Mer lagning

Den älskade Minettakoftan har börjat uppvisa vissa svagheter under ärmarna.

Detta måste ju åtgärdas. Jag stickar två lappar som stämmer överens med den delen som är förtunnad och så syr jag fast dem rakt på bara. Riktigt så "bara" är det dock inte. Det händer mycket i stickningen i det här området. Koftan stickas uppifrån och ner. Under ärmarna läggs maskor upp och så fortsätter man att sticka kroppen. Sen använder man de upplagda maskorna och stickar ärmarna.

Jag bestämde mig för att börja i raglanökningen. Jag tog upp tre maskor där och så började jag öka som jag gjorde i stickningen. 

Dit ner ska jag sticka som raglanökning. Där ska jag lägga upp maskorna för under ärmen.

Just det momentet var riktigt bängligt. Nästa lapp kommer jag göra en stickad uppläggning istället för en sån elegant som jag gjorde nu men som hamnade fel på sju sätt innan jag fick till det. Här håller jag på med delen som är ner på kroppen.

Et voilà! När jag väl hade klart för mig hur minskningarna på kroppen och ärmen fungerade så stämde maskorna i lappen med de i koftan. När lappen var lagom lång åt det håll som jag stickade så sydde jag fast maskorna med Kitchener stitches. I stort sett osynligt.

Helt osynlig är inte lappen. Det är ju lite tjockare material just där eftersom det slitna tyget ligger kvar inunder.
Men jag tänker att bättre en lapp som nästan smälter in istället för att helt skrota koftan. Om inget annat kan det inspirera någon annan att också testa att laga sina plagg. Syns inte lappen kan den inte inspirera. Att den nästan inte syns kan också uppmuntra.
Jag är urdålig på att göra stoppar (tuskaftvävd lagning som man syr och väver direkt på plagget) och jag tycker att det är snyggare att göra stickade lagningar på stickat.