Eftersom symaskinen var på service (tjatar jag?) så blev jag inte så förtjust i idén att sy grytlappar. Dessutom behövde jag ju använda lin också nånstans.
I mina gömmor fanns restgarn som består av 40% lin. Det måste väl ändå räcka?
Jag funderade på att virka grytlappar, sån standardmodell i våfflig virkning som jag gjort tidigare. Men då hade jag behövt lära mig det igen och nu ville jag ha lite tempo i det hela. Men ändå utan att bara vara tråkigt rakt fram.
Det blev dominostickning. Jag lade upp 67 maskor och satte igång. Mittenmaskan gjorde jag avig från avigsidan. Det blev snyggt från framsidan, men det gör också att de viker sig naturligt längs den. Om det är bra eller inte vet jag inte. Jag tror att vikningen stås emot bättre om alla maskor är räta så att det blir en avig maska på framsidan mellan minskningsmaskorna.
Hanken gjorde jag som en I-cord över de tre sista maskorna och så stickade jag fast dem på baksidan.
2 kommentarer:
Lin är ett underbart material!
Stickade grytlappar har jag ingen egen erfarenhet av, men dina ser skitsnygga ut! Praktiskt också med ett färdigt vikveck både när du vill använda grytlappen som vanligt, och när du vill använda den som ett bordsskydd om du vill parkera en varm gryta på ett bord:)
Knepet är att sticka med tunnare stickor än rekommenderat. Man ska ju helst inte kunna få igenom minsta lilla kroppsdel. Kanske att man ska stoppa dem i tokhett vatten också för att krympa ihop. Men de är lite smidigare än virkade. Antagligen lite tunnare också. Men då kan man ju ta dubbla.
Skicka en kommentar