Mer podd!

Jag skrev i höstas om att Stickpodden finns. Det gör den än, men nu har Karin och Elin dragit ner sändningarna till varannan vecka. Det är klokt. Det är ju intressanta program och de kräver säkert både research och planering och omtagningar, så att fixa det vid sidan av heltidsjobb (båda) och nyköpt hus respektive vara mopsmatte och dessutom hinna sticka så mycket att det blir någon variation i svaret på "Och vad stickar du på då?" är en väl tilltagen prestation.
Klokt då att dra ner jag tänker att podden överlever bättre på en hanterbar nivå för redaktionen än om redaktörerna stupar på sin post.

Nu finns det ytterligare en svenskspråkig stickpodd, trots det utrikiska namnet stick with us. Den spelas in av fyra tjejer från Västkusten som turas om två och två i varierande konstellationer.
Den påminner till upplägget om det som Stickpodden tar upp, men nu senast talade de tydligen om att spinna.
Det enda jag har emot dem är att jag inte förstår hur man ska ladda ner programmen. Jag får det bara till att streama. Och då kan jag ju bara lyssna när jag har obehindrat med flöde in i datorn. Dvs inte i södern och resorna hit eller norrut.
Så om någon kommer på ett fiffigt sätt, förklara gärna för mig, på ett sätt som vore det till din mormor ...

Det är tur ...

att det inte är någon överhängande brådska med att få garn av det mörkblå fluffet som jag spontaninhandlade tidigare i år.
För ikväll är första gången på jättemånga veckor som jag tar mig an det igen. Det går inte fort. Och det är som det ska. Tror jag. De allra allra flesta grammen är fortfarande fluff men jag tycker jag lindar på och lindar på på sländan.
Jag försöker spinna så tunt jag kan. Eller. Just nu har jag istället övergått till att försöka dra ut tråd med lite snodd ur fluffet. Det är som att dra i ett segt tuggummi, när det är i den där konsistensen att det fastnar ta mig sjutton precis överallt. Hjärnblödningsframkallande när det gäller tuggummi (i alla fall i kombination med fluff som inte ska kletas ner) men ganska njutningsfullt när det är fluff. Det blir rätt så tunt det med, men det blir mer ludd runt tråden än när jag strikt dragit ut några strån och låtit dem få snodd.

Dessvärre är det inte fotograferbart pga okamera och oljus.

OT

Förra året sådde jag frön från en köpepaprika. De grodde rätt bra. Men sen hände inte speciellt mycket. Jag har för mig att jag skolade om dem från minsta frökrukorna till några stycken per halv mjölkkartong, men de stod ungefär stilla i växten, bara någon decimeter höga.

 

Sen kom hösten och plantorna fanns. Små, men existerande. Jag fick ett infall och planterade om dem (en del av dem i alla fall) en och en i hela mjölkkartonger, gott om jord per planta alltså.

Och oj vad de växte! Knasbollarna. Nu var det ju "för sent".

 

Men ja ja. De levde och de var gratis så det enda de "kostade" var lite uppmärksamhet och omsorg.

Så nu i vår så har de börjat blomma! Och i söndags såg jag den här!

 



 

Jag blir fånigt stolt över något som jag inte har del av. Och idag hade den vuxit ytterligare och jag hade sinnesnärvaro nog att plocka fram en bit tumstock också.

Det kanske blir hemodlade paprikor i år! Istället för förra året ...

Frågan är: är min paprika tidig eller sen?

Mycket hypotetisk fråga. Den ÄR!

Man borde ...

nog skriva lite så ni förstår att jag överlevt påsken.

På annandagen tvinnade jag hela spolen full med tretrådigt sockgarn. Nu har jag härvlat av det och det blev 150 härvelvarv. Och så har jag tvinnat resten. Det blev kvar av två sorters garn, så dem lindade jag upp på en annan spole.
"Vilken dag som helst" ska jag sen härvla av det sista så jag kan komma åt att spinna det växtfärgade igen, för nu är ju den rocken blockerad.

Den lila sommartoppen visade sig vara ungefär 2 cm för bred i framstycket mellan ärmarna. Så hej och hå vad jag repade upp igen ... Nu hoppas jag att den blir lagom, men jag är fortfarande på första nystanet.

På Skärtorsdagen behövde jag en liten enkel stickning och fick med mig en ny raggsocksstickning av garnet jag köpte på vårrean. Den stickar jag med tåpåse i början. (lägg upp hälften av maskorna på runt-om-foten-varvet. Sticka förkortade varv fram mot tån, när 1/3 av maskorna är kvar: öka igen i samma hastighet och sticka sen runt runt upp över foten när alla maskor är igång igen. Jo, för man lägger ju upp maskorna som "levande maskor" runt kabeltråden.) Det var länge sen jag stickade såna sockar. Och lägg märke till att så långt som jag han på Skärtorsdagen var det bara fram-och-tillbaka-stickning, inget rundarbete där inte!

Jag fick förresten veta av en bekant att detta är en skandinavisk sed som antagligen härrör från Frigg, det här med kringgärningsförbudet. Riktigt på vilket sätt vet jag dock inte.