Så tänkte jag igår när jag började nysta det nya gröna garnet som kom från garnlek. Det har preciis rätt färg. Att det sen inte är samma kvalitet. Bah!
Fast när jag provlappat lite så inser jag att det är knepigt att se de fantastiska krumelurerna med det här garnet.
Jag tror det är för att garnet är så "randigt" i sig, det är så tydligt två kardeler i det.
Så nu har jag nog övergett sherwood för den här gången. Trist, för det är en jättesöt tröja. Däremot tänker jag att tydligare flätor kanske fungerar, såna med två räta som byter plats med två andra räta.
Jag ska testa.
För övrigt kan meddelas att Den Blå Ormen blev för lång! Och därmed hamnade knapphålen för glest! Så den delen måste jag sticka om. Den motsatta sidan hade lyxen att bara behöva repa upp det som var överflödigt.
Men nu blockar jag iaf framkanten på tröjan så den inte ska knollra in sig när jag ska sätta fast framkanterna.
Lintröjan har fått axlarna ihopsydda och halshålet har fått sina varv. Nederkanterna ser ut som att det inte är ohälsosamt med blockning, men jag tror att jag i så fall ska tvätta hela, inte bara fukta längst ner och få nån smutsrand som aldrig någonsin går bort. Och just nu ids jag inte det.
Första mudden är klar, sånär som på att notraderna hamnade snett i förhållande till varandra. Jag får väl skylla mig själv som sätter mig med sånt vid halvelvatiden om natten. Har ännu inte bestämt mig för om det är "charmigt hemmagjort" eller förfärligt löpandebandaktigt. Lutar åt det sista, men inte blir det kul att pilla upp ...
