I år tog vi ingen bild, men vi mindes att 30 april 2001 kom vi hem med en liten valp i knät. Utanför fönster på tåg och buss sågs eldar och mörk rutten is på sjöarna, åtminstone när man kom till våra breddgrader. Hunden kom från breddgrader där vårblommor bredde ut sig i mattor i stadens grönskande parker.
I påskas satt vi på isen och njöt i solen.
Somliga stickade.
Andra spanade efter husse som var ute och borrade och fiskade.
3 maj i år blev vi utan hund.
Så nu får vi själva skölja av tallrikarna innan de sätts in i diskmaskinen, osten provsmakas inte varje morgon, stekpannor behöver inte ner en vända på golvet innan de diskas, gröna frusna ärtor ramlar inte längre ner på golvet när påsen tas ur frysen, varor vi handlat får vi ingen hjälp att bära "Upp i köket!", ett lurvigt huvud propsar inte på att bli klappat när man bara sitter där med sin löjliga stickning, en mjuk rosa tunga talar inte om att det är morgon, någon blir inte lycklig när han får "följa med", ...
Det ekar tomt av att husse bara har två fötter.
(Och det var väldigt vad lite hundbilder det finns i den här datorn. Det är mest stickningar, garn och ull ...)
5 kommentarer:
Men bilden du har här var väldigt fin! Åh, det är svårt när dom vännerna måste lämna oss. Jag bävar ...
Tack.
Ja det är jobbigt. Samtidigt så har det ju funnits med oss i nästan ett år att det är något som inte riktigt stämmer. Kanske att han haft "pyspunka" på kroppspulsådern. Det var en hypotes som veterinären förde fram igår utifrån de symptom han uppvisade nu.
Klart det är jobbigt när det är så mycket kärlek inblandat.
Bäva inte utan njut att voffsen finns.
Sån fin kompis. Så sorgligt. Och oundvikligt, trots allt. Hoppas han snart får en fin kronprins!
Kronprinssökeriet pågår för fullt.
Nu förstår jag vad du menade när du kommenterade.
Just nu tar vi en dag i taget och hoppas..
Skicka en kommentar