(Bilden från svt)Han kom till jorden för att undersöka hur vi levde här. Han träffade en flicka som bodde i Hallunda, i ett höghus och fick bo hos henne.
En dag fick han slut på ... tejpen tror jag det var.
Vad gjorde han då? Jo han tog för givet att folk bodde så här för att kunna hjälpas åt, så han öppnade sopnedkastluckan och ropade i schaktet: "Tejp till våning sju!" (Om det nu var tejp som fattades och de bodde på våning sju, jag minns inte så bra.)
Tjejen rusade efter honom och drog in honom i lägenheten och skällde ut honom. Så där gjorde man inte! Jag har för mig att jag gillade KZ's sätt att hantera tejpbristen.
Varför berättar jag nu denna lilla anekdot?
Jo, för nuförtiden finns ett zoomskt höghus: internet. Fattas det garn så ropar man på internet. Och har man tur så svarar det någon som säger, "Jo, men jag har några nystan till övers!"
I våras hade jag inte tur, men nu hade jag! Tack kd för garnet!
Och vet ni? Det är samma färgbad som mitt gamla garn!
5 kommentarer:
Bloggarkompisar! Hur klarade jag mig utan er så länge?
Precis, Bloggblad. När jag gick i skolan hade jag brevvänner, men det tog ju tid att skriva för hand.
Så småningom hann jag inte skriva alls och kontakten upphörde.
Visst har jag tappat internetkompisar också, tyvärr, men jag kommunicerar fortare med fler.
Jag älskar sådant där:) Kapten Zoom var verkligen underbar på den tiden det begav sig, och vem vet kanske kommer han i repris i någon av kanalerna med tiden:)
Men att det tom var samma färgbad. Otroligt!
Ha det bra
*s*
Undrens tid är INTE förbi... och ropar man så får man svar - till sist... eller ofta, hm... eller är det vissa? ;)
Må så gott... värmländskan... kramis och nu väntar man in slutresutatet då ;)
Skicka en kommentar