sockgarn ...

Den här gången var nystanen vända åt samma håll. Jättebra! Men när man drar ut tråden från mitten … och de har olika färg … och man inte vet deras inbördes läge i rapporten (eller om rapporterna går åt samma håll …)

Då börjar jag sticka och hoppas på det bästa. Det visade sig skilja sisådär 6,5 cm. På en rapport på sisådär 16 cm (Räknat i uppstickad socklängd à 48 maskor på varvet. Det är alltså ganska många meter i garnlängd.)

Raggigarnet från Järbo är jättemysigt. Det är mjukt och trevligt. 

Strumporna till sonen, stickade på 2½ som är klara men inte dokumenterade, hade en snabbare rapport på bara några varv. Men det garnet, Hjerte sock 4 trådet, var hårdare, vassare på något sätt. Kanske för att det var tätare. Garnerna är förstås inte jämförbara, de är helt olika produkter som ger helt olika strumpor. Men det var skönt att byta stickning.

Nej, Järbo behöver inte överge långa färgrapporter i garnet, men gärna starta på samma ställe i nystanen. Göra rapporter som går jämt upp med längden på garnet i ett nystan, kanske?

Tack för uppmärksamheten.

Ba' så där

Det ska vara trivselkväll med lotteri och kakfrossa. Men lådan med raggsocksgarner gapade tom när jag insåg att det bara var några veckor kvar.
Så då blev jag ju tvungen att komma upp med en plan B.
Det blev en sjal i Solkustens tvåtrådiga garn, det som blev över när jag stickat Siri.

Jag ökade fyra maskor på räta varv: två i mitten och två innanför de tre kantmaskorna.
Och så ökade jag fyra maskor på vartannat rätt varv så småningom på de ställena som vinklar överkanten: två vid varje ställe.

Först fristajlade jag ytmönstret, men avslutade med eyelet shawl i tre prickrader och udden.
Jag tvättade den med lavendeltvål och avslutade med en sköljning i balsamvatten. Må den bli mjuk.

Det är ganska skönt att kunna hiva ur sig en sjal lite bara så där.

Men under tiden fick sonens strumpor stå tillbaka. Så nu är jag igång med dem igen. Det är väldigt många maskor i resår 2r, 2a innan skaften når upp till 20 cm på stickor 2½. Men snart så! Det mesta garnet sitter fast i strumporna.

(Och så svängde jag in på Stora Coop och köpte raggsocksgarn till två par i lördags. Trots att vårrean ännu inte hunnit börja.)

om slutet av december

Liite kul är det att chocka, eller hur?

Inte hade ni väl trott att jag skulle lägga upp ett lyckligt inlägg över vitt pulver i plastpåse? Jag är ju inte den sortens person.

Nä. Bara om det är 1 kg alun för att beta ull/garn.
Tack maken för den fina julklappen.

 Och typ på julafton blev jag klar med de här fina rödrosaorangea tunna strumporna.

De är stickade uppifrån, för ovanlighets skull. (Eller för att det var så svårt att starta i tån bland folk när vi var i Östersund.)
När jag hade stickat hälarna upptäckte jag att de hamnade väldigt långt bak. (Nähä?) Jo, men om jag hade börjat sticka bara runt runt därifrån så hade det blivit väldigt trångt. Så då behövde jag ju göra något. Så jag gjorde förkortade varv från nästan ända mitt fram och två maskor kortare varje gång tills det var lagom. Sen körde jag runt runt.
Garnet Frost köpte jag på LYS:en i skogen.

Årsberättelse 2019

Det har  kommit in en del syprojekt också i mitt liv. Så jag reviderar mina rubriker till att använda ordet 'projekt' istället för 'stickprojekt'. 

1. Roligaste projekt.
Det kan vara att göra klart Riddari. Nu kan jag steeka.
Att formge det orangea M:et och få till det var också kul.

Om jag även får ta med oavslutade projekt så är skjortprojektet också en självklar kandidat. Både att jag gör en skjorta och att vi gör det tillsammans. Jag känner mig kompetent och det är skön känsla.

2. Tråkigaste projekt.
Det får jag nog säga är de där skjortlagningarna som blev så efterhängsna. En lagning gick upp och den andra skjortan fortsatte att gå sönder på en massa andra ställen.

3. Största garnhändelse.
Det kan vara när jag i höst "bara skulle titta" i en garnaffär och där finner det ultimata garnet för ett önskat projekt.
Det kan också vara när jag hamnade på Coops vårutförsäljning och handlade raggigarner i mängder och i olika tjocklekar.
I mängd är de ungefär likvärdiga.

4. Årets bästa läsupplevelse/poddupplevelse.
Förutom ständiga Nördic knitting så måste jag ju nämna Bernadette Banner på Youtube.
Och eftersom jag läst en bok så får den också komma med: Gör skillnad! (Men köp den hellre hos din lokala bokhandel, för hen behöver ditt stöd för att kunna finnas kvar. Eller överta ett ex, ännu bättre resursmässigt.)

5. Årets tema med variationer.
Åtta par sockor/strumpor konkurrerar väl ut allt annat?

6. Det klurigaste.
Kan kanske vara sybingon. Hur får man in så många rutor som möjligt i så få projekt som möjligt?

7. Årets "Äntligen!"
Kan också vara sybingon. Förväntan inför att årets bricka ska släppas.
Det kan också vara den oväntade glädjen i magen när jag återsåg mammas gamla tröja, nu på mina stickor. Jag visste inte att jag hade saknat den.

8. Årets "Det SKA gå!"
När fram- och bakstycke inte alls var lika långa när det var dags att montera fastän de hade varit det tidigare. Tror jag.

9. Årets snopnaste.
Att det inte blev någon spinnkurs?

Men en snopenhet som gick åt andra hållet, till en oväntad belåtenhet, är den lilla gröna väskan med blixtlås. "Vad ska jag ha den här till?" har övergått till en självklar förvaring av alla sladdar och tillbehör till mobilerna.

10. Årets träff
Det var nog en av de första träffarna inför skjortprojektet. Det fanns kvar lite sommar och vi satt på balkongen och fikade och gick igenom det tjocka häftet med instruktioner för att göra Harrison shirt. En pirrig förväntan som övergick i måttagning och utvecklande av mönsterpapper på golv och bord och ett idogt ritande.

Det kan också vara någon av de gånger jag varit på stickcafé, både i stan och på landet. Tyvärr så stämmer inte tiderna så ofta.

Eller när det äntligen kom några barn och ville spinna i sockenstugan.

11. 2020 års planerade projekt
Vi ska bli klar med skjortorna. Sen ska jag använda min och inse vilka förbättringar jag ska göra inför att jag gör den i ett finare tyg. Jag hoppas att det finns lintyg som är tätare än det som finns i köpeskjortorna. (Tänk en linnedamastduk som hopplöst förstörts av mjukmedel och/eller torktumlande. Fast utan mönstervävningen dårå. Så tät vill jag ha. Tror jag.)

En ny spinnkurs är utauktionerad under Musikhjälpen 2019. Den har nog bättre förutsättningar för att bli av.

Ollen med klimtoket får väl bli av.

Sen hoppas jag att det finns lämpliga projekt för sybingon 2020.

12. Angående planerade projekt inför 2019: revision
Nej, jag har nog faktiskt inga planerade projekt. Mer än att klippa steeken på Riddarin och göra klart den. Klar och nöjd! Och så mycket beröm för den som jag fått. Och imponerade blickar när folk förstått att jag gjort den själv, även när klippningen inte kommit på tal. (Vad är det med folk?)

Och att se vad det blir av mitt lilla klur-projekt som jag håller på med där jag använder det ljusblå garnet jag fick i somras. Det blev en sommartopp med egenpåhittade axlar.

Och så får vi se hur det går med syskonbarnen. Det blev en mörkblå tröja i shetlandsull med ett oranget M på magen. Men systern har inte kommit in med något önskemål.

Sen finns det ett projekt som jag inte vet hur det går med: auktionen till förmånen för Musikhjälpen gav 400 kr, vilket jag är jätteglad för. Men jag har inte fått svar från vinnaren om när spinnkursen ska ske. Det finns en del logistiska hinder, verkar det som. Det blev inget av med det. Logistiken kom i vägen.
Ska vi fortsätta på icke-stick-projekt så har jag en dröm om att sy en skjorta också. På gång!

Kvar från 2018 års planering är:

Høstruta är fortfarande fin. Men nu har jag ju ett annat klimtigt projekt, om än det måste repas upp fullständigt. (Eller i alla fall till strax under halsringningen.)

Att faktiskt ta tag i Fiberprojektet skulle kunna vara nåt. Jag har kammat klart. Och reviderat idén om hur jag ska spinna. Så 2020 ska jag väl göra det ...

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2019?
Jag har ju för sjutton steekat!
Och stickat en (i två ex) komplicerad lapp för att laga Minettakoftan under ärmarna.
Sen har jag ju uppgraderat mitt syende.

14. Årets tacksammaste
Kan vara min mamma när hon öppnade min julklapp.