måndag, februari 10, 2020

Projekt skjorta

Projekt skjorta har fortsatt utan redovisning på bloggen. Inför den senaste träffen var "allt" klart utom manschetter, fåll och knapphål och knappar.
Visst låter det som något som man skulle kunna svänga till på en dag?

Vi började med att "svänga till" manschetterna.
Och då uppenbarade sig det som jag befarat:

Ärmarna är för korta. Det här är ingen längd som är godkänd. Jo, jag håller ut den, men såå mycket för kort mot armen ska den inte vara.
Tankearbete tillstötte: hur mycket ska ärmen förlängas med? En ganska enkel sak att klura ut.
Jag är mallig att jag också då tänkte på att lägga på 4 cm: 2 för de sömsmåner som extrabiten ska ha och 2 för de sömsmåner som helt plötsligt behövs i "gamla" ärmtyget som ju skulle klippas upp.

Nästa tankearbete handlade om VAR på ärmen ska snittet läggas?
Det lades så att förlängningen hamnade över armbågen så att sömmarna inte skulle behöva belastas extra för armböjning.
Snitsigt va?

Och så blev det bra! Nästan lite föör bra, men hellre det.

Projekt knapphål var nästa kapitel. Först krånglade liksidigheten på sicksacksömmarna. Jag visste att det fanns ett sätt att korrigera det, men mindes inte hur och tänkte att bruksanvisningen låg hemma.
Så glad när jag upptäckte att den visst fanns med i slöjdpåsen.
Efter några provkörningar var jag nöjd och skulle börja sy på skjortan.

I mönstret finns en knappslå med som vi inte använt då vi sytt dold knäppning. Men nu tog vi den mönsterdelen och nålade fast i knapphålssidan och provade att röra oss i skjortan med denna knäppning/nålning för att se att hålen var placerade där de skulle. Det var de. Så då fick vi nåla ut oss igen.

Jag mätte först fel på ett obegripligt sätt. Mina knappar som är 11 mm i diameter mättes på något sätt till 7 mm.
Så första hålet blev för litet. Men det är ju "bara" att sprätta sig lite grand. Och mäta om resten.
Vilken lycka att jag inte sydde allihop innan jag provade!

Och sen är det ju bara att sy i alla knapparna.
Vis av erfarenhet med koftknappar sydde jag i överst och underst och på mitten och på mitten av de som är kvar tills alla knappar är på plats.

Alla knappar?
Nej, inte den allra allra översta. Kragknappen.
Och när man ser det här förstår man att tänket inte riktigt hade den erfarenhet som det behövde.
Så nu måste jag sprätta nio (tio?) knappar i frontknäppningen; sy i kragknappen, och sy tillbaka alla knapparna i knappslån igen.
Gôrkul eller nåt ...
Sen är det bara manschettknapparna och fållen kvar! (Och där tänker jag vara så pragmatisk att jag bara sätter en snedslå. Fållen böljar snyggt i höjdled, vilket betyder att på somliga ställen blir det för mycket och på andra ställen för lite tyg när man viker fållen två varv.)

Det finns en viss möjlighet att den faktiskt kan bli klar. Men det har tagit tid.
Frågan är om nästa skjorta går i ett huj, eller om den tar precis lika lång tid.

4 kommentarer:

Heidi sa...

Vilken "resa". Det är verkligen många små detaljer man måste tänka på, för att få det resultat man tänkt sig.

Jag är full av beundran för ditt tålamod att få till skjortan som du tänkt. Men jag förstår behovet, med tanke på det skjortor du använt som går sönder gång på gång.

Cecilia N sa...

Att sy är väldigt mycket annorlunda än att sticka.
Man kan tycka att när man syr så är det ju bara att montera, själva tygproducerandet hoppar man ju över. Men den där monteringen är så mycket knepigare! T ex pillet med att få till sprundet på ärmen var helt häpnadsväckande många moment. Inget "dubbelklick" där inte precis.

Trikå är så mycket mer förlåtande. Eller så är det ett språk som jag talar flytande. (Men sy på maskin i köpetrikå är ett annat språk bortom att sy tyg.)

Jag håller på att stava mig igenom ett nytt språk, kan man säga.

Och jag är glad att jag har en kompis att göra resan med. Det må ta lång tid för att det är svårt att pussla ihop tiderna. Men när vi träffas så arbetar vi verkligen på projekten.
Hade jag gjort det själv kan det hända att det hade blivit (ännu) mer sockor istället för skjorta. Jag behöver ta mig på kommando, som Pippi sade.

Bloggblad sa...

Jag beundrar tålamodet och tråcklingar... det senare slutade jag med så fort jag inte hade någon slöjdlärare över mig. Möjligen om jag måste vara säker på mönsterpassning.

Vad köpte ni för tyg? Det är så svårt att hitta bra vitt blustyg. Bomullsbatist verkar vara omodernt... egyptisk bomull - det vore ljuvligt!

Nu har jag köpt mig en provdocka på nätet, återbruk... men säljaren utlovade en något större storlek än den dockan hade möjlighet att skruvas upp till. Med hjälp av gammal bordsfilt fick dockan lite yppigare behag och mer vidd över höfter och midja. Och så ett snävt linne trätt över. Nu har hon mina mått!

Mina två senaste kavajer blev kanonbra, utan docka. Hoppas det blir ännu bättre MED.

Jag ser fram emot att se era resultat!

Cecilia N sa...

Jag lovar att vi bara tråcklat mitt-fram-linjen! Som dessutom kanske inte var till någon nytta. I alla fall inte på flärpen som döljer knäppningen ... Men vi visste nog inte riktigt vad som var viktigt just då.

Vi syr bara i lakansväv än så länge. Bärbar toille, eller vad man kan kalla det. Vi syr och lär oss på det här exemplaret. Testanvänder i skarpt läge typ, för att sen köra superduperfantastiska skjortor på löpande band ... eller hur det kommer att fungera.
Jag undrar jag hur fort (och bra) jag kan göra en skjorta.
Just nu är det ungefär samma hastighet som på slöjden ...