Nåntinggarnerna stickade jag varannat varv med. (Med rundsticka behöver man inte göra två varv i taget. Man stickar ett rätt varv med färg A, sen ett rätt varv med färg B. Sen ett avigt varv med färg A och sen ett avigt med färg B.) I och med att det ena garnet bestod av flera nyanser så ser det inte så randigt ut som det stickats.
(Jag stickade en liten provlapp och måttade mot sjalstickningen. Det gick åt 1½ gång så många maskor på provlappen jämfört med sjalen. Alltså öka efter varannan maska. Eftersom de andra ökningarna i sjalen är omslagsökningar så tyckte jag att det passade med omslagsökningar. Jag tror också att de är lite mer "flexibla" än om man ökar i en maska längre ner så att ökningen blir tätare.)
Jag började förresten med att sticka sjalen på nr 5, men det blev för stabbigt. Det var mer "koftatyg" än draperande sjaltyg.
2 kommentarer:
Men där har vi det ju, det där oh-igt och ah-igt skimrande garnet. Lika milda nyanser gult och moln och dimma.
Ja alltså det var mycket trevligare som uppstickat än som garn.
Men jag tror att jag nu bestämt(?) mig för att ha en lökgul tråd mot resten. Vilket betyder att jag måste lökfärga och flick-karda mer ull innan jag sätter fart. (Så det inte av någon konstig anledning blir en hel annan gul färg i ena änden av garnet, så jag kan mixa nya och gamla lökfärgningarna.)
Skicka en kommentar