I helgen var jag på en utbildning, helt ickestick-relaterat.
Efter lunch var vi några som gick ut en liten runda och eftersom det var en vacker vinterdag klädde vi på oss.
En av kursarna kommenterade min sjal.
Det är ju inte helt ovanligt och jag pratade på.
Sen kommenterade hon vantarna. Och när jag nämnde att det var mina OS-vantar så visste hon en del om OS-stickningen. Aha ... hon rent av bloggar!
Man kan alltså händelsevis springa på stickerskor IRL!
Coolt ...
8 kommentarer:
Oh, vilka fina vantar!
Ja, vantarna är snygga som tusan.. och visst är det kul när folk känner igen en!
Jag har inte träffat på någon som känt igen mig från nätet.
Och så var det inte den här gången heller.
Men att träffa en "notorisk stickerska med blogg" utan (without) att ha träffats genom bloggosfären utan (but) bara springa på varandra IRL och upptäcka att man är likadan.
Kontexten var ostickig.
(Varför har vi samma ord för så olika betydelser?)
Jag klickade på sjalen - ursnygg. Har du stickat den i ett stycke eller är det småbitar ihopsydda? Det gick inte att se.
Jag har inte träffat nån som känt igen mig från bloggen, men en som kände igen mig I bloggen. Jag kommenterade på hennes hemsida några gånger - sen långt efter hittade hon bloggen och kände igen mitt sätt att uttrycka mig.... det är rätt häftigt.
Likaså satt en kompis i en kyrka i Gtbg och hörde en sång, och tänkte att precis så skriver Marianne B... och kollade. Och det var rätt...:)
Sjalen är mycket riktigt stickad i små stycken. Men de är inte ihopsydda efteråt (som ett lapptäcke) utan nya maskor har stickats ihop med gamla.
Se senare delen av boken "Dominostickning" av Höxbro.
Snygga vantar!
Aha!
Sååå vackra vantar. Och visst är det lustigt hur vägar kan korsas oss människor emellan.
Skicka en kommentar