version 2

Jag är mer nöjd med andra versionen så det blir den som får överleva. Nu ska vi bara se om det blir konstigt med fingrarna. (Jo, små fingerrör ska det vara.) I nuläget har jag 30 maskor på ovansidan och 21 på undersidan att använda till de tre mittersta fingrarna. Anar att det kan skeva konstigt. Nåja. Man kan alltid repa upp ...

utveckling

Nu har jag börjat på en version 2. Jag har inte repat upp den förra för då kan jag jämföra bättre. Och inser jag då att den första var bättre behöver jag inte sticka en till av den.
Den nya ska ha större kupa och även vara högre.

I bakgrunden går funderingarna om den vänstra vanten, den med oblaten. Ska det vara något mönster på oblaten (ja) och i så fall vilket?

prototyp

Ibland säger min man att jag repar upp mer än jag stickar. Jag funderar på den repliken nu. Jag tycker kalken hamnade för nära handleden. Foten flyter som ihop med helig-ränderna.

Det var ju inte lätt att veta när jag började, hur många varv som går åt för att skapa en vante. Nu ser jag att jag skulle kunna satt kalken högre. Så då är frågan om jag ska göra det, det vill säga om jag ska repa upp eller inte.

Jag funderar ett tag till ...

Bomb?

Som en projektil från regement-staden Boden kom denna kon garn. (Nej jag kunde inte låta bli, mitt i FRA-debatten.)
Och nu är den hemma hos mig.
Än så länge får den vänta på tillämpning, halvvantarna är inte alls klara, inte ens den första. Det händer(sic!) en massa andra saker i livet som inte infattar stickning. Men det kan nog bli en snygg sjal av det kan jag tro.

Hurra?

Nu har jag köpt gult tunt sjalgarn på Tradera. Vi får väl se hur långt på en sjal det räcker.
Helt klart behöver jag en sjal av en tunnare modell själv. Och ljus.
En tunn svart gör sig inte så bra i sommarvärmen, en tjock brun eller blå inte heller.

En skir gul, jo ni! Det blir nog bra. Och nu blir det nog åska, verkar det som.

Liturgiska halvvantar

Fråga mig inte hur en liggande bild helt självsvåldigt ställer sig på högkant när den skickas som alla andra bilder.

Däremot är det alldeles okej att fråga vad liturgiska halvvantar kan vara för nåt.
Behovet synliggjordes för några år sedan när vi firade mässa utomhus i maj. I min del av Sverige betyder det inte nödvändigtvis att sommaren brutit in och det gällde även denna dag. Det blåste en kall vind och prästen var inte alls förtjust i att hålla kalken av metall med bara händer.
Då föddes idén att hon skulle ha ett par halvvantar, snygga i vitt, enkomt gjorda för att användas till detta. Och naturligtvis skulle de vara prydda med symboler som hör till.

När jag provstickade med ett färgat garn av samma kvalitet (stickabstinens kan användas till mycket) kom jag fram till att 52 maskor på varvet vore lagom. Och så trevligt med vantar som är ett helt år stora runt om. (= Mässa firas året om.)
När jag sedan lade upp för den här riktiga vanten så blev jag mycket tveksam till 52 maskor. Så jag lade upp 77 maskor istället. (77 är en av faktorerna i svaret på hur många gånger man ska förlåta sin broder: "7 gånger 77 gånger")

Och så där håller jag på. Tre varv krokvarv, tre varv slätstickning, tre varv krokvarv blir ju förstås 3 X 3 Helig, således Kolossalhelig.

På den högra vanten, som jag nu gör, ska det finnas en kalk på ovansidan och på den vänstra ett bröd/ en oblat.
Problemet med om jag skulle göra en tydlig ökning för tummen (och vilken variant då?) eller inte löste sig med att 77 maskor räcker bra ändå.

Och vilket är upp och vilket är ner på vantar? Oftast brukar man ju mönstra så att upp är vid fingertopparna, men om man oftast håller händerna nedåt så blir det ju felvänt.
Jag ställde mig frågan, men insåg att naturligtvis ska kalken ha sin kupa uppåt fingrarna och foten ner mot handleden. På det viset möts ju nattvardsgästen av kalkbrädden även på vanten.

Mellan hägg och syren

Bloggblad "kla-gar" på att det inte är så mycket mer än stickning på den här bloggen. Det kan bero på att mer privata funderingar har andra kanaler. Jag har blivit ganska hårt bevakad/ansatt av en person på nätet som egentligen inte alls hade mycket till övers för mig och min person och det vill jag undvika. Så därför är jag lite "strikt" med min blogg.

Nåja. För att bryta det senaste trastskvallret så får ni istället veta att det är svårt att vara mellan hägg och syren rent geografiskt hos mig. "Riset" i förgrunden är en halvstrypt syren. När häggen blommat klart ska den bort så syrenen kan få det den behöver.
Det är även svårt att tidsmässigt klämma in något mellan hägg och syren i år.
Och kaprifolen håller också på att slå ut. Mmmmmm.
Äppelblommen ser jag utanför fönstret där jag sitter precis just nu.
Jag är glad att någon doftintresserad nån gång har komponerat vår trädgård. (Häggen har planterat sig själv. Moderträdet(?) står på granntomten nära gränsen. Än så länge inga spinnmalar som ätit upp det gröna.)

På stickfronten ganska torrt.