det inget alls att göra med att vinna över andra. Det har handlat om att försöka klara av det själv som vi gjort tillsammans på träning. (Inte lagsport alltså.)
Med körsång är det ju naturligtvis på liknande vis: att så samstämmigt och felfritt som möjligt framföra stycket.
Och när det gäller sällskapsspel så blir jag förtjust om jag lyckas manövrera bättre än de andra.
Jag påstår nog att jag är lugn och likgiltig för konkurrens, men finner mig helt uppfylld för att klara av en uppgift, gärna så perfekt som möjligt.
Skicka en kommentar