söndag, november 08, 2015

aj aj aj ...

Den tredje swaggern har fått hål på ena armbågen. Och så kan vi ju inte ha det. Så här lagar jag det.
 Jag börjar med att hitta ett "någorlunda" varv, ett varv som verkar ha mycket garn kvar i sig. Där sätter jag in en sticka. Noga. Så att jag håller mig till samma varv hela tiden.

Sen stickar jag. Jag lämnar en ganska lång ände på garnet före första maskan. Den ska jag använda för att fästa stadkanten mot ärmen sedan. Det är väldigt bra om man har rätt stickstorlek, alltså samma som koftan är gjord med.
 När jag stickat upp till ett säkert varv, alltså ett med lika mycket garn i som det första varvet, så börjar det vara dags att sluta. Jag tar en sticka och markerar motsvarande varv på koftan.
Ta av garnet med en lång ände. Den ska räcka både till att sy överkant och sidokant. Det är alltså bra att få de båda ändarna vid var sin sidokant. Sen gör jag maskstygn mellan mina levande maskor och de som finns i tyget.
Och sen syr jag fast sidokanterna med resten av de långa ändarna. Sen fäster jag i det täckta tyget.
Voilà!

2 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det var avancerat! Det hade jag aldrig kommit på själv! Nu har jag inte haft hål på hemstickade tröjor, men sockor... Då brukar jag bara sy fram och tillbaka, ibland "väver" jag med tråden och nålen.

Cecilia N sa...

Jag tycker det är mer avancerat, i betydelsen svårt, att väva. Jag får aldrig till det där med varannan och så tycker jag det är läskigt med avgörandet hur nära kanten man kan fästa stoppen, utan att kanten ger sig.