På tal om ...

sommarnumret nedan så har jag en språkfråga.

Det finns med två stycken, ska vi kalla dem ärmlösa t-shirts eller linnen. Den ena kallas "shell" och den andra "tank". Enligt mitt lexikon är vare sig det ena eller det andra något linne.

Någon som kan lösa gåtan? Vari ligger skillnaden?

Interweave Knits sommarnummer.

Har ni sett sommarnumret? Uj uj uj. Den där spetstunikan, fast i mjukt lila, vore något för jubilaren. Och för mig. Fast kanske inte för båda två.

Delft Tile Tee var också trevlig. Men jag anar att något som stickas med 4½-or och dessutom tvåfärgat egentligen inte gör sig som kortärmad t-shirt. Nu har jag ju stickat tre (och fått klart två) t-shirtar gjorda på ganska grova stickor och jag är inte helt övertygad. (Och då med ett garn i varvet.)

Tekniken på Confectionary tank verkar intressant.

Vilka är era favoriter?

Det blöta byltets förvandling

Tänk va! Att en sån därn blöt klafsgrej (som luktar hav, ety den innehåller silke) kan bli en sån utsträckt sjal. Men det kräver 1½ timmes arbete ...
Och mitt i alltihopa kommer jag ihåg att jag nån gång (första sjalblockningen) hade dragit i spännsnören. (Heter det ju inte jue, men jag hittar inte ordet.)
Det är inte himla lätt att få en kant alldeles rak i 175 cm. Inte ens i 55 cm faktiskt. Och rätvinkligheten ska vi inte tala om ...

Som tur är har jag nån gång i mitt liv sprungit på en byggkille som livfullt berättade om hur man fick dörrhål rätt formade: man mäter diagonalerna. Om de är lika så är dörrhålet rektangulärt (och ingen parallellogram).
Det måste ju gälla sjalar också!

Fast så långt måttband hade jag inte. Så jag mätte från kantnålarna som satt i mitten (syns på hopsyningen, trist nog) och ut mot "motstående" hörn.

Som ni ser så föll jag från klippan. Garnet räckte inte och jag fick inte tag på mer. Jag var i kontakt med hon jag köpte garnet av på Tradera, och fick reda på företaget hon hade köpt av. Jag var i kontakt med dem, men de hade totalslut av den färgen.
Jag räknade på att göra "små" uddar, alltså samma uddighet, men utan "basrektangeln" så att säga, men det hade inte räckt ändå.

Jag gjorde nåt idéutkast med "mitt tydliga garn", men gav upp. Helt enkelt bestämde mig för att bara maska av. Så nu är den "klar". Ska bara torka och avnålas också.

om man ska ...

... sticka en present,
är det trevligare att få en i garn enkomt köpt för presentandet, men ganska enkel modell eller något avancerat i restgarn?
Jag troor inte att jubilaren tittar här, men helt säker kan man ju inte vara.



Nåja. Hon får väl se till att titta bort i fortsättningen om hon känner sig träffad. (Fröken C, du känner jubilaren lite, vad tror du?) Och vad tror ni andra, förstås också!

OT, men viktigt ändå.

Camilla har startat namninsamling för att få till stånd bättre mat till de äldre och de sjuka som får mat hemburen.

Skriv på, uppmanar jag.

Hur jag hittade henne? Jo, via Hakke som utlyst en tävling i att hitta flest E-ämnen i en och samma (mat-)produkt.

Jag köper malt kaffe och råg manglade till flingor eller malda till mjöl. Jag köper färdigblandad müsli och torr färdigformad pasta. Och en och annan gång slinker det ner ett paket fiskpinnar och Nyhléns falukorv och Scans "såndär"-korvar (Skyll sig själva när reklamen gick ut på ... vad heter det ...)
Jag ystar heller inte själv och jag har blivit lat på att koka lingonsylten, men använder den ändå.

Fiskpinnar och lingonsylt är nog det mest halv/helfabrikatiga jag köper, sånt som jag skulle kunna göra själv om det fanns lite id och tid.

Utmana mig, det kanske finns nåt mer som jag förtränger att jag köper fast jag skulle kunna göra själv.

Till Saltflingan

Saltflingan utlyste förra helgen en tävling om vad hon kunde göra med allt sitt garn från Östgöta ullspinneri.

IIi! Jag vann! Fast förslaget jag kom med just där förblev ogranskat för det inte fanns tillgängligt: Miriam-tröjan.

Så därför: For your eyes only (haha) Här är en bild på min andra miriamtröja. Originalet är mellangrå med mörkgrå pluppar. Denna blev i en annan färgsättning och detta garnet köptes på Mejeriet i Alskog.
Ytan är inte helt slätstickad utan vid plupparna är det lite aviga maskor mitt i allt rätt.

(Randen mitt fram har inte med stickningen att göra utan att tröjan hamnat längst ner i en hög. Den är nämligen numera i stort behov av reparation då jag hade den mer eller mindre varje dag i ett år.)

nu vet jag

och det är okej, fast trist. Hon som har likadant garn som jag vill inte göra sig av med sitt garn till förmån för min sjal. Förståeligt.

Så nu får jag repa upp den uddkant jag lyckats åstadkomma och så maska av istället. Det får gå det med.

Om inget annat kanske det finns en liten skvätt garn kvar hos mig om hennes sjal vill bli större än garnet räcker. Eller så gör jag något litet av resterna. Inte vet jag.

Nu börjar mitt huvud dra igång nästa-projekt-tänkandet. Det går väldans trögt, men det gör inte så mycket. Jag ska ju fippla klar den här sjalen och montera ärmarna på den eviga gröna toppen. Fast i början av maj är det ju bra om jag har nåt på gång, för då ska jag åka iväg igen.

Jag kom att tänka på swallowtail-sjalarna. Den i grovt brunt garn blev ju mycket större än den i tunt garn. (Konstigt va?)
Om man skulle göra den här sjalen i det bruna garnet skulle det helt säkert bli ett sängöverkast. Tål att funderas på. Fast här hemma är det ingen som använder sängöverkast.