irriterande

Här sitter man och är flitig nästan hela dan. Och sen när jag lägger ifrån mig stickningen på kvällen så visar det sig att för drygt tusen maskor sen hände det inte något som borde ha hänt. Och det kan man inte få att hända om man inte tar bort de där dryga tusen maskorna. Så då får jag väl göra det. Då. Mer får ni inte veta.

Hurra!

Det finns en ny liten världsmedborgare sedan ett tag och nu behöver han inte frysa om huvudet i sommar.
Att mössan är blå har mer med mammas favoritfärg att göra än något annat.
Regnbågsgarn och regnbågsmönster.

Icke sa Nicke

Nej, det blev fler upprepningar. I alla fall en. Fortfarande för vida ärmar och jo, de skulle nog vara längre inunder ...

Så nu säger prognosen att jag inte ska öka på den sidan av ärmen som vetter åt framstycket på jättemånga varv.


Suck, och städa undan när det kommer folk och sen har den stickningen inte kommit fram på ett tag.
Istället har jag upptäckt att raggsockorna var av olika storlek: den ena 48 maskor på varvet som det var tänkt, den andra 50 maskor på varvet. Fiffigt att inte se det förrän resåren efter hälen blivit några centimeter ...
Så nu är det tåhättor som stickas på de där sockorna igen ...
Använd det igen använd det igen ...

Men slipoverstyckena ligger utspända i alla fall.

Och en obloggad present är ivägskickad.

... och det repas upp ...

De laxrosa ärmarna stickas på fri hand, dvs utan facit att följa. Trial and error.

Nu vet jag att det blir väldigt fladdriga ärmar (långa varv) om man ökar en maska i var sida varje varv och dessutom två maskor mitt på vartannat varv tills man fått sidorna så långa att de möts mitt under armen.

Botemedel: lägg upp 36 maskor under ärmen och kör runt på en gång och minska lika mycket under ärmen som ökar ovanpå.

Nu vet jag att 36 maskor är för många.

Botemedel: lägg bara upp 27 maskor. (Och då får man en mittmaska under ärmen också som man kan lägga minskningarna runt.)

Sen insåg jag när ärmen var ungefär lagom lång under ärmen att om jag ska stickade förkortade varv under ärmen för att i någon mån kompensera snibben ovanpå ärmen så borde jag ha börjat för tio varv sen.

Botemedel: repa upp tio varv.
Det håller jag på med nu. Må det vara sista korrigeringen. (Skönt att jag för en gångs skull stickar en ärm i taget. från förra blogginlägget om dem.)

Den lila toppen är färdig, den ska bara tvättas, sen nån dag ...
Fortfarande ingen kamera i sikte.
Den rödlila slipovern ligger stilla, likaså vanten, nånstans ...
Och så har jag kommit till hälen på ett par raggsockor som jag började med på en liten resa för några veckor sen.

Egentligen ...

... är ju inte den här bloggen annat än en garnblogg.
Men somliga gånger så får den för sig att rymma och klä ut sig till någon annan sorts blogg.

Idag är det en demokratiblogg.

Läs nu genast vad Visa Lisa skriver. Idag betyder hennes namn Kloka Lisa.

det stickas ...

De laxrosa ärmarna hamnade i ett "klart-för-nästa-steg-läge" igårkväll. (Nästa läge är att provmontera och prova och fundera ut nästa steg.)
Den lila toppen är fyra maskor från mål. Idiotiskt antagligen. Men det handlar om att förena de sist stickade maskorna på i-corden runt kroppens nederkant med de första på i-corden. Så det är pilligt och jag är tydligen inte på pillhumör. Och förresten blev det minus idag igen, trots att det har varit valborgsväder i en dryg vecka.

Presentgarnsmössan och den blå mössan borde fotograferas, men kameran har gått sönder.

Den rödlila slipovern i entrådigt har nu fått två stycken. Jag tror jag tänker blocka dem innan jag funderar på nästa steg: sticka om nåt eller sy ihop och fortsätt. Den är väldigt lurig i formen. Rätt som man tror att man är ifatt så visar det sig att man är 3 cm fel. Sånt måste tämjas innan man fortsätter.

Så nu har jag tagit mig an s+z-garnet. Det håller på att bli en vante, hoppas det räcker till två. Jag har bara hunnit 4 cm så jag har inte så mycket att säga än, men det verkar bra. (Och nej, inte magic loop den här gången. Jag har ju bara ett nystan.)

Vill ni se bilder också?

 Vi börjar med en bild som är tretrådigrelaterad. Det garn som tvinnades under rubriken träning nyss behövde bli av med snodden. Så jag satte tillbaka den lilla spolen och trampade på garnet igen, fast åt andra hållet. Ibland blev det då nästan tre singlar bredvid varandra, alltså tillbaka till ruta ett ... Då drog jag ut en längre slinga på golvet och så fick de delar som var tresingliga gå på date med mer hysteriskt tvinnade delar och så blev alla nöjda, jag också. (Jag drog alltså ut en lång slinga garn som hade olika mycket snodd i vardera änden av slingan och så fick det jämna till sig så att det blev lika mycket i hela slingan.) Nu har jag fått så fluffigt garn som jag önskade. Jag bara funderar på om det inte borde gå att få till utan att backa processen.

De ljusröda julklappsfibrerna blev ju provspunnet på tre olika sätt. Sen provstickade jag de olika delarna. Och vet ni? JAG DOKUMENTERADE vilken del som var stickad av vad!

 Garnet färgat med svarta bönor. Hoppsan, det blev visst lite batikteknik i det där. Inför nästa dopp knöts det åt mycket lösare. Och på ett annat ställe ...

 Jag får väl erkänna att jag inte var så nitisk när jag tvättade garnet den andra gången. Jag vill ju ha färgen. Å andra sidan: nån gång i framtiden lär det väl bli tvättat och urblekt och trist ...

 Projekt sticka slut på restsockgarn har nu resulterat i ett par i olika blågröna nyanser som tydligen sägs vara för små för en treåring ...

 och ett par tågstrumpor till väldigt små babyfötter. Jag skulle inte förvånas om de bara duger till dockor.
Tågstrumpor ska stickas i tunnare garn på tunnare stickor. Och med fler maskor på varvet och ...
samt antagligen ett parti resårstickning just ovanför hälen. Nåja. Vi kan väl säga att man kan lära sig av dem ...

Här är det knasiga mello-tvåtrådsgarnet. En s-spunnen singel och en z-spunnen singel har blivit s-tvinnade ihop. Den behandlingen gör z-singeln nöjd och den andra hysterisk. Men totalt sett så verkar garnet fungera. I alla fall som härva. Vi får väl se hur det blir uppstickat. Fast jag vet inte ännu som vad.