Kreativ bloggare

Saltflingan har utsett mig till kreativ bloggare. Man får tacke!
Riktigt exakt hur reglerna för denna kedjehandling ser ut vet jag inte, men det verkar vara så att jag ska utse fyra som jag anser ska ha den utmärkelsen.

Knepigt ska ni veta!

En medalj går till Lotten, i synnerhet för Hemlisbloggar-julkalendern. Det är en imponerande sak att ta på sig att vara kreativ den tiden på året då "ketchupen kommer" och det finns tusen saker att göra ändå.

En annan medalj går till Pärlbesatt som har ett speciellt öga för när vilken pärla ska träs på.

En tredje medalj går till Ilsefin som nog snart får bygga ut utmärkelseskåpet. Det här är tjejen som inte bara vet hur man programmerar en liten bil som styr själv, hon mixtrar dessutom ihop egna varianter av allt möjligt stickat så det blir ännu bättre än originalen.

Och vem får då den fjärde medaljen? Jo den går till Eva bakom berget. En duktig akvarellist (heter det så?) som dessutom gör en massa andra saker varav en hel del säljs i hennes affär.

Nu har jag väl spridit gracerna väl för att det inte ska bli så många krockar härefter?

Mer nyheter från familjesidan

(Snart börjar jag blogga som Elisabet)
En björktrastunge påträffades död på gräsmattan idag. Antagligen en av våra "grannar i björken". Så går det ibland. Hoppas det blir den enda.

sista ungen

... har nu lämnat boet och sitter och väntar på mask 1½ meter hemifrån.
En duktig fotograf väntar tills löven blåser undan och helt visar lille plutt, men nu är jag inte det, tralala.

Tack familjen björktrast för att vi fått bo granne med er några veckor.

Hemfridsbrott?

Sonen tyckte att allt fotograferandet rätt in i grönskan var generande - för fåglarna!
Mycket har hänt sedan förra bilden: här syns en unge balansera på bokanten. (För visst ser ni den nu väl?) Hade man kunnat filma med så här mycket zoom hade ni även fått se hur det ser ut när man motionerar sina vingar inför flygfärden.
Två ungar var i boet när den här bilden togs, men jag har sett tre glupska näbbar möta förälderbjörktrasten.
Innan jag tog den här bilden (och många fler) satt jag ute. Då hörde jag ett idogt "kacklande" av björktrastarna som flög fram och åter kring tomten. Antagligen var det en som flyttade hemifrån då.

Intet är som väntans tider

Ser ni henne? Bilden är tagen från fönstret, bara några meter bort.

Ja ja ...

Garngamen tyckte det var trögt med bildutläggningen här och det har hon rätt i. Balbilderna var inte precis inriktade på sjaluppvisning (jag var inte där) och just nu ids inte unga fröken.
Men jag lyckades få henne att modellera mina sockor iaf. (Hon är mindre rufsig på benen och såå estetiskt är det kanske inte i förstoring med benrufs även om jag hellre vill vara naturlig.)

Alltså: Nån sorts sjalbild i kombination med balklänning kanske dyker upp senare.

För övrigt har jag nån sorts stickabstinens. (Som tur är kan jag sätta tänderna i skolarbetet istället.)
Jag har lovat min svåger en "önsketröja" i försenad födelsedagspresent, men jag har ännu inte fått önskemålen och kan därför bara tänka på tomgång.
(En önsketröja är alltså: du väljer - jag stickar.)
Jag skulle ju kunna blötlägga och blocka och montera mina gröna ärmar, men ack vad jag är trist och låter bli.

Jag skulle kunna "ta tag i" de tvåändstickade vita vantarna jag funderade på tillsammans med en kompis, men just nu ids jag inte det heller.
Jag tror att äggsjukheten kommer sig av skolan. Ett grupparbete håller på att avslutas och en sista inlämningsuppgift är påbörjad och jag VILL bli klar med kursen!
Det är bara det att det är trevligt att sticka på rasterna som
Fröken C så klurigt gett oss.

Förresten

Glömde ju rapportera dagsläget:
Print o'the wave stole-sjalen levererad.
Hatten färdigvirkad men inga trådar är fästa.
Nya raggsockor på gång till mig. Tå-upp med tum-häl. Resan nyss resulterade i några för många varv, så nu ska jag släppa tangentbordet och pilla in stickan på rätt varv för att ordna detta. En vit rand kommer även denna gång markera var hälen görs. Tänker det kan vara praktiskt att ha det "märket" på tumhälsockor.

cruising

På väg hem från ett misslyckat besök i staden i söder (Claes Ohlsson hade stängt, likaså Ester Nilsson) såg vi en cruisingträff. En omröstning sa att vi inte skulle stanna, men jag gillar att gå och kolla på blänkande lack och gnistrande krom. Det är väldigt lite av den varan på vår dammiga rostiga bil.

Så tänkte jag på vad som ligger bakom allt det där blänket och gnistret. Puts och mek och pill och ... inte vet jag, sånt förekommer som sagt inte så mycket i min omgivning. Men jag tänkte på att det finns en annan, mer närliggande grupp, som väljer material och modell och pillar och knåpar och får fram fantastiska resultat.

Nån som har hört talas om stick-cruising? Nån sorts träff där man möter likasinnade, visar upp vinterns arbete, beundrar och beundras, möter även såna som inte är insatta men som gärna njuter (som jag med bilarna), har omröstning om bästa sin eller sån.

Kanske att ett välbesökt WWKIP-day-arrangemang kan motsvara, men jag har bara varit på två och de var ganska modesta. Och i år blir det firande av dotter i vit mössa för hela slanten den dagen. Undrar om tanterna ställer upp iår?

Ett litet grönt paket

fast utan snöre. Och i det ett fint paket med kort.
Och i det ett fint garn

Marinblått om jag inte ser fel.

Tack Saltflingan! Nu måste jag fundera vad jag ska använda det till.

Nytt projekt!

Vad svårt det är att ta kort på sig själv så här!
Finns det någon som ser några likheter? Jag använder överblivet garn sen lintröjan jag gjorde förra sommaren.
Jag är skeptisk till att man ska göra två luftmaskor i gallret men bara hoppa över en maska i första varvet. (Och i de följande, enligt beskrivninen, men enligt bilden sätter man ju stolpen runt luftmaskbågen.)

Jag håller alltså på att ... virka! Jag har nog inte virkat på nästan tjugo år! Nå, det går ganska bra. Sånär som på att jag behövde fler maskor för att ta mig runt ett varv än beskrivningen redan på varv fyra ... men det fick vara.

Men som sagt, jag är lite skeptisk till beskrivningen av gallervirkningen. Jag tycker att det verkar som att omkretsen bara blir större för varje varv. Och på bilden från Garnstudio verkar den vara mer cylindrisk.