Beställa en skjorta från någon som kan det här ...
Och sen när jag sörjt ett tag så kanske jag kan byta krage på den här.
Förutom kragproblemet så påstår min rock att jag är 5 kg större när jag har på mig den här skjortan än när jag har den förra. På bara några minuter jojo-far min vikt. Eller nåt ...
Så ja. Jag kan sy en skjorta. Men jag har inte helt förstått mig på hur man väljer mönster. Vad ska man tänka på?
T ex krage. Ska jag ha en 'skön krage på en vanlig skjorta', eller ska jag ha en som måste ha vissa mått? Och hur får jag till det då? Sen när jag fått min nya från skräddaren kan jag kanske slakta den isärfallande (ni har sluppit de senaste sprickorna …) och rita av de delarna på typ det här skjortmönstret.
Då ska jag också göra lagom långa ärmar på mönstret.
Och så ska jag använda den här skjortan där jag kan, och se om det finns fler punkter som ska ändras.
Antagligen behöver inte en ny skjorta ta så här lång tid att göra. Eller så gör den det ...
Jag tror i alla fall att jag ska börja föra bok över hur många timmar jag har de nya skjortorna.
Det där med "hållbar konsumtion" måste kollas upp.
6 kommentarer:
Den kanske inte funkar som arbetsskjorta, men den kan nog funka som en fritidsskjorta, för den är ganska fin!
Varför inte plocka isär en av dom sönderfallande skjortorna, och prova och sy upp i billigt tyg och se om det funkar? (om det är råd du vill ha)
Annars är det väl som med allt annat - erfarenhet, och att prova sig fram leder till ökade kunskaper, vilket kan resultera i önskat resultat oftare:)
Hur gick det med kompisens skjorta? passade den henne?
De sönderfallande skjortorna har svårt att hålla ihop mitt fram. Jag behöver säkra med säkerhetsnålar mellan de mest kritiska knapparna.
Därför beslöt vi att satsa på Harrison Shirt, för den garanterade att detta inte skulle hända. Och det tror jag inte att det gör heller. Så det är bara själva halsringningen som jag tänker "sno".
Jag vet inte varför jag "går upp 5 kg" med den skjortan. Om det är pga modellen eller för att den är sydd i lakansväv. Jag hoppas att det har med tyget att göra.
Kompisens skjorta ska få alla knappar och fållen på plats enligt senaste rapporten. I övrigt tror jag hon är nöjd.
Att tänka den som fritidsskjorta var en ny tanke. Tack. Jag har varit lite bekymrad över ärmförlängningen. Den är inte så snygg (jovars, men det är konstigt att ha det så, så det blir kanske iögonenfallande) att jag vill ha den offentligt.
Jag kom på att jag måste känna efter hur lång den är också. En liten dröm jag tänkt har varit att sy upp den med lite glad förlängning à la tunika.
Aj, då! Det räcker inte att förlänga bandet som ”elvan” sitter fast med?
Jag har nog skrivit förut om vilket elände jag hade att hitta vitt skjorttyg i bra kvalitet. Om tyget är vävd med lite mönster, alltså i väven, brukar det finnas, men... kanske spetsrelief el.dyl. inte funkar som tjänsteklädsel?
Sa jag att en av våra tidigare prästinnor lät sy upp skjortor i Thailand? I siden förstås, enligt svensk prästmodell. Hon tog emot beställningar och förmedlade.
Om du gör om kragen, blir jag superimponerad! Själv har jag så dåligt tålamod med sånt att plagg med fel lätt hamnar i UFO-högen...
Nej kragen på skjortan stämmer inte med kragen på kaftanen. Det är fel på allt. För stort halshål helt enkelt. Den här skjortan är körd. Men sen är frågan om den här kragen är en ”normal” kragtyp på en normal skjorta. Kanske att man skulle sätta dit en normal krage så som konstruktören tänkt.
Men nu är inte det här projektet prioriterat.
Jag tror att Marks syr i Sverige eller Baltikum.
Jag skulle nog använda skjortan till vardags, kanske färga den, och köpa en färdig...
Att sy om och ändra roar mig inte. Eller att repa upp och göra om. Håller på att göra om en misslyckad sommarklänning till tunika, men den verkar ha fastnat på min nya fina provdocka... Jag såg gravid ut i klänningen, och det står jag inte ut med att se ut som.
Just nu är jag coronadeppig, så jag har tappat lusten. Vi skulle ha åkt till Wien på körresa just idag.... (Finns större problem för andra, men det här är mitt depp)
Det finns nog alltid någon som har det värre.
Men om de inte hade haft det värre hade de nog också kunnat deppa över sådant som inte är så värst.
Man får deppa även över små saker.
Och sen få vi bryta ihop och komma igen.
Skicka en kommentar